Fullt upp under veckan som gått på Phyllis

Tjenare tjenare kära lilla blogg!

Vi börjar med den vanliga och obligatoriska meningen: Hoppas att allt är bra där hemma... och sedan kommer det vanligaste svaret. Här är allt bra.

Så nu när det är avklarat kan vi börja berätta lite om den gångna veckan som har varit fullspäckad med aktiviteter. Först och främst som ni alla vet har Linn fatt en ny sambo i gästhuset (Jonatan) och väntar nu på man nummer två (André) som lämnade henne för gorillorna i Uganda.

Eleverna på Phyllis kämpar på som vanligt. Enda förrändringen är att klass sju har flyttat till biblioteket på grund av brist på plats och varje morgon blir man lika förvånad över tystnaden i denna sal. Men för mycket tanke arbete är inte hälsosamt så förra onsdagen kom några av high school kidsen hem för mid-term. Gissa om vi blev glada över att se dem igen.

Fredagen den 17e var det dags för jättarnas kamp då skolorna mötte varandra i fotboll, volleyboll och netball. På morgonen traskade nära 100 elever, ca 50 spelare och 50 supportrar till Kampi ya Moto. Det gick riktigt bra för Phyllis men tyvärr började det regna och snipp snapp snut så var den dagen slut.

I lördags visade Lewis och David upp sina talanger i en by kallad Athenai då de deltog i ett event som utfördes av grannen Wendos organisation. David sjöng, eller rappade som det så vackert heter, som en kung och Lewis visade sina skådespelartalanger samt hur man dansar. De var sjukt duktiga.

I söndags fick vi besök av Al Shabab miniatyrer. Det var meningen att vi skulle ha en dockteaterverkstad men när vi klippte tygbitar så fylldes hela matsalen med flickor som visade hur en äkta afrikansk mamma ser ut. Vi hade en och annan imitation av en indier i sin turban, några skapade coola bandanas. Senare på eftermiddagen hade vi var dockverkstad. Det var en riktig fröjd att se limmet spruta, pennorna ryka, saxarna klippa och nålar som far över tygstyckena. Till slut fick vi till riktigt vackra kreationer. Som en bra avslutning på dagen kom Jonatan med fadderbrev men även andra brev från tidigare volontärer. Svenska polare helt enkelt till barnen.

I måndags fick Linn äran att följa med brudarna till Kirroborn girls high school. Först åt vi på restaurant och herre min skapare vad dessa flickor kan äta. Helt ofattbart! Väl i skolan var det som en invasion av flickor i vita och marinblå skoluniformer.

Lycka varar ej för evigt, först pyser high schoolflickorna och några dagar senare var det pojkarnas tur. Som en hejdå present bestämde vi oss för att göra en trerätters middag i gästhuset. Jag tror att dessa unga män måste vara Kenyas framtida kockar. Det var så gott att samtliga åt så mycket att vi hade mycket stora problem med att komma upp ur sofforna. Denna förtrollande måltid bestod av:

Förrätt: äggmacka.

Huvudrätt: chapati, mackaroner och kycklinggryta.

Efterrätt: frukt och chokladbollar.

Linn och Jonatan

Mumsar på välförkant lunch efter dagens insattser

 

David rappar som en gud

Al Shabab junior

Tillbaka till verkligheten. Nästa hemvisit blir inte förran i mitten av april

Jonatans intryck av första veckan på Phyllis!

I skrivande stund har jag varit i Kenya och på Phyllis i 7 dagar. Det kändes väldigt spännande att få komma hit. Jag kom på torsdagskvällen, någorlunda trött efter den långa resan och fick träffa min trevliga volontärkollega Linn. Hon visade mig runt på området och berättade och svarade på mina funderingar och frågor som jag hade. Jag blev presenterad för personalen och för några av barnen.

Min första tid här på Phyllis har verkligen varit fylld av nya intryck och möten. Jag känner att jag ännu inte är riktigt "varm i kläderna". Det har således bara passerat en vecka, men allt eftersom dagarna går så blir det bättre och bättre. Jag börjar mer och mer förstå hur dagarna och dygnen ser ut. Jag börjar sakta men säkert lära känna barnen också, några av dom iallafall. Det är ett projekt i sig att minnas vad alla heter; det är bara att fråga ytterligare en gång tills det sitter.

Jag har varit med vid diverse aktiviteter samt dagsysslor, mer om det i mitt och Linns inlägg. Bland annat har jag städat köket med kocken Maurice. Maurice är för övrigt en underbar karaktär. Som sagt, det har varit en vecka med extremt mycket intryck och möten på alla sätt och vis. Detta är en helt annan kultur än den i Sverige och det är mycket som rör sig i huvudet på mig. Jag försöker lära känna barnen och visa mig intresserad. Jag har ännu inte landat i allt, så att säga, men jag är verkligen glad över att vara här. Det känns bra och spännande. Jag tror verkligen att min tid på Phyllis blir både intressant, givande och rolig.

Mvh Jonatan.

Happy Valentine's day!

Som det flesta volontärer redan har påpekat är begreppet tid inget som existerar på Phyllis. Man vaknar upp på morgonen och tänker, åh vilket fint väder det är idag igen och börjar tänka vilken dag det kan vara. Vilket är näst intill lönlöst. Det enda du vet är att det inte är lördag eller söndag för då är barnen lediga förutom på lördag förmiddag.

Nu är det nämligen så att alla hjärtans dag har kommit och passerat. Enligt mig är det en mycket festlig tillställning då man har dedikerat en dag åt kärleken. Så jag och aunt Sara bakade omsorgsfullt och med mycket kärlek en äkta kladdkaka som serverades efter maten. Vilket jag tycker var lite synd för jag tror att det hade smakat rätt gott till ugalin istället för suskumawikin. Här i Kenya har jag lärt mig att uppskatta den kakan mer och mer då det praktiskt taget är omöjligt att misslyckats.

I söndags började vi så smått att göra manus och karaktärer till puppet showen. Så nu på söndag blir det antagligen dockverksta så att det skriker om det. Man vet aldrig vad som händer på Phyllis, då det lika gärna kan vara knäppt tyst i verkstaden! Det är det som jag gillar med Phyllis, man vet aldrig hur det slutar och det ger en lite spänning i vardagen.

Phyllis är tydligen det senaste innestället nu för vi har haft massor med besökare. Först kom en förre detta volontär och hennes sambo och igår anlände ett par som har engagerat sig i aktivgruppen. Jag hoppas att de har och har haft en underbar tid här. Imorgon väntar vi tillökning då den nya volontären, Jonatan, tar sina första steg på Phylliansk mark.

Jag vill även önska André lycka till då han springer omkring i Ugandas djupa skogar på jakt efter de statliga gorillorna.

Ha det jätte bra och sköt om er.

Kram Linn

Ny volontär till Phyllis!

Hallå!

Jag heter Jonatan, är 25 år gammal och kommer från Uppsala. Den 16:e februari landar jag på Nairobis flygplats för att i närmare sex månader arbeta som volontär på Phyllis Memorial Children's Home.

I sex år har jag arbetat som boendeassistent för barn och ungdomar med funktionshinder. Detta är något som jag har trivts väldigt bra med, men jag har också känt att jag vill få nya erfarenheter och upplevelser.

Jag är väldigt intresserad av människor, kulturer och andra länder, och har under en längre tid funderat på detta med volontärarbete. Jag hittade informationen om Phyllis på internet och kände verkligen att det kunde vara något för mig. Jag ska bjuda på mig själv och förhoppningsvis kan jag bidra med något.

Jag ska erkänna att jag är nervös inför min resa. Det känns nästan lite overkligt. Men samtidigt känns det så bra och det ska bli intressant, lärorikt och givande. Jag vet att denna resa kommer kommer att påverka mig starkt.

Ha det bra!

Med vänlig hälsning

Jonatan.

Födelsedagsfest på Phyllis!

Hej hej!

Hoppas att allt är fint och så i kylan! Här är det iallafall varmt i kropp och själ.

Denna vecka har mest gått åt att förbereda inför Linns födelsedagsfest. Det är minsann inte lätt att arrangera en fest för 130 personer. Det har blivit en hel del turer till Nakuru på grund av att Andrés och mestadels Linns minne är lite si sådär. Det är inte varje dag man handlar 5 kilo lök och två säckar med snacks, de i affären tittade på oss som att vi var helt från vettet. Att köpa 35 levande kyklingar och slänga in dem i bakluckan, inte precis som att handla på Ica Maxi. När vi kom hem sken Maurice och barnen som solar. Nu ligger det tillräckligt med fjädrar på mordplatsen för att göra ett varmt och ekologiskt duntäcke som vi har hört kan behövas hemma i kalla Sverige. En viktig detalj är att André bidrog till två av dödsfallen denna blodiga lördag. På ett kalas måste man ju ha godis och kaka så vi tog vårt kladdkakerecept och gångrade det med 15 och bad till gudarna att det skulle räcka.

Här kommer ett utdrag av vår inköpslista:

35 olyckliga kycklingar

5 kg socker

2,5 kg vetemjöl

400g kakao

40 ägg

15 kg ris

5 kg lök (Där André stod för i stort sett allt hackande så be inte honom att hacka någon mer lök...)

35 paprika

7 backar läsk

2 säckar snacks

13 påsar godis i kilosklassen.

... och lite till.

Här kommer schemat för kvällen:

17.30 Fiskedamm som bestod av 1 påse innehållande 1 klubba, lite godisbitar och en penna som Linns godhjärtade pappa tog med sig.

19.00 Släpptes vilddjuren in i matsalen som var fylld med ballonger som hade tagit oss lång tid att blåsa upp. Det tog inte lång tid innan det hördes som om 3:e världskriget hade brutit ut och inom loppet av 5 min syntes bara liken av det som en gång var vackra uppblåsta ballonger.

19.05 Serverades maten: Kyckling med curryris.

20.00 Kakkalas. Alla fick varsin kakbit med snacks.

Sedan var det dans och de som säger att afrikaner har rytmen i blodet har helt rätt. Gud vad de är duktiga!

För övrigt har vi fått besök av Lotta, en tidigare volontär och hennes käraste Fredrik.

Phyllis fotbollslag har kämpat mot skolan Sun and sheild. Tjejerna var riktigt på hugget och vann med 1-0, killarna hade nog en dålig dag för de förlorade med 4-0.

Veckans guldkorn var när Lewis och David kom hem och berättade att de efter en månads frånvaro från Phyllis har tagit körkort. Grattis, grattis!

Ha det fint!

Kram

Linn och André

Kenyansk byråkrati

Hej,

Då är det dags att skriva första inlägget efter ”hemkomsten” efter min resa. Att komma tillbaka till Phyllis var mycket roligt och man kom snabbt in i sakerna igen. Det har inte hänt något speciellt i veckan som gick förutom att det var dags att tömma godislagret. Det gjordes genom att det anordnades en filmkväll med tillhörande godis, popcorn och saft. Filmen blev en Harry Potter film som Linns pappa så vänligt hade tagit med till barnhemmet bland mycket annat.

Något jag tänkt skriva om denna gången är vad som hänt med barnen som gått ut Primary school som ska gå vidare till Highschool. Barnen går i primary school i åtta år, 1-8. Denna skola är på området och heter som många redan vet Phyllis Memorial Academy. I åttan skriver alla barnen ett stort nationellt prov i fem ämnen b.la. engelska och kiswahili. Detta provet rättas sen nationellt och den 28 december kommer resultaten ut. 500 är maxpoäng vilket skulle innebära 100% rätt i alla ämnen.

Barnen på Phyllis presterar bättre år för år och så även 2011. Men denna gång var det bara 2 av 18 elever som fick resultat i Kiswahili. Detta pga att barnen eller någon annan påståtts fuskat med proven. Alla skolor har vid skrivandet av proven en person från skolverket och en polis som ser till att går rätt till. Trots att dessa personer inte har något att rapotera står anklagan om fusk fast. Detta har försökts överklagas hos en myndighetsperson i Kampi ya Moto och även i Nairobi. Dessa försök har dock varit fruktlösa. Allt detta är väldigt frustrerande speciellt med tanke på att inga bevis finns på att fusk förekommit. Då man inte kan gå vidare till high school utan betyg i Kiswahili måste 16 av 18 elever gå om 8:an vilket måste kännas extremt frustrerande. Av de som gick ut 8:an är sex Phyllisbarn där Simanza är den enda elev som fick alla resultat. Hon har nu börjat highschool medan de andra fått gå om 8:an.

Kram

André