Ellinore återvänder!

Äntligen! 

Sen dagen jag lämnade Phyllis har jag drömt om att återvända och nu är det dags. På fredag går planet och tidigt på nyårsafton anländer vi till Nairobi. 

När jag reste till Phyllis första gången gjorde jag det ensam men denna gång har jag med min pojkvän Calle. Att få visa honom allt jag så frekvent pratat om känns underbart och att få återuppleva allt ska bli så fantastiskt. Denna resa blir dock mycket kortare, sist spenderade jag 12 veckor på barnhemmet och denna gång blir det enbart 10 dagar. 

Oavsett längd på vistelse så kommer känslan, att få återse alla underbara personer som betyder så mycket för mig fast jag knappt tror de själva förstår det, förhoppningsvis bli magisk!

Vi har packat typ 40 kilo kläder, skolmaterial och leksaker, dessutom har jag i samband med en välgörenhetskonsert jag anordnade i november, samlat in en del pengar till organisationen.

Så snart bär det av, vi hörs i Kenya!    

Elins sista vecka på Phyllis

Hejsan!

Min sista vecka har nu kommit och det känns inte alls något bra. Kommer bli så svårt att lämna alla underbara barn. Sista veckan har jag försökt att verkligen vara med barnen så mycket det bara går. Pratat om allt och inget och bara varit.

Det har varit en toppen vecka med en massa bra samtal med dem större barnen. Uppskattar verkligen dessa samtal, har lärt mig så mycket av dem. Om livet och om olika tankar och idéer som dem har. Så kul att man kan lära av varandra.

Till lucia så bakade jag med hjälp av några utav barnen lussebullar. Jag, Sabine och Jacinta gick även luciatåg för barnen vilket dem uppskattade. Allt är möjligt bara man vill.

Det har tyvärr också varit en del jobbiga avsked. Auntie Sara åkte iväg för ett par dagar sedan vilket var super tufft då vi har fått en jättefin kontakt. Men jag har en stark känsla av att vi kommer ses igen.

Så det har varit en väldigt känslosam vecka på många sätt. Men den har även varit en av de bästa veckorna under min tid.

Vi hörs snart igen!

Mitt Afrikanska hem

Jag sitter på Landvetter med en kopp te, 60+ kilo bagage, en förhoppning om att flygbolaget låter mig passera med några kilos övervikt i väskorna och en intensiv längtan efter att komma fram till Phyllis så snart som möjligt!

Det är fyra år sedan jag för första gången steg innanför den gnisslande Phyllis-grinden och möttes av en kombination av strålande leenden och skygga blickar från barn i alla åldrar. Det är fyra år sedan jag övade barnanamn medan barnen, ett i taget, sträckte sig fram ur matkön för att få sin tallrik samtidigt som Uncle Maurice måltid efter måltid upprepade var och ett av barnens namn till mig. 

Barn vars ansikten och kala huvuden då såg likadana ut i mina ögon men som jag nu förknippar med unika personligheter som alla har sina speciella drömmar, som alla väcker olika minnen av våra delade upplevelser och som alla triggar igång olika känslor inom mig. Som jag år efter år har sett växa, utvecklas och förändras. Allt från hårstilar, smeknamn, hobbyn, drömmar, betyg, kroppsbyggnad, rörelser, röstton och sätt att närma sig andra människor har förändrats från år till år.

Detta är fjärde året i rad som jag får återvända till den röda sanden under afrikansk sol, till tuppens morgonrop i gryningen, till barnaskratt och köksskrammel, till hett morgonte i kylig morgonluft, till ett oändligt antal glädjefyllda ”Auntie!-rop”, till 87 sängkanter för att ge lika många godnattkramar, till syrsors läten under klar stjärnhimmel och till en gästhussäng under myggnät. Som jag längtar! 

Snart är jag uppe i luften & på väg! 

Och när jag ser att världen genom flygplansfönstret präglas av savann och rödbrun sand… då vet jag att jag är framme i ”mitt afrikanska hem.” 

Marijana Gutic,

Volontärsamordnare

Sista dagen

Idag är vår sista dag, det känns vemodigt. Tråkigt att lämna alla barn och personal.

Tiden har gått fort. Vi har gjort pärlhalsband och armband. Varit och badat i pool samt haft 3 video kvällar för de mindre barnen.

I söndags bjöd vi på pasta och köttfärssås. Sedan popcorn läsk och disco.

Nu har vi det jobbigaste kvar det är att ta avsked av barn och personal.

Hem till Norrland.

Många hälsningar Ingrid och Kicki

Halvtid

Nu har jag varit här ungefär halva tiden och det har varit fantastiskt.

Jag fick ett otroligt fint mottagande av glada barn och Shiro började leka jaga innan jag stigit ur bilen.
Att sedan få krama om Uncle Maurice för första gången sedan Mombasa var väldigt härligt för han skrek ut sin glädje.
Sedan fick jag höra från personalen att jag äntligen är hemma igen värmer i hjärtat. 

Som ni förstår så är det många känslor som sköljer över en när man kommer tillbaka till Phyllis.
Första kvällen så satt Susan Chebet som ett plåster på mig och jag får alltid en stor godnattkram när det är läggdags.
Personalen hade gjort ugali och sukumawiki till min ankomst för de vet att jag saknat det. Mycket uppskattat.
Lille Miles som jag inte träffat tidigare kom snabbt fram och hälsade, sedan tog han min keps ur min hand och satte på sig den och gick iväg. Underbara unge.

Jag har tillsammans med volontärerna Kicki, Ingrid och Elin även gjort mycket skoj med barnen. Det har gjorts armband, målats nagellack, ritats och mycket annat. Vi har även hunnit med att bada med de lite äldre tjejerna. Det var ruggigt kallt i vattnet men solen gjorde sitt och brände mina axlar ordentligt. 

På kvällarna brukar vi spelar pingis med tre ihopsatta bord och ett hemgjort nät. I skrivandets stund så sitter 20 barn med oss i gästhuset och tittar på Tom & Jerry på en laptop och äter kakor.

Det är alltid kul att komma tillbaka till Phyllis för det har alltid hänt något nytt. Jag har fått sett växthuset och att det finns bevattningssystem både i och utanför växthuset.  Två nya skolsalar håller på att byggas vilket också är glädjande, man har öppnat en kiosk för att få in mera pengar och antalet djur har ökat. Utöver detta så har man gjort om i köket så det är inte lika rökigt som tidigare.

Jaja, nu ska jag avrunda detta inlägg men ni ska veta att det är fantastiskt att vara tillbaka på Phyllis och att få träffa de underbara barnen och den härliga personalen. 

Bilder får ni nog vänta på tills jag är i Sverige igen och har bättre internemöjligheter.

Ha det så bra.
Uncle Tobias

På väg

Hej alla därute som läser denna blogg.

Nu är jag för femte gången på väg till Kenya och Phyllis Memorial Childrens Home.
Det ska bli fantastiskt att få se barnen igen, jag har längtat efter dem i ungefär 11 månader.
Jag har haft telefonkontakt med dem när mottagningen varit okej, så jag får löpande uppdatering på att de mår bra.

Gårdagen gick åt till att packa väskorna och den totala vikten blev ungefär 43kg och innehåller allt från julklappar och pepparkakor till fotbollar och Tom & Jerry dvder.

Som alltid innan jag reser så har jag en spänd förväntan på vad som komma skall.
Jag misstänker att barnen kommer att skälla på mig för att det gått en tid sedan jag klippte och rakade mig.
Men jag hoppas egentligen bara att de lika glada över att se mig som jag
är över att få se dem igen.

I år ska jag försöka lägga upp något inlägg på bloggen under tiden jag är på Phyllis så att ni kan se vad vi har för oss.

Slutligen så vill jag tacka er alla som stödjer barnhemmet och Kampi Ya Motos Barn. Utan er skulle inte detta vara möjligt.

Ta hand om er i kalla och regniga Sverige :)     
   
Kram Uncle Tobias

Bullbak och lov!

Hej! 

Vi bestämde oss för att baka kanelbullar till barnen. Det blev ett äventyr, vi fick improvisera men det gick över förväntan. Sami skötte gräddningen, vi har ingen erfarenhet av vedeldad ugn. Bullarna blev jättegoda och uppskattade. Sen så har vi haft kläd och sko utdelning. 

Nu är det mer vuxna barn här sedan lovet har börjat. de äldre barnhemsbarnen som går på internat har kommit hem och de yngre elever som kommer till Phyllis Academy som internatelever har åkt till sina familjer. 

Såhär såg våra bullar ut!

 Ingrid och Kicki

Elin: "Jag försöker ta tillvara på varenda dag"

Hej!

Tiden bara flyger förbi och jag försöker ta tillvara på varenda dag. Det har blivit en hel del pyssel med barnen. Jag och två tjejer som går på high school var in till Nakuru en dag och shoppade lite, det hans även med en fika. Väldigt mysigt! 

I onsdags så var jag, Jacinta och Erastus med 13 barn och badade. Det finns ett ställe som inte alls är långt ifrån barnhemmet som heter Olo-Ika. Det var hur kul som helst, både för barnen och oss. Det får nog bli några fler turer dit!

Jag och de andra volontärerna var till Masai Mara förra helgen på safari. Det var en riktigt häftig upplevelse. 

Med andra ord så har jag det toppen och trivs hur bra som helst här på Phyllis.

Vi hörs snart igen!

Elin

Picknick med svenska barnvisor!

Hej!

Nu har vi haft en picknick för de yngsta barnen. Vi hade saft sockerkaka och fyra sorters kakor!! 

Det var mycket uppskattat. Vi sjöng svenska barnvisor och lekte ta fatt. Sen så har vi hjälpt till att baka matbröd. 

 

 Nu har barnen som går i klass 8 sluttentor i tre dagar. De barn som varit på internat har kommit hem hit och har jullov så det är många nya barn som vi får lära känna. 

Jag och Kicki har varit på safari i tre dagar. Det var en upplevelse att få se The Big Five!

Vi har det bra!

Vi hörs!

Ingrid o Kicki.

Ingrid och Kickan har landat i vardagen

Hej!

Nu har vi fått rutiner på Phyllis och det känns skönt så nu vet vi hur saker och ting fungerar.

Vi har varit i skolan och var med på några lektioner. Har även besökt småbarnen och dom sjöng för oss. Fint!

Nu är det snart lov för barnen från slutet av okt. Fram till början av januari. Internat barnen som bor här åker hem till sina föräldrar och Phyllis barn som studerar och bor på internat kommer hem hit. Så vi hinner även träffa dom.

I växthuset har det såtts aubergine och paprika det har redan kommit upp lite grönt. Ja det rullar på som vanligt!

Hälsningar Ingrid och Kicki

Elins första vecka är förbi!

Hejsan!

Nu har det redan gått en vecka sedan jag kom fram till barnhemmet. Resan ner gick hur bra som helst och jag blev upphämtad utav Jacinta och Erastus på flygplatsen. Det har varit en väldigt intensiv vecka med en massa nya intryck.

Både personalen och barnen har tagit väl hand om mig. Jag har hjälpt uncle Morris en hel del i köket vilket har varit väldigt kul. 

Har även hunnit med en cykeltur in till Kampi Ya Moto med en annan volontär vid namn Kicki. 

Självklart så har det även varit en hel del lek och bus efter det att barnen slutat skolan!

Jag ser framemot att få spendera ännu mera tid med barnen framöver. De är underbara!

Elin

Ingrid och Kicki har kommit fram!

Efter ett dygns försening kom vi äntligen fram till Phyllis den 2 oktober!

Vi fick ett varmt mottagande av barn och personal. Socialarbetaren Gidraph tog oss på en rundvandring inom området. Vi fick se det nya huset som håller på att byggas, fiskdammen och det fina växthuset.

Barnen är fantastiska, så duktiga på att hjälpa till, artiga och alltid glada. De spel och pussel som vi tagit med oss har verkligen blivit populära!

Vi har det bra!

Vi hörs om en vecka.
Hälsningar Ingrid och Kicki.

Elin gör sig redo för avresa till barnhemmet!

 Hej allihopa!

Om mindre än en vecka så är det min tur att lämna hösten här i Sverige och få åka ner till Kenya och Phyllis. Jag heter Elin och är 21år, jobbar för tillfället som receptionist inom Polismyndigheten. Där trivs jag väldigt bra då jag dagligen möter väldigt många olika människor som jag får stå till tjänst för. Ett väldigt mångsidigt jobb vilket passar mig perfekt då jag gillar när det händer lite och får känna att man varje dag lär sig något nytt.

Jag har länge velat göra en sådan här typ av resa. Har dock inte hittat ett barnhem som jag tyckt känts rätt. Men när jag fick kontakt med Phyllis så kändes det väldigt bra och nu är det äntligen dax.

Jag hoppas på en lärorik och känslofylld resa med allt vad det kan innebära. Jag vill bidra med mycket skratt och glädje. Samt en massa lek och bus med både barn och personal.

Innan denna resa så har jag haft en loppis, hört av mig till både tidningar och radiokanaler. Tyvärr ingen som riktigt nappat men hänvisade till hemsidan som Phyllis har. Hade även för en vecka sedan ett litet Kenya-party för familj och vänner.

Sista dagarna blir till att packa ihop det sista och sen är det raka vägen ner till Phyllis. Resfebern är värre än någonsin.

Kramar,

Elin

Nya volontärer på väg till Phyllis!

Hej! 

Vi är två systrar, Ingrid och Kicki, som är på väg till Kampi ya Moto.
 Vi har haft en dröm om att åka till ett barnhem och nu är det dags! 

Vi har samlat in skor och kläder från snälla människor. Har även fått lite sjukvårdsartiklar som kan vara bra att ha vid sårvård. Apoteket har samlat in grejer som Kicki har fått och Ingrid har fått en del från sjukhuset där jag jobbat. 

Nu är vi båda pensionärer, så detta blir ett äventyr!
Resfebern är på topp och vi längtar att få träffa alla barn och personal.

Med vänlig hälsning,
Ingrid och Kicki

Klassrummens framväxt

Under sommarmånaderna har två nya klassrum börjat byggas till skolan Phyllis Memorial Academy som ligger på barnhemsområdet. 

Så här har det sett ut, och på de sista bilderna ser ni hur det ser ut just nu! 

Phyllis Academy bygger ut!

Som många av er vet så byggde Jacinta och Sabine år 2006, tack vare ett pris som de fick från IM, en skola vid barnhemsområdet som heter Phyllis Academy. 

Phyllis Academy är en grunskola som erbjuder fattiga familjer en högkvalitativ utbildning. Eftersom det är den enda skolan av sitt slag i närområdet blev den snabbt populär och kassrummen överfylldes.

Med anledning av det har man använt barnens bibliotek, vilket man har delat upp med tunna plywoodskivor, som två provisoriska klassrum. 

Som ni kan förstå innebar detta att det blev mycket lyhört i de rummen och svårt för både barn och lärare att vara så fokuserade som de önskar. 

De planer som fanns på att använda biblioteket för IT-undervisning fick länge vänta, fram tills nu.  För nu har man nämigen äntligen börjat bygga två nya klassrum!

Tack vare bidrag från sponsorer i Kenya och Sverige har skolan fått en summa pengar som räcker för att påbörja bygget som planeras komma igång mycket snart! 

Planen är färdg och för varje dag som går hämtas mer och mer byggmaterial!

 

Det är i nuläget oklart om summan kommer räcka hela vägen och Jacinta har prutat ner priserna rejält, men som vanligt i Kenya kör man "Hakuna Matata style" och tar ett steg i taget. 

 

Det innebär i praktiken att man håller tummarna för att pengarna ska räcka hela vägen, samt löser eventuella hinder allteftersom de uppstår. Uppdateringar kan väntas inom kort! 

Tomaterna växer medan regnet öser ner!

Ännu en bildhälsning från Kenya! 

Regnet öser ner i Kenya i just nu och effekten av El Nino är tydlig. I många delar av landet är effekterna förödande, främst för de fattiga som bor i mycket enkla byggen. Trafikstörningar är under den här perioden vanliga.

Tack vare alla sponsorer från Sverige och allt jobb som har lagts ner under åren för att bygga upp barnhemmet till vad det är idag så är våra barn trygga och torra på barnhemsområdet.  

Och medan regnet öser ner är barnhemmet grönare än någonsin! 

Växthuset har blivit ett mycket lyckat projekt och tomaterna har växt till sig! Det är inte långt kvar tills barnen och personalen kan börja använda dem till matlagningen!

 

Barnens egna projekt "Fiskdammen" har fyllts med regnvatten! 

Och korna har massor med gott, grönt gräs att beta!

 

Trädgårdslandet täcker nästan hela barnhemsområdet och sukumawikin förtärs regelbundet!

 

Fler projekt är på gång och information kommer inom kort! 

Hälsningar från Erastas, vår goda vän och "alltiallo" på barnhemmet!

Hälsning från Kenya!

Idag kom en bildhälsning från Kenya!

Den 23/4 organiserades ett stort event i Kenya för att samla in pengar till bygget av två nya klassrum till skolan Phyllis Memorial Academy. Barnen bjöd på dansuppträdanden, tal och sång. I dagarna pågår förhandlingar och prutande om byggkostnader och man hoppas på att kunna påbörja bygget inom en snar framtid. Skolan skulle med två nya klassrum kunna dels ta emot fler dagelever och dels kunna nyttja biblioteket (som för närvarande fungerar som provisoriskt klassrum) till läsning, fritids & datalektioner. Vi håller tummarna för att förhandlingarna med byggföretaget går bra!

 

Barnen har lov fram till torsdag och det är fullt ös på området! 

 

Uncle Maurice är tillbaka i sitt älskade kök efter en längre tids sjukskrivning och får idag hjälp av David och Gidraph med att laga ugali. Som vi har saknat honom! Världens härligaste och mest älskade kock!

 

 

 

Växthuset ser jättefint ut och tomatplantorna växer snabbt! Med egna grönsaker kommer man både kunna spendera lite mindre på matkostnader och möjligtvis även sälja lite grönsaker till grannarna när det blir över! 

Mycket händer på kort tid och vi ser med spänning fram emot att se utvecklingen! 

Tusen tack till vår vän Erastas för bilderna! 

/Marijana