tisdag 25 september 2018

Idas första vecka vid Phyllis



Nu har jag vart på Phyllis i en vecka. Det har varit en spännande vecka fylld med intryck. 

Jag känner mig verkligen tacksam över att jag har fått chansen att besöka barnhemmet. Jag trivs väldigt bra och vädret har varit bra. 


En dag för mig börjar med väckarklockan klockan 08.00. Jag och Isabelle går upp för att äta frukost som består av ett bröd med ett stekt ägg. Förut drack jag deras chaite men det var inte min favorit så nu får jag nescafé, mycket bättre! 

När frukosten är avslutad börjar vi hacka grönsaker. Vitkål, tomater, gräslök och Sukumawiki ( det är typ som sallad). Därefter hjälper vi till med det som behövs, det är mycket disk. 

Uncel Morris lär oss att laga mat i köket vilket är kul. Runt kl.11 kommer de små barnen och vi serverar gröt, udgi. De är så duktiga och diskar sin mugg när de är klara. Efter ett tag kommer de större barnen/ungdomarna. Likaså är de duktiga på att städa och diska efter sig. Isabelle och jag får hjälpa till med lite fler sysslor som behövs göras för dagen och sen är det dags för lunch. Till lunch serveras det ris, vitkålsröra, bönor och ärtor. Det är gott men det smakar inte alls så mycket då den enda kryddan är salt.

Eftermiddagarna har sett lite annorlunda ut beroende på dag. En del dagar är vi med i skolan. Då sitter vi med som en elev och lyssnar på läraren. Jag har nog aldrig lyssnat så noga på läraren som jag gör här. För ibland får man frågor och då vill man kunna svara. Alla pratar engelska så språket är lätt att följa med på. Lärarna är verkligen pedagogiska och alla upprepar saker hela tiden så att man lär sig. Eleverna har respekt för lärarna vilket som också är kul. När läraren kommer in i klassrummet blir det knäpptyst och eleverna ställer sig upp tills läraren ber de att sätta sig ner. När lektionen är slut har de så kallade ”Games” då spelar de fotboll eller basket. 



Två gånger har vi åkt med skolbussen efter skolan. Det har varit en tur på ungefär 1.5 timma då jag har fått se väldigt mycket. Längs den stora vägen går det mycket folk och djur såsom kossor och getter. Det finns mycket marknadsstånd och människor som säljer saker längs vägen. Vi har också sett hus som barnen bor i. En del hus är byggda av tegel och en del är lerhus. Vänstertrafiken har jag inte riktigt vant mig vid än, den är fortfarande förvirrande. 

När jag inte åkt med skolbussen har jag lekt och pratat mycket med barnen/ungdomarna. De är väldigt trevliga, artiga, nyfikna och tacksamma. Ingen klagar över någonting, frågar man hur hen mår svarar den bra. Jag frågade en kille om han inte tröttnade på maten när han äter samma lunch och samma middag varje dag, han svarade ”Det är vad jag får på tallriken som jag är tacksam över!” Barnen är väldigt nyfikna och frågar mycket om ens liv i Sverige. De har också lärt oss ett nytt spel som kallas för Poccka. 



Under kvällarna anordnar de andakter helt av dem själva. Barnen sjunger, dansar, spelar trummor och ber. Alla här är kristna och de kan sin Bibel väl. En del verser kan de helt utantill. Det är en rolig stund på kvällen. 

Efter andakten är det dags för middag. Då sitter jag och Isabelle med de vuxna och tittar på tv. En serie som går varje dag är ”My Sweet curse” vilket är ett spanskt program dubbat till engelska. Det är väldigt överdrivna skådespelare så ibland skrattar man åt det. Fast det blir bättre och bättre ju längre in i programmet man kommer. 

Hälsningar Ida

fredag 14 september 2018

Nya volontärer framme i Kenya: Möt Isabelle Haugen!

Hej! 

Jag heter Isabelle Haugen och var en av studenterna som förra sommaren sprang jublande ut ur Rudbecksskolans korridorer. Det var en otroligt härlig dag som jag hade sett fram emot länge, men dagen innebar inte endast glädje utan också en del funderingar om vad man nu ska göra med sitt liv när man inte längre går efter skolschemat utan plötsligt förväntas bestämma själv vad man vill göra. 

Jag började hösten med att vikariera på en förskola i Nacka, ett ställe jag trivdes väldigt bra på. Barnen var helt underbara och man kände sig så välkommen varje dag man gick till jobbet och möttes av glada barn som kom fram och omfamna en.

Förskolan var absolut en av orsakerna till att jag ville åka till Phyllis, men jag hade också en stor fördel eftersom jag känner Jacinta som startade barnhemmet. Min mormor och hon har jobbat tillsammans i stockholm under många år och Jacinta har berättat att man kan åka ner dit som volontär. Jag tyckte det lät otroligt spännande, så jag gick in och läste på hemsidan om andra volontärers upplevelser och fick en positiv uppfattning av det. Så jag bestämde mig för att ansöka. 

Jag vill inte ha för höga förväntningar innan jag åker, jag hoppas såklart att det kommer bli lärorikt och att vi kommer trivas tillsammans därnere men såhär en dag innan vet jag inte riktigt vad jag har gett mig in i så jag sparar förhoppningarna tills jag är där och får se det med egna ögon. Har som sagt fått ett positivt intryck från tidigare volontärer och barnen verkar vara jättemysiga. 

Min mormor- som åkte ner och besökte Phyllis för ett par år sedan har under många år varit med och bidragit till barnhemmet. Hon har spridit ordet till både släktingar och vänner och skickat ner kläder och annat som behövs dit. Jag kommer självklart även berätta för mina vänner om resan när jag kommer hem- och förhoppningsvis kunna skicka ett och annat bidrag.

Isabelle



Nya volontärer framme i Kenya: Möt Ida Ronholt!

Hej! 

Ida Ronholt heter jag och är 20 år gammal. Jag är en glad och positiv person som gillar när saker händer. Under året har jag arbetat i Svenska kyrkan Knivsta pastorat som informatör och på kyrkans förskola. Det har varit ett kul och utvecklande arbete men nu ser jag fram emot en spännande höst på barnhemmet. 

Jag har sedan länge drömt om att åka till Afrika för att volontärarbeta med barn. Nu ska drömmen slå in! Jag ska vara på barnhemmet i tre månader så jag kommer i december. Jag vill få ett utökat perspektiv på världen och möta en ny kultur. Det tror och hoppas jag att den här resan kommer att ge mig.

Jag och Isabell var i helgen inbjudna hem till Jacinta i Nacka på middag. Jag förväntade mig en middag med mig Isabell och Jacinta. När jag steg in till lägenheten var det fest och fullt av folk. Det bjöds på kenyansk mat och många trevliga samtal. Mellan talen och gospelsångerna hade jag tid att prata med både Ruth och Jacinta om barnhemmet. Nästan alla gäster hade besökt barnhemmet och alla pratade varmt om det. Efter den kvällen gick jag hem med ett leende på läpparna. 

Under min vistelse på barnhemmet hoppas jag att jag kan göra en reklamfilm. Antingen med inriktning mot att få in nya volontärer eller att få nya faddrar och sponsorer till barnhemmet. Jag kommer också att hålla föreläsningar för företag och organisationer om min resa.  

Jag ser fram emot att uppfylla min dröm och få komma till Phyllis. Jag hoppas och tror att det kommer att bli en resa att minnas med ett leende.

Hälsningar
Ida