måndag 1 maj 2017

Elins volontärberättelse

Det har nu gått en tid sedan jag kom hem ifrån Kenya och barnhemmet. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Tiden på barnhemmet var helt fantastisk. Stundvis var det väldigt påfrestande både fysiskt och psykiskt. Men de stunderna var betydligt färre än de gånger man bara njöt av att få andas in den kenyanska luften. De gångerna man bara hängde med barnen och pratade om allt mellan himmel och jord. De gånger man lekte för fullt och skrattade tills tårarna börja rinna. Allt jag fick uppleva under de tio veckor som jag var där går inte att jämföra med något annat som jag gjort. 

Alla dessa underbara barn som jag fick chansen att lära känna. Och personalen som tog så väl hand om mig. Jag har lärt mig extremt mycket om den kenyanska kulturen och hur man ser på saker och ting. Att ha fått den kunskapen gör mig väldigt glad. Och det är något som jag kommer bära med mig för alltid. Det finns så mycket kärlek att att del av på barnhemmet, det är svårt att beskriva hur det känns när man är där. Jag tror att det är något man själv måste uppleva för att kunna veta. 

De första veckorna efter att jag kommit hem var väldigt jobbiga. Jag kunde inte sluta tänka på barnen och personalen. Och hur mycket jag fått uppleva och varit med om. Och hur tacksam jag är som just kom till Phyllis. Ville inget annat än att åka tillbaka och träffa alla igen. Men nu efter ett tag så känns det okej, och speciellt nu när jag vet att jag kommer hälsa på inom en snar framtid.

Tack och hej för mig, på återseende!

Mvh 
Elin