tisdag 25 december 2012

Julen närmar sig på Phyllis


Solen står rakt upp i skyn och dammet yr då barnen springer runt på gården.

Det är fyra dagar kvar till julafton. Tomteverkstaden är i full gång och snart är alla julklappar klara. Tobias har sparat ut tomteskägget och min mamma och pappa hade med sig pepparkakor  i bagaget. - julen kan komma!
Plusgraderna utanför gör det svårt för julstämningen att infinna sig.
Idag gjorde vi ett försök i att höja den med att färglägga jultomtar och julgranar.
De hänger nu prydligt i matsalen i väntan på den 25 december.

Nu är det bara att invänta en jul utan stress, snökaos och alla onödiga måsten!

 



/Irene 



torsdag 20 december 2012

Burnball och Ola-ika x 2

God dag kära medborgare.


I söndags så tog vi med barnen till fotbollsplanen för att spela brännboll. Det verkade uppskattat.

Att man faktiskt ska runda konorna var det inte alla som riktigt brydde sig om, men så länge barnen tyckte att det var okej så tänker inte jag tvinga dem.

Det blev en hel del skratt.



Projektet med att ta med barnen till Kampi Ya Moto har fortsatt och de barnen som ännu inte fått följa med väntar ivrigt på sin tur.

Ett av GBs sista initiativ här på Phyllis var att ta ned gungorna. Bra jobbat må jag säga. Det gungas nästan hela dagarna och det är ganska ofta som barnen ropar "Uncle push" och det känns så givande att stå där i det gazzande solskenet bara för att få höra barnens skratt.








Vi har äaven varit till Olo-Ika vid två tillfällen.


Första gången så var det barnen i åldrarna 10-13 ungefär. De fick sig en långpromenad för vi kan inte ta genvägen över åkern längre for markägaren har satt upp taggtråd. Väl framme så lektes det så det stod härliga till. Det är kul att se även dessa barn faktiskt är barn, det är lätt att glömma bort det för de är så vuxna i mycket som de gör.


Dagen efter så var det minstingarnas tur. De fick dock åka buss för annars så hade vi fortfarande varit på väg dit. Dessa små barn är så otroligt duktiga och tålmodiga. De satt på sina hästar och hade åkt någon minut när strömmen försvann. Men de satt lugnt och sansat och väntade på sina hästar i 20 minuter tills strömmen kom tillbaka. Väl tillbaka så åkte de klart och sedan var det dags för hoppborg. Men bara en stund för sen dog strömmen igen.




 
Det var allt för denna vecka.

Tack för alla komentarer förresten, fortsätt gärna skriva. Jag vet att jag är dålig på att svara men jag har bara tillgång till internet en gång i veckan. Men komentarerna uppskattas.

Ha de bra hemma i kylan så ska jag ha detsamma i det stekande solskenet.

/Uncle Tobias

måndag 10 december 2012

Lov på Phyllis

Tjugo dagar har nu gått vid Phyllis. Ibland känns det som om jag kom i går, ibland som att jag bott här i flera år. Jag har vant mig vid tidiga mornar och Ugali. Dammet och det afrikanska lugnet har lagt sig likt ett täcke över min kropp. Jag har aldrig känt en sådan ro i min själ. Men samtidigt drivs jag av rastlöshet. Förvisso förbränner jag några kilogram energi varje kväll då det vankas kittel-krig och då vi vrider och viker oss dubbla av skratt.

Tempot på alla sysslor är dubbelt långsammare här än hemma. Jag har lärt mig att allt tar den tid det tar och att det inte hjälper att stressa.

Barnen har kommit in i sina sommarlovs-rutiner. Det betyder en hel del tv-tittande och mängder av upptåg och hyss. Precis som  hemma tycker barnen om att fördriva sin tid med elektronik och lek. Men de hjälper också till med de dagliga och nödvändiga sysslorna och i betydligt  större utsträckning än barnen där hemma.

I söndags då vi hade friluftsdag flockades barnen kring hopprepen. De vek sig av skratt då de sjöng ramsor om vem de var kära i, vem de skulle gifta sig med och så vidare.

Själv kom jag att tänka på min egen skolgång i småstaden där också vi hoppade rep på rasterna. Lika roligt var det för  oss. Det är både glädjande och intressant att se att barn över hela världen leker på samma vis och samma slags lekar - att de skrattar lika högt och gör lika många hyss. 






/Irene  

 

torsdag 6 december 2012

Kladdkaksbak och geten i hagen



I fredags så bakade vi kladdkaka som vi bjöd på i lördags. Vi gjorde 14 satser och det gick åt bla. 28 ägg och 42 dl socker.





I lördags skulle vi bjuda på get. Joel visade oss vägen till kampi ya motos slakteri där geten skulle inhandlas. Väl framme hos slakteriet visade det sig att det inte fanns någon död get så vi blev medtagna till hagen för att välja ut vårat offer. Vi avböjde det erbjudandet och tog ett redan slaktat får istället.
Så i lördags bjöd vi på fårgryta som innehöll, morötter, rödlok, tomater och kål. Det blev en riktigt god måltid som omväxling till ugali.




Till efterrätt blev det den redan omtalade kladdkakan, barnen hade inte missat att vi bakade den i fredags så de visste att den stod på menyn. Vi hade handvispat 2.5 liter grädde som vi serverade tillsammans med 5kg apelsiner och 35 bananer för att göra efterrätten komplett.



Vi har de senaste veckorna fixat iordning skolgården. Nya nät till fotbollsmålen, volleybollplanen och basketkorgarna, samt material för att kunna utöva dessa aktiviteter. Vi har även sett till att det finns två fotbollsmål istället för ett och ett halft, det ena saknade ribban.

I söndags hade vi en playday med picknick. Vi spelade fotboll, badminton, kastade ringar och hoppade hopprep. Och mycket annat. När väl fikat skulle delas ut så utbröt kaoset, men jag tror att alla fick sin del av fikat för de verkade ändå vara nöjda.




Vi har även börjat ta med några barn varje gång vi går till kampi ya moto och bjuder dem på fika som en liten utflykt. Senast fick Obama, John och Mary folja med. Obamas huvud gick som radar när vi kom fram till kampi ya moto. Det märktes att han inte är van att komma utanför barnhemsområdet.



/Tove och Tobias

En kväll på Phyllis



Dagen har varit solig och varm med stackmoln. Vid 16-tiden börjar det åska och regnet vräker ner.
När det är dags för kvällsmaten, ugali och sukuma wiki, klafsar jag upp till matsalen för att räcka tallrikar till unkle Morris som delar ut maten. Strömmen har gått. Det är svart i kök och matsal förutom ljuset från en stormlyckta och en ficklampa. Efter maten sitter vi kvar en stund. Ett memory kommer upp på bordet och barn och ungdommar samlas runt ljuscirkeln från en ficklampa. Några spelar andra tittar på. Ester vinner hela tiden!!! Kan det bero på de små markerna som är ritade pa vissa kort.
Alla skrattar när Ester avslöjas.....Ester också.

När det börjar bli sent klafsar jag tillbaka till gasthuset. Efter en stund i soffan med stearinljus på bordet kryper jag i säng för att vakna på småtimmarna av att 
taklampan lyser- strömmen är tillbaka.
Då hörs redan skrammel från grytorna i köket. Unkle Morris kokar morgonens chaithe och dagens ugali.

/ Gun-Britt