Kabarak University

Hej!

Kabarak University är ett universitetsområde cirka 5 kilometer från Phyllis. Detta område är enormt, nästan som en liten stad. Här finns, förutom diverse skolbyggnader och bostäder, även supermarket, bank, pool, basket- och fotbollsplan mm. Och ett sjukhus. Detta skulle vi tyvärr bli tvungna att besöka, mer om det längre ner. Det var sista veckan på skollovet och vi frågade om barnen hade förslag på aktiviteter. Att gå till Kabarak och bada i poolen och spela fotboll var ett önskemal. Dessvärre har priset för att nyttja poolen fördubblats sedan sist, så vi nöjde oss med att packa med matsäck, promenera till Kabarak och spela fotboll och helt enkelt bara hänga. Vi gick med grabbarna ena dagen, med tjejerna dagen efter. Detta verkade uppskattat, och dom tyckte att det var trevligt med utflykt.

I måndags började skolan igen. Efter mer än 3 veckors ledighet var det nu dags att återkomma till diverse rutiner. Men barnen var glada och förväntansfulla inför skolstarten. Boarders:arna har börjat komma tillbaka till Phyllis i och med skolstarten. Det är mycket trevligt att återse dom!

Vi har åtgärdat barnens toaletter, som alltså saknade belysning och var således väldigt mörka kvälls- och nattetid, men att helt enkelt skruva upp glödlampor. Tavlan, det inramade fotot, på det vinnande laget i fotbollsturneringen har också kommit upp på väggen.

Och sa var det här med sjukhusvistelsen. I måndagsnatt, vid klockan 3, väcktes Jonatan av Ella. Hon mådde då riktigt dåligt; magproblem, illamående, yrsel med mera. Vi tog oss till sjukhuset i Kabarak, där Ella fick några piller och höra att vi skulle återkomma dagen efter, då doktorn var där och diverse prover kunde tas. På tisdag morgon återvände vi, doktorn undersökte Ella, hon mådde inte alls bra. Hon fick behandling och medicin att knapra på. I skrivande stund är Ella på bättringsvägen. Det är svårt att säga vad som var fel på henne, eventuell matförgiftning men doktorn kunde inte vara saker.

Hälsningar Jonatan och Ella

Ellas första intryck på Phyllis

Hej hej hej!

Nu har jag varit på Phyllis i en vecka men jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att tiden gått fort eller inte. Samtidigt som det lika gärna hade kunnat vara igår som jag kom hit så har jag varit med om så otroligt mycket, även om jag egentligen inte gjort så mycket..

En fotbollsturnering hade satts igång precis innan jag kom och har hållit på fram tills igår då vi hade final. Nästan alla har varit involverade, även de som inte spelat. Sport verkar vara en aktivitet som uppskattas här och under de två veckor som barnen har kvar på sitt lov kommer vi garanterat att ordna fler energikrävande lekar.

Det jag kommit fram till under den här veckan är framförallt hur bra de här barnen har det. De lever alla tillsammans 24 timmar om dygnet men jag har aldrig sett någon bråka, om man bortser från de mindre när någon tagit deras leksak. Det märks tydligt att de är en familj, en familj på över sjuttio personer vilket jag tycker är fantastiskt! De äldre tar hand om de mindre, tröstar dem och hjälper till att hålla dem varma. Jag är dessutom väldigt impad över hur duktiga de är på att hålla rent. Lite smuts på golvet och kläderna går såklart inte att undvika, men disken är ren sekunden efter att maten ätits upp och klädstrecken är ständigt fulla. Att hjälpa till är en självklarhet och ingen har någonsin klagat. Dock går det inte att bortse från att barnhemmet är beroende av hjälp från andra. Bristen på hela kläder och skor är tydlig och det är sällan de får mat utöver det vanliga. ”Lyxprodukter” är självklart inte prio ett men precis som barn hemma i Sverige älskar de att titta på film, Pippi Långstrump är en solklar favorit. Problemet är bara att de missar halva filmen när DVDn konstant hackar sig fram.

Min första vecka här har varit över förväntan och jag är spänd över att få se vad nästa för med sig. Jag är även väldigt glad över att få vara här tillsammans med Jonatan. Han har verkligen fått mig att känna mig välkommen och det har behövts. Trots alla fina barn och trevlig personal är det svårt att komma till en helt ny miljö och kultur och dessutom förväntas leva i den. Jag tror dock inte att det kommer bli något problem framöver!

Ha det bäst!

Ella.

Phyllis Football Cup 2012

Hej.

Musik och dans är ett stort intresse i många afrikanska länder. Så även i Kenya och på Phyllis. Här är musik verkligen glädje, och många har svårt att sitta still då musik sätts på. Dom är så duktiga alltså, dom har verkligen rytmen i kroppen. Det har dock inte en annan, jag är ganska stelbent när det kommer till dans, men jag tycker att det är väldigt roligt att se att det finns en sådan glädje musik, sång och dans här.

En person som har ett stort musikintresse är highschool-eleven Joel. Han är hemma på Phyllis över skollovet. När han såg mig springa runt och fota med min kamera, så hade han en önskan om att jag skulle filma honom när han sjöng och dansade. Självklart, sa jag. Joel var mycket kreativ i hur han ville arrangera det. Det var kul att se, tycker jag. Han pratade med sina kompisar här, som mer än gärna ställde upp som dj och dansare. Resultatet av videon blev lyckat och Joel var riktigt nöjd med allt. Kul! Jag tror inte att det är möjligt att lägga upp filmer här på bloggen tyvärr, det hade varit kul att visa resultatet, men de videoklipp vi har spelat in finns förstås på datorn på Phyllis, om framtida volontärer eller besökare vill skåda det.

Den före detta volontären Elna har varit på besök med sin kille Fredrico. Bland annat ordnade dom med en utflykt till The Lodge, där det bland annat finns en lekplats. Regnperioden är således närvarande och vi fick söka skydd under tak. Där bjöd Elna med sällskap på läsk så barnen var rätt nöjda ändå. De äldre grabbarna fick sedan stanna kvar, när de andra vandrade tillbaka till Phyllis, och se en Premier Legue-match på storbilds-tv. Otroligt uppskattat! Kvällen innan Elna och Fredrico åkte hem anordnade dom middag med efterföljande disco. Musik och dans alltså...

”Phyllis Footbaal Cup 2012” har under den gångna veckan spelats, en match varje dag, och med den avslutande finalen i måndags. Det vinnande laget – jag och Ella kämpade tappert i motståndarlaget i finalen – fick en pokal. En bild togs och ska ramas in och sättas upp på väggen. Disco denna kväll också.

Ha det bra!

// Jonatan Bertilsson

Vinnare av Phyllis Football Cup 2012

Jonatan berättar om tillvaron & det väntade skollovet på Phyllis

Hej!

Först och främst vill jag säga att jag är glad över att vara på Phyllis och i Kenya. Det känns verkligen bra alltså. Och det är otroligt intressant att få leva och ha en tillvaro i en helt annan typ av kultur och vardag mot vad man är van vid. Jag inser, att om några veckor har jag varit på Phyllis halva min vistelse. Tiden går som sagt fort när man har det trevligt.

Jag var förbi konsulatet tidigare idag och skulle förlänga mitt visum. Det finns historier om svenskar som blivit nekade förlängning, andra som tvingats muta sig till den och annat strul, sa jag var lite spänd och nervös inför besöket. Jag hade missförstått datumen, har 1 månad kvar på mitt nuvarande visum, sa jag får återkomma i mitten av maj månad. 

Lina åkte hem tidigare I veckan. Hej då Lina, ta hand om dig och lycka till med redigeringen av dokumentärfilmen. Innan Lina lämnade Phyllis hann hon dock uppleva sin födelsedag. Den var under Påskhelgen. Lina hade bestämt att vi skulle laga mat till alla barnen, och jag fick vara assistent. Utöver den ordinarie menyn, så inhandlades diverse kolhuvuden, morrötter, tomater … och kycklingar. När man ska köpa kyckling här i Kenya sa säljs dom livs levande, så att säga. Kycklingarna slaktades och jag fick blodiga händer på mitt samvete, bokstavligt talat. Det är ju inte varje dag man lagar mat till över 120 barn, men det gick bra. Och det var verkligen roligt att se hur barnen uppskattade detta. Det blev på riktigt hysteri i matkön när de såg vad som väntade.

På onsdagen halverades befolkningen på Phyllis när det blev dags för skollov. Alla boarders, internatare, åkte hem. Och highshool-barnen, som vanligtvis bor på sina skolor, kom tillbaka. Så i omkring 3 veckor är dom lediga. Det ska bli väldigt roligt att umgås med dom aven på dagtid. Vi har planerat att ha en fotbollsturnering nästa vecka! Ett spel som har uppskattats mycket är boule. Jag har spelat det med highschool:arna ett par gånger och det tycker verkligen att de tar kul.

Regnperioden har som tidigare nämnts börjat. Det regnar på eftermiddagar, kvällar och nätter. Vattnet ar väldigt behovligt för många människor. Och i och med att regnet kommer sa skördas det som skördas ska.

Med vänlig hälsning

Jonatan Bertilsson    

Ny volontär till Phyllis

Hej!

Mitt namn är Ella och jag är nästa volontär på tur! Från mitten av april och 6 veckor framåt kommer jag att bo på Phyllis för att få se en nära bild av Afrika. Jag är jättespänd och har för tillfället lite resfeber, men tror att detta kommer att bli några av mitt livs häftigaste veckor.

 Efter att ha fått träffa flera personer som varit volontärer på barnhemmet så känner jag mig mycket säkrare på att jag verkligen vill åka. Jag fick kontakt med Kampi Ya Motos Barn genom mejl, efter att jag googlat fram dem på ”volontär Kenya”. Bara efter att ha läst presentationen på hemsidan bestämde jag mig för att skicka en ansökan.

 Att få arbeta som volontär på ett barnhem har länge varit en dröm för mig. Jag har alltid tänkt att det är något som jag vill göra, delvis för att känna att jag gör något viktigt, men också för att jag tror att det för mig själv hade varit otroligt givande. Jag tror inte att man någonsin kan få förståelse eller kunskap om andra folk och kulturer utan att själv uppleva och vistas i andra miljöer. I alla fall inte på riktigt, vilket är det som jag hoppas på att jag ska få.

Det är med en blandning av nervositet och förväntan som jag åker till Phyllis, vilket jag tror kan vara en ganska bra kombination. Jag känner redan nu att den här resan kommer att påverka mig och få mig att växa som människa. Att jag kommer att träffa människor som jag aldrig annars hade mött, lära känna ett helt nytt land som jag förut inte haft någon som helst relation till och att jag förhoppningsvis känner att jag även fått ge något tillbaka.

Nu är det inte många dagar kvar nu tills jag anländer till barnhemmet och jag är så peppad!!

Kram, Ella.

Veckan som gått

Hej!

Tidigt imorse åkte Linn hem till Sverige efter sin vistelse på Phyllis. Linn, kära vän, ta hand om dig. Vi kommer att sakna dig. Personalen kommer att sakna dig. Och barnen kommer verkligen att sakna dig.

Jonatan har i skrivande stund varit på barnhemmet i 7 veckor. Att tiden går väldigt fort är en någorlunda sliten klyscha, visserligen, men faktum är att det stämmer mer än någonsin. Dessa 7 veckor har passerat väldigt snabbt. Men samtidigt känns det som att man har varit borta väldigt länge. Mycket är väldigt annorlunda mot i Sverige, det har varit mycket nya intryck och upplevelser, men Jonatan har verkligen en suverän tid på Phyllis. Han tycker att det är mycket intressant att lära känna alla människor, framförallt barnen.

Lina fortsätter sitt arbete med dokumentärfilmen. Hon filmar barnhemmet och skolan, har gjort intervjuer och varit med i byar och filmat. Det går bra. Hon stannar i en vecka till för att sedan åka hem till Sverige och fortsätta med redigeringen.

I övrigt har det varit en någorlunda lugn vecka på Phyllis. Linn annordnade en del avslutningsaktiviteter. Bland annat en skattjakt med barnen som var väldigt uppskattad. Det har också skrivits brev till faddrar och före detta volontärer, som Linn tog med sig hem. De senaste veckorna har det varit varmt och väldigt kvavt i luften - regnperioden var att vänta. Så i lördags kom så en rejäl skur, och sedan dess har det regnat regelbundet på kvällar och nätter. Självklart har också majs och bönor rensats, ved huggits, diverse spel och kort spelats. Och förstås; vi hänger mycket med barnen!

Precis innan vi skriver detta blogginlägg var vi förbi posten och skulle hämta ut de brev som faddrar och tidigare volontärer skickat till barnhemmet. Det var väldigt struligt. Personalen på posten river upp alla brev, rotar runt, slänger tillbaka allt huller och buller, kräver betalning, uppvisning av pass och så vidare. Vi fick de brev vi skulle, men det var ett projekt i sig, så det bästa är nog att så mycket post som möjligt skickas med volontärer. 

Ha det bra!

Jonatan Bertilsson & Lina Almekvist

Linns sista ord i det Kenyanska livet.

Holy macaronas, jag kan inte fatta att detta är mitt sista blogginlägg från Kenyansk mark. Tiden här har verkligen gått snabbt, långsamt och givande. Här är ett ställe där man bara kan vara.

Jag har under min tid här sett och upplevt mänsklighetens finaste sida och knutigt vänskapsband som jag hoppas att någon aldrig klipper sönder. Om någon har för avsikt att göra det ger jag dig nu en varning för du vill inte känna på Linns vrede. Jag har även sett och varit med om människans mörkare sidor.

Om lite mer än en vecka lämnar jag Phyllis med blandade känslor. Sorg för att lämna barnen och personalen på Phyllis, ilska och frustration över korruptionen och hur människor behandlas i detta land och lycka över att ha fått chansen att lära känna helt underbara människor.

Det är trist att man inte kan byta plats på Danmark och Kenya för då hade det inte varit så långt att hälsa på utan några bökigheter. Och det hade varit lättare att bättra på brännan inför sommaren.

Ha det gott och jag önskar barnen på Phyllis all lycka jag har och jag vill även tacka Kampi ya Motos barn, alla andra sponsorer och den fantastiska kvinna vid namn Jacinta . Så  lala salama (har glömt hur man säger hejda så god natt får duga).

Kram Linn
Skrivet 22 mars 2012

Storstädning på Phyllis

Goddag blogg!

 

Hoppas att allt är fint och så. Denna vecka har varit riktigt hälsosam då vår turnering är avklarad och vinnaren är det oslagbara teamet Limosine, så nu väntar vi på prisutdelningen.

 

I fredags fick vi bevittna något som man inte ser varje dag. Det var nämligen storstädning på gång så hela Phyllis var i rörelse. Det var ett virrevarv av blått och gult. Kläder tvättades, golv skrubbades, fönster putsades m.m. Resultatet blev ett skinande rent Phyllis och det var nu redo för kommande föräldramöte. Detta hölls i ett mycket välstädat och prydligt bibliotek. Föräldrarna kunde bland annat lyssna på när lärarna informerade om skolan, resultat och skolavgifter. De fick även chans att ställa frågor.

 

Våra kära skollag har under lång tid förberett sig inför distriktsmästerskapen som gick av stapeln i Kampi ya Moto. Självklart hade de de coolaste supportrarna i form utav Lina, Linn och Jonatan. Phyllis och Kampi ya Moto spelade i ett gemensamt lag och de hade ett mycket starkt lag och de kämpade väl. Både tjejerna och killarna kammade hem vinsten i fotbollen!

 

I övrigt har det varit en lugn och trevlig vecka med fint väder som vanligt.

Kram Linn och Jonatan.

Skrivet den 22 mars 2012

Äntligen finns rinnande vatten på Phyllis!

Habari!

Ytterligare en händelserik och trevlig vecka har passerat på Phyllis. Före detta volontären Lina har snart varit här i en vecka. Hon studerar medie och kommunikationsvetenskap på högskolan i Halmstad och är här för att göra en dokumentärfilm om barnhemmet. Under veckan som har gått, har mest större planeringar skett, så som samtal med inblandade, planering av utflykter etc.

 

Annars har vi satt igång med "4 games 1 winner" som är lite i stil med fem kamp men med fyra lekar. Lekarna vi valt är brännboll, slakeline, in mood for food och fotboll. Än så länge har vi utfört alla grenar utom fotboll. Barnen verkade uppskatta dessa aktiviteter och till helgen koras vinnarlaget efter fotbollsmatchen.

 

Utöver detta har vi tagit ett par high schoolers till staden, då vi åt lunch och på så sätt belönade dem efter att de har skött sig bra i skolan. Detta var något som både vi och dem tyckte var trevligt.

Men nu till veckans stora händelse. VI HAR FÅTT RINNANDE VATTEN!! Sist Lina var här så hittade de vatten genom borrning och nu sju månader senare så kan vi se det rinna för första gången. Det var otroligt känslosamt och glädjande att se hur Knatte, Fnatte och Tjatte (Ruth, Oboma & Johnny) verkligen blev överlyckliga utav något som är så naturligt för oss i Sverige. Med andra ord har veckan som gått varit väldigt givande och Lina har fått en rivstart på sitt nya liv. Vi alla har det verkligen suveränt och trivs som fisken i vattnet. Sköt om er hemma i Sverige!

Hakuna Matata

Lina Almekvist, Linn Olsson & Jonatan Bertilsson

 

 

Andrés avskedsinlägg

Hej,

 

Då har jag varit hemma i Sverige i en vecka och kommit in i den svenska vardagen. Men innan jag landade i Sverige tillbringade jag en vecka på Phyllis efter Ugandaresan. Den sista veckan inledes med ett nytt bakprojekt denna gång i form av en rulltårta. Detta projekt tog jag mig an själv och kanske därför det inte blev lika lyckat som de övriga kakorna vi bakat på Phyllis. Rulltårtan blev inte så rund och inte så mycket som jag tänkt mig, inte alltid så lätt att räkna ut hur mycket man ska göra för att det ska räcka till 120 barn, dock försvann den fort efter serveringen. Den var "sweet" som barnen säger om allt som smakar bra.

 

Det är mycket jag varit med om under mina 12 veckor på Phyllis. Det är mycket intryck och upplevelser jag varit med om under min tid som volontär. Det har varit mycket aktiviteter där vissa saker står ut. Barnens glädje av att besöka flygplatsen och glädjen att diska efter en bakdag är några av dem. Barnen kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och jag kommer definitivt försöka åka tillbaka någon dag för att se hur det går för alla barnen.

 

Kram

André