Gabriellas första vecka och jul vid Phyllis!

Hej!

Nu har jag varit här i Kenya i lite mer än 2 veckor och det är fantastiskt. 

Naturen var det första som fick mig på fall, det är så otroligt vackert här! Sedan märkte jag även väldigt snabbt vilket gästvänligt land Kenya är. Alla är så trevliga och hjälpsamma.

När jag kom hit var Elin och Jessica här så de introducerade mig i hur barnhemmet fungerar och rutinerna. 

Det har blivit en del kålhackning, potatisskalning och diskning men jag har också hjälpt till med annat, bland annat matlagning och att baka Chapati. 

Sen har det såklart blivit mycket lek, flätning av håret och story time också. Silion 6 år är en mästare på memory, än har jag inte vunnit över henne en enda gång. 

Den 21/12 var vi också några stycken som åkte med bussen till PCEA kyrkan. Några barn skulle döpas och några konfirmerades. Väldigt kul att se hur det fungerar här och barnen var så fina! 

När julen närmade sig var det storstädning som gällde och så har vi klätt granen. Någon som verkligen älskar att dekorera inför jul är Obama! Han gick all in när vi skulle klä granen. 

Sen kom mr Wangobe och hans familj från Lions i Nakuru till barnhemmet med mat inför jul! Fantastiska människor! Det var bland annat socker och mjöl men också filtar till barnen. Alla barnen fick också vars en goodiebag med kakor, klubbor och ballonger! Succé!

Den 25e firade vi jul på barnhemmet. Det köptes 3 gätter som slaktades.  Vi åt massor av god mat. Det var get, ris, friterad potatis, chabati, apelsin, mongobönor och så fick alla vars en läsk. Sen avslutades det med en fantastiskt god tårta som Helen, Sammy Mara och Joseph hade bakat. 

Sen kom såklart även tomten och delade ut julklappar till barnen! 

Vi sjöng också en del, barnen här sjunger väldigt mycket! 

Det var allt för denna gången! Nästa gång det kommer ett nytt blogginlägg från mig är 2018.

Gott nytt år!

Elin och Jessica åker hem

Hej allihopa! 

Snart har våra två veckor på Phyllis passerat, oj vad tiden går fort när man har kul. Dagarna har varit fyllda av olika sysslor som att hacka kål och skoma, hjälpa Auntie Sara och Ruth med att gräva upp potatisar i potatislandet och mycket mer. Det härliga med allt är att alla alltid hjälper till och det blir en väldigt social stund, detta gör att man glömmer bort arbetet och bara har det mysigt med barnen. 

Det bästa med Kenya och att få vara på Phyllis är att man aldrig någonsin känner sig stressad. Utan här gör man saker i den takt man vill. Som Kenyanerna säger "hakuna matata". 

På kvällarna har det varit både pingis, en hel del dans och sång. Det har varit svårt att gå och lägga sig. Igår på Lucia dagen så bakade vi tillsammans med några av de äldre barnen lussebullar och vi volontärer plus Jacinta gick även luciatåg, vilket uppskattades mycket av barnen. 

Om bara två dagar så lämnar vi Phyllis och Kenya för att resa tillbaka till Sverige. Det känns extremt tufft och tråkigt att behöva säga hejdå till alla. Men jag vet att vi ses igen! 

Kram på er

Elin & Jessica 

Elnas intryck 5 år efter förra resan

Hej, 

Min korta vistelse på barnhemmet tog slut alldeles för fort, men det var en underbar resa. Så mycket som har hänt på barnhemmet sedan jag var där för över fem år sedan. För att inte tala om hur mycket barnen har vuxit!

Min sista dag började biogasen fungera, det är ett helt fantastiskt sätt att elda i spisarna, utan den ohälsosamma röken och utan dyra kostnader för ved. Det var stor skillnad att vara i köket efter att den kom igång, röken kunde tidigare vara så stark att det stack i ögonen när man stod nära spisen. 

Phyllis Memorial har sedan länge en dröm om att bli självförsörjande. Biogasen, växthuset och utökade odlingar har varit viktiga steg på den vägen. Nu planeras det för nästa projekt. Jacinta, Sabine, Erastus och jag åkte några skumpiga mil för att besöka en skola som nyligen har installerat en solcellsanläggning. 

De använder den än så länge "bara" till att pumpa upp vatten från sin brunn, men har planer på att koppla den till batterier och väntar sig kunna lysa upp hela sitt område. Eftersom deras brunn är nästan lika djup som vår (deras är 235 meter och vår är 250 meter) så kunde vi räkna ut att deras anläggning är i ungefär samma storlek som vår skulle behöva vara. Eftersom det används mycket el till att pumpa upp vatten från vår brunn kommer vi se en omedelbar besparing den dag vi kan koppla in solceller. Självklart vill vi vara med att bidra till detta projekt!

I mitt förra inlägg, innan jag reste, berättade jag om mitt fadderbarn Mercy som alltså nu har gått ut high school. Det var helt underbart att träffa henne igen, vi hade långa samtal om allt mellan himmel och jord, och vi skrattade nästan hela tiden. 

Hon hoppas nu på att få ett jobb så att hon håller sig sysselsatt tills hon kan börja på college eller universitet i september 2018. De var nio stycken som gick ut high school nu, de har alla sökt in till olika utbildningar och det ska bli så spännande att se vad de ska göra i framtiden. 

Hälsningar

Elna

Vår nya volontär Gabriella är på väg till Phyllis!

Hej!

Mitt namn är Gabriella och jag fyller 21 år den 17 december. Jag är uppvuxen ute på landet, cirka 20 minuter från Helsingborg. Jag är en glad och positiv människa med mycket energi, kanske för mycket energi ibland! 

Den 11 december slår en dröm i uppfyllelse då jag startar min resa ner till Kenya, till Phyllis. En dröm blir verklighet. För detta har i många år varit min stora dröm. 



Det känns tryggt att åka till Phyllis då jag känner stort förtroende för barnhemmet och föreningen. Jag har många gånger varit inne på olika organisationers hemsidor och läst. Men det har inte känts rätt på något vis. När jag sedan av en slump hittade Kampi ya Motos barns hemsida så kändes allt rätt. Hemsidan är väldigt personlig och att få läsa andra volontärers berättelser gör det till verklighet. Jag ser på en bild på en pojke som leker med ett cykeldäck, att något så enkelt kan vara så kul! Det är dit jag vill åka!

Jag skickade ett långt mail och efter mailkontakt och ett personligt möte blev jag godkänd. Jag ska till Kenya!Jag jobbar med att sälja resor, producera resor och åka som reseledare på bussresor. Jag älskar att resa, möta nya kulturer, människor och få nya erfarenheter. Men denna resan kommer att ge mig så mycket mer, glädje, vänskap, kunskap, medvetenhet är endast en liten del av det jag kommer få uppleva. 

För att få in mer pengar till barnhemmet och aktiviteter som jag kommer göra med barnen så har jag bland annat sålt saker på en loppis utanför Lund. Min älskade mamma ställde upp och var med och hjälpte till. Det var första söndagen i oktober och höstkylan gjorde sig väl påmind. Men många sken upp när jag berättade att alla pengarna går till Phyllis Memorial! De frågade mycket och många köpte lite extra eller gav extra mycket när de visste vad pengarna gick till. 



Sedan hade jag även en Kenyafika med vänner, familj och släkt! Det var en underbar eftermiddag och jag pyntade hela huset med lappar med information om Kenya och barnhemmet. Jag hade även ett lotteri och en tipspromenad. 





Flygbiljetten är bokad, visumet är godkänt, vaccinet är taget, check! Jag är redo för avfärd!

Gabriella

Lizas avskedsinlägg

Hej! 

Här på Phyllis är det mycket och lite som händer på samma gång. Barnen gillar att göra vissa saker mer än andra saker så då gör vi dom sakerna mest. Jag tycker det känns viktigt att göra sånt som inkluderar alla så att ingen känner sig utanför eller bortglömd. Jag tänker att det är lätt hänt när det är såhär många barn på ett ställe. Därför kollar vi ofta på film i mindre grupper och senast igår checkade vi av Frozen på filmlistan. Att käka klubbor när vi kollar på film är himla mysigt, då kan till och med Silyon och Miles sitta still. 

Förutom att jag och Cornelia är i stan för att skriva blogginlägg så ska vi också fortsätta vår jakt på julklappar och sen ska vi även köpa ingredienser för en sista bakning med barnen. Klubbor ska också inhandlas. 

Förra veckan gick vi till Kampi Ya Moto med några barn. Det var så mysigt och vi stannade för lite chapati och pommes på vägen, innan vi gick och handlade frukt och saft. 

Vi har även varit i kyrkan med några av det äldre tjejerna i en närliggande by. Där hade människor från olika ställen runt om samlats för att tacka Gud och ha uppvisning i dans, sång och teater. Dagen avslutades med en dragkamp mellan alla medelåldersmän. Lite väl macho i min smak men roligt var det. 

För övrigt så har vi som vanligt snackat sent in på kvällarna, lyssnat på musik och kramats. Vi har även haft förmånen att gosa med grannens 9-månaders bebis de senaste veckorna. Mamma måste jobba så våra fina tjejer och auntie Maggie delar på ansvaret att ta hand om lilla Moangi på dagarna. 

Så, det här är mitt fjärde och sista inlägg som jag skriver i Kenya. I och med att vi inte har tillgång till internet på barnhemmet så har det varit svårt att hinna med att skriva och skicka in inlägg när man väl är i stan. Idag har vi varit här i exakt två månader, det är helt galet för det känns på riktigt som att vi har varit här i två veckor. 

Igår frågade Shiro mig om jag kommer gråta när jag åker. Jag sa att jag kanske kommer gråta lite men att det är okej, för det betyder ju bara att jag tycker om alla så mycket att jag måste komma tillbaka. Då sa Shiro att hon också skulle gråta lite, sen skrattade vi. Men innerst inne hoppas jag bara att vi kommer forma handen som en klo, spärra upp näsborrarna och stirra med ögonen. Det funkar alltid! När vi gör det kan vi aldrig hålla oss för skratt. Det är Brian som har kommit på det. 

Tack för dessa underbara 8 veckor alla älskade barn och personal! Mitt största och bästa minne. 

Puss! 

Liza

Elin är tillbaka!

Elin var volontär vid barnhemmet förra året och är nu på väg tillbaka för ett återbesök. Hon skriver: 

Hej allihopa! 

Imorgon så lämnar jag Sverige och får äntligen komma tillbaka till Kenya och underbara Phyllis. Denna gången har jag även med mig min mamma, Jessica. 

Min mamma har sedan en lång tid tillbaka haft en dröm om att få göra en sådan här resa och äntligen ska hon få uppfylla sin dröm. Hon är lite nervös men mest förväntansfull  och väldigt glad. 

Vi ses snart igen! 

Kram Elin & Jessica