Kabarak University

Hej!

Kabarak University är ett universitetsområde cirka 5 kilometer från Phyllis. Detta område är enormt, nästan som en liten stad. Här finns, förutom diverse skolbyggnader och bostäder, även supermarket, bank, pool, basket- och fotbollsplan mm. Och ett sjukhus. Detta skulle vi tyvärr bli tvungna att besöka, mer om det längre ner. Det var sista veckan på skollovet och vi frågade om barnen hade förslag på aktiviteter. Att gå till Kabarak och bada i poolen och spela fotboll var ett önskemal. Dessvärre har priset för att nyttja poolen fördubblats sedan sist, så vi nöjde oss med att packa med matsäck, promenera till Kabarak och spela fotboll och helt enkelt bara hänga. Vi gick med grabbarna ena dagen, med tjejerna dagen efter. Detta verkade uppskattat, och dom tyckte att det var trevligt med utflykt.

I måndags började skolan igen. Efter mer än 3 veckors ledighet var det nu dags att återkomma till diverse rutiner. Men barnen var glada och förväntansfulla inför skolstarten. Boarders:arna har börjat komma tillbaka till Phyllis i och med skolstarten. Det är mycket trevligt att återse dom!

Vi har åtgärdat barnens toaletter, som alltså saknade belysning och var således väldigt mörka kvälls- och nattetid, men att helt enkelt skruva upp glödlampor. Tavlan, det inramade fotot, på det vinnande laget i fotbollsturneringen har också kommit upp på väggen.

Och sa var det här med sjukhusvistelsen. I måndagsnatt, vid klockan 3, väcktes Jonatan av Ella. Hon mådde då riktigt dåligt; magproblem, illamående, yrsel med mera. Vi tog oss till sjukhuset i Kabarak, där Ella fick några piller och höra att vi skulle återkomma dagen efter, då doktorn var där och diverse prover kunde tas. På tisdag morgon återvände vi, doktorn undersökte Ella, hon mådde inte alls bra. Hon fick behandling och medicin att knapra på. I skrivande stund är Ella på bättringsvägen. Det är svårt att säga vad som var fel på henne, eventuell matförgiftning men doktorn kunde inte vara saker.

Hälsningar Jonatan och Ella

Ellas första intryck på Phyllis

Hej hej hej!

Nu har jag varit på Phyllis i en vecka men jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att tiden gått fort eller inte. Samtidigt som det lika gärna hade kunnat vara igår som jag kom hit så har jag varit med om så otroligt mycket, även om jag egentligen inte gjort så mycket..

En fotbollsturnering hade satts igång precis innan jag kom och har hållit på fram tills igår då vi hade final. Nästan alla har varit involverade, även de som inte spelat. Sport verkar vara en aktivitet som uppskattas här och under de två veckor som barnen har kvar på sitt lov kommer vi garanterat att ordna fler energikrävande lekar.

Det jag kommit fram till under den här veckan är framförallt hur bra de här barnen har det. De lever alla tillsammans 24 timmar om dygnet men jag har aldrig sett någon bråka, om man bortser från de mindre när någon tagit deras leksak. Det märks tydligt att de är en familj, en familj på över sjuttio personer vilket jag tycker är fantastiskt! De äldre tar hand om de mindre, tröstar dem och hjälper till att hålla dem varma. Jag är dessutom väldigt impad över hur duktiga de är på att hålla rent. Lite smuts på golvet och kläderna går såklart inte att undvika, men disken är ren sekunden efter att maten ätits upp och klädstrecken är ständigt fulla. Att hjälpa till är en självklarhet och ingen har någonsin klagat. Dock går det inte att bortse från att barnhemmet är beroende av hjälp från andra. Bristen på hela kläder och skor är tydlig och det är sällan de får mat utöver det vanliga. ”Lyxprodukter” är självklart inte prio ett men precis som barn hemma i Sverige älskar de att titta på film, Pippi Långstrump är en solklar favorit. Problemet är bara att de missar halva filmen när DVDn konstant hackar sig fram.

Min första vecka här har varit över förväntan och jag är spänd över att få se vad nästa för med sig. Jag är även väldigt glad över att få vara här tillsammans med Jonatan. Han har verkligen fått mig att känna mig välkommen och det har behövts. Trots alla fina barn och trevlig personal är det svårt att komma till en helt ny miljö och kultur och dessutom förväntas leva i den. Jag tror dock inte att det kommer bli något problem framöver!

Ha det bäst!

Ella.