Njorooo är sitt vanliga söta jag...Jag fick det fantastiska tillfället att fira både jul och nyår på barnhemmet 2008. Båda festerna blev riktigt lyckade och jag saknade faktiskt inte julbordet eller raketer ett dyft. Istället fick vi äta nygrillad get med mungoböner och ris samt CHAPATI! Jacinta Wangari, 11år, förbyttes till en riktig affärskvinna då chapatin kom på bordet. Hon samlade ihop chapatibitar som de minsta inte orkade äta, samt sin egen chapati, och bytte bort dessa mot godisbitar. Hon är inte så förtjust i chapati själv, men hos de andra barnen är chapati en skänk från ovan och slår ut både läsk och godis, som i vanliga fall vinner med hästlängder över det mesta. Så tillslut satt hon med en hel godishög. Entreprenör uti fingerspetsarna, you go girl!
Vi fick också besök av tomten på juldagen. Joseph, som är känd som barnhemmets entertainer och älskar att sjunga och uppträda, ställde upp i tomtedräkt och skägg och satte upp en riktig show. De minsta barnen blev riktigt rädda – precis som det ska vara :) Det är inte jul annars. Men då de såg att han delade ut julklappar klev de försiktigt fram, men sprang tillbaka till vår trygga famn. Mitt favoritminne är då alla barnen öppnar sin julklapp och strålar upp som små solar. De fick inget stort av oss, men de blev riktigt glada ändå. I julkappen låg pennor, godis, linjal, suddi, mer godis, tandkräm (för att råda bot för allt snask vi gav dem) samt favoritleksaken – ballongen. Det händer inte i Sverige längre att barn uppskattar presenter, iallafall inte i min familj då syskonbarnen endast vill ha mer och är missnöjda med allt de fått och framförallt att syskonen fått mer än de. Skönt med omväxling.
Vi fick också besök av tomten på juldagen. Joseph, som är känd som barnhemmets entertainer och älskar att sjunga och uppträda, ställde upp i tomtedräkt och skägg och satte upp en riktig show. De minsta barnen blev riktigt rädda – precis som det ska vara :) Det är inte jul annars. Men då de såg att han delade ut julklappar klev de försiktigt fram, men sprang tillbaka till vår trygga famn. Mitt favoritminne är då alla barnen öppnar sin julklapp och strålar upp som små solar. De fick inget stort av oss, men de blev riktigt glada ändå. I julkappen låg pennor, godis, linjal, suddi, mer godis, tandkräm (för att råda bot för allt snask vi gav dem) samt favoritleksaken – ballongen. Det händer inte i Sverige längre att barn uppskattar presenter, iallafall inte i min familj då syskonbarnen endast vill ha mer och är missnöjda med allt de fått och framförallt att syskonen fått mer än de. Skönt med omväxling.
Elijah och M'Bogo visar upp sina julklappar.
Shepkorir vågar sig fram till jultomten för att hämta sin julklapp
Susan, Purity och Catherine undersöker sina julklappar
På nyårsafton fick vi musik, en stor brasa och barnen fick lite godis. Vi dansade på diskotetet och satte oss framför brasan då vi blev för trötta av allt dansande. Mellan varven försökte vi övertala barnen att vara vakna lite till då det snart skulle vara nytt år. Jag fick lära mig afrikansk diskodans, som faktiskt liknar vår diskodans i Sverige, om jag får säga det själv. Det bästa på hela kvällen var då Elijah ung 6 år började dansa med mig, helt på eget initiativ och brydde sig inte om att de andra barnen skrattade. Han försökte visa mig hur man skulle dansa, och sen rockade han loss i en hel timme – riktig entertainer han med, precis som sin storebror Joseph. Flera av barnen somnade, Agnes 10 år somnade fem i tolv ha ha, hon var såååå nära men vi kunde inte övertala henne att stanna uppe längre.
En varm brasa, en himmel fyllt med stjärnor och två små barn som somnat i ens knä – jag måste erkänna att det slår ut de flesta av mina tidigare nyårsfiranden....
Joseph i tomtedräkt (märk att skägget är av silkespapper :) tillsammans med tomtemor som hjälpte honom.
Tack till Barnhemmet att jag fick denna möjlighet som jag sent kommer att glömma och jag hoppas det blir fler sådana jul- och nyårsfiranden för min del. Cecilia Schubert, student i Malmö.
