tisdag 3 juli 2018

Isabelles första vecka vid Phyllis!



Första veckan är redan förbi! 

Direkt jag anlände till barnhemmet blev jag varmt välkomnad av personalen på ett väldigt fint sätt. 


När barnen kom hem från skolan fick jag först några nyfikna blickar men efter bara några minuter började frågorna komma, de undrar hur länge man ska stanna här och har massa frågor om Sverige! 


Barnen är verkligen roliga, smarta och omtänksamma och det är fint att se hur de äldre barnen ser till de små! 
De vill alltid hjälpa till och jag har hittills inte sett en enda sur min när det handlar om barnens sysslor! 


De vill gärna visa hur man tvättar kläder och liknande vilket jag är tacksam för. 


Alla, inklusive personalen, ställer verkligen upp om det dyker upp några frågor eller om man behöver hjälp. 


Här kommer lite bilder och en sång/dans video från dessa dagar! 


Vi hörs snart igen, 


Isabelle








Alla bilder och videon i detta inlägg är tagna av Isabelle Hägg

måndag 25 juni 2018

Nya volontären Isabelle är på väg till Phyllis!


Hej!

Mitt namn är Isabelle och nu börjar min resa mot Kenya och Phyllis Memorial Childrens Home! 

Jag är 24 år, bor i Luleå och studerar för tillfället förskollärarprogrammet vid LTU. Utöver studierna jobbar jag som barnskötare inom förskolan i Luleå och jobbar dessutom extra som barnvakt – att se barn lära och utvecklas är det roligaste som finns!


Volontärresan till Afrika har varit en dröm under många år och tack vare en peppande klasskamrat tog jag äntligen steget och gjorde slag i saken! Av en slump hittade jag Kampi Ya Motos Barn när jag sökte runt bland olika organisationer och kände direkt att det verkade som den perfekta möjligheten för mig! Jag kommer att spendera 8 veckor på barnhemmet och det känns väldigt skönt att ha föreningen som stöd under min resa. 

Det känns givetvis otroligt spännande att resa till en ny plats 7400 km bort där en annorlunda vardag där nya människor och upplevelser väntar. Att följa bloggen har dock varit ett bra redskap för mig att få en ungefärlig uppfattning kring vad jag kan förvänta mig, främst ett gäng härliga barn och duktig personal på barnhemmet! Jag ser mycket fram emot alla nya saker jag kommer lära mig i Kenya och framförallt att lära känna alla barn och har en härlig sommar tillsammans med dem!


Inför resan har jag med hjälp av familj och vänner samlat in kläder och prylar till försäljning i förmån för barnhemmet. Ett speciellt tack till min mamma som hjälpte mig med att sälja saker på loppmarknad där alla inkomster gick till insamlingen. Försäljningen gick jättebra och kunderna var väldigt intresserade att höra om organisationen och barnhemmet i Kenya.



Den kommande resan har minst sagt engagerat många – kollegor, studiekamrater från universitetet samt självklart min släkt och vänner – alla har varit så intresserade kring allt som har att göra med barnen på Phyllis och jag är säker på att många kommer följa bloggen och förhoppningsvis även hjälpa till och donera pengar!

/Isabelle

onsdag 16 maj 2018

Gabriellas avskedsinlägg


Med ett pirr i magen klev jag ut ur bilen och jag minns fortfarande att de första nyfikna ögonen jag mötte var Omondis. Med sina stora nallebjörnliknande ögon sa han blygt "Hello"! Det var mitt absolut första möte med barnen på Phyllis. Och jag längtar tills nästa gång jag glider in i genom portarna i mitt afrikanska hem igen!

Den sista tiden på barnhemmet gick så fort och vi försökte att mest njuta av tiden. Vi hittade såklart på en del roligheter också. En av dem var när vi tog med alla i personalen på lunch. Jacinta stannade kvar på barnhemmet och så åkte jag, Johanna, anti Maggie, anti Sarah, anti Ruth, uncle Gidraf, Uncle Sammy och uncle Maurice med Matatu till Nakuru. 

Väl på plats valde damerna en restaurang och sen hade vi en väldigt rolig lunch tillsammans. De har gett oss så otroligt mycket så att kunna ge tillbaka i form av lite ledighet och god mat var de minsta vi kunde göra. En helt underbar eftermiddag!

Sedan kom Tobias till barnhemmet, vilken härlig människa! Och några dagar senare kom Rebecca (Johannas syster som också var 1 vecka på barnhemmet i februari) och Erik (Johannas pojkvän). Super kul med så mycket svenskar på plats.  


En av våra sista dagar så pärlade vi med alla barnen. Tanken var att de fick göra så många de ville och om de som ville kunde de ge några av de färdiga armbanden till mig och Johanna. Dessa tog vi med till Sverige och tanken är att sälja dem för att få in pengar till barnhemmet. 

Kevin var en av de som imponerade med sina kunskaper och gjorde riktigt fina armband som han både använde själv men också delade med sig av till de andra barnen.  
Vi bakade även chokladbollar med barnen under en eftermiddag. Barnen Eunice, Paul, Joy och Haron gjorde en fantastiskt insats och rullade över 300 bollar. Det blev succé och barnen tyckte det var super gott.


I övrigt försökte vi att njuta och klämma ut det sista av vår tid på Phyllis. 
Vår sista kväll på barnhemmet öppnade vi upp Restaurang Phyllis. Vi hade lagat Köttfärssås och Spagetti med vitlöksbröd. 10 kg kött och över 15 kg spagetti. Vilken tur att Tobias var där med sin erfarenhet, det är inte så lätt som man tror att laga mat till så många. Men han var till otroligt stor hjälp så för det är vi evigt tacksamma! När maten var klar fick barnen ställa sig på kö utanför matsalen och sen fick de gå in och sätta sig vid ett dekorerat långbord. 
Sedan serverade vi dem vid borden!

Det blev super mysigt och för en gångs skull satt alla ner, vid samma bord och åt tillsammans. Annars brukar alla sitta utspridda och  när man är klar så går man direkt, men nu skulle de verkligen njuta. 
Efter maten visade vi ett bildspel som jag och Johanna gjort med bilder från vår tid på Phyllis. Tyvärr gick strömmen så det fungerade inte att kolla på TVn.  Men vi löste det med att alla fick kolla på Johannas laptop. Det fungera bra ändå och blev väldigt mysigt! Medan blandade bilder från vår tid visades satt jag själv med stora bamsetårar rinnandes. Att tänka tillbaka på allt roligt vi haft gjorde att de kändes ännu värre att lämna.


Vi brukar krama barnen godnatt varje kväll när de ska sova och självklart gjorde vi det även vår sista kväll. Det var både sorgligt och fint och jag bad barnen att krama varandra godnatt varje kväll även när vi inte är där. Man märker att de behöver denna sista kram vid dagens slut. Många kramar så hårt att man tror de aldrig ska släppa taget och vissa vill ha både 2, 3 eller ännu fler kramar varje kväll. 
Det är något jag verkligen saknar!

För första gången under 2018 befinner jag i mig hemma i vår lilla lägenhet med min sambo! I Sverige! Jag har sagt till min familj och vänner  att jag önskar att alla min nära och kära åker med mig ner till Kenya och så bor vi alla på Phyllis. Jag saknar barnen så det gör ont i hjärtat och jag längtar så otroligt mycket tills jag är tillbaka!

Väl här hemma kommer jag alltså inte glömma bort vår älskade Kenyanska familj! Vi ska fortsätta berätta för människor och föreningar om våra älskade barn. Jag ska fortsätta be alla jag pratar med att bli månadsgivare. Något av det första min mamma och jag diskuterade min första kväll hemma var hur vi kan få in mer pengar till barnhemmet.


Jacinta gör ett helt fantastiskt jobb och välkomnar oss volontärer på ett väldigt fint sätt! Även personalen är världens finaste och speciellt Uncle Maurice (kocken) har lärt mig så mycket. Han är nog stoltast över att han lärt mig göra Ugali, det har han berättat många gånger! Jag saknar dem alla så otroligt mycket!

Vill även säga att de som vi haft kontakt med från Kampi ya Motos Barn har också varit fantastiska! Var och en på sitt sätt! 

Även att få spendera mina sista två månader med Johanna var också väldigt roligt! Att leva så tätt ihop under några veckor kan vara svårt och krävande, men med Johanna finns det inga bekymmer. Dessutom är hon fantastisk för barnen och det har varit en ära att ha henne där sista 2 månaderna.  
Detta blev ett långt inlägg och har du orkat dig läsa igenom allt och kommit hit vill jag bara säga några väl valda ord.

"Om du inte redan stöttar barnhemmet, så snälla, söta, rara gör det! Bli månadsgivare, besök barnen och barnhemmet, skänk kläder osv osv. Berätta för dina vänner om barnhemmet och låt alla få känna till dessa underbara barn. Om du redan stöttar barnhemmet så är det helt fantastiskt! Men glöm inte att skriva lite brev då och då. Har du bilder från Sverige eller en egen resa från Kenya så blir ju barnen så glada om du skickar ner dessa till dem. Barnen har många gånger stolt visat mig brev och fotografier från sina svenska vänner, de är så otroligt stolta över er!"

Älskade barn, vi ses snart igen. Nakupenda ❤

torsdag 5 april 2018

När slutet närmar sig..


Dagarna på Phyllis går i ett svep och de var ett tag sedan vi skrev ett blogginlägg nu! Förra söndagen skulle vi åka och bada men vi fick skjuta upp det en vecka, det kom nämligen 40 besökare från en kyrka! De hade med sig gåvor till barnhemmet och skulle göra lite aktiviteter. Det gjorde ju då inte såå mycket att det blev uppskjutet, även om barnen såklart var lite besvikna. 


På måndagen var vi med i skolan och vi tog även 1 porträttbild på varje elev på Phyllis Memorial Academy. De behövde nämligen en bild på varje barn till någon slags registrering, och då är det självklart att vi ställer upp. 

Tisdagen och onsdagen hade barnen Exams, för att sedan på torsdagen ha closing Day (skolavslutning)! Lärarna hade rättat allas prov så de fick sina resultat till torsdagen, fantastiskt att de hann med att rätta alla så snabbt! Vid 11 tiden på torsdagen samlades alla eleverna på skolan i ett stort klassrum och där höll lärarna tal. Sedan berättade de vilka 3 elever i varje klass som hade haft högst betyg på sina Exams! Många barnhemsbarn kom i toppen och då hurrade vi såklart! De uppmärksammade även de barn som hade förbättrat sig, vilket var otroligt kul att höra. 


Sen började lovet! I fredags hade vi lite lekar uppe vid skolan, vi hoppade säck och hade tipspromenad. Just tipspromenad tycker barnen är väldigt skoj och dessutom lär de sig mycket! 


I lördags åkte vi till Kabarak och badade. 17 glada barn gjorde sig redo och efter en tidig lunch gav vi oss iväg. Då bussen är på omlackering (sista mars måste alla skolbussar vara målade gula) fick vi åka kollektivt, men det gick kanon bra! Återigen hade vi en fantastisk dag, barnen uppförde sig väldigt bra. 


Masila imponerade med sina simkunskaper och även Omondi var duktig! Vissa tyckte att det är lite läskigt med vatten men så fort de varit i en stund så hade alla superkul! Dagen avslutades med fika för att sedan promenera ner till vägen för att återigen ta Matatu hem! 

I söndags kom det återigen besökare till barnhemmet.  Ett 20-tal vänner till Erastus (barnhemmets allt-i-allo) kom på besök.  Det lagades fantastisk god mat, spelade fotboll med oss och även andra lekar. En trevlig dag!

Nu bara njuter vi av tiden med barnen! Om vi inte ligger i sovsalarna och berättar historier eller lyssnar på musik så spelar vi spel, leker lekar, spelar brännboll, memory, målar naglarna, fixar håret eller något annat skojigt!


Detta inlägg blev mest en uppdatering vad vi gör här och inte så reflekterande, men vi försöker njuta av vår sista tid till max! 

Det är inte lätt att spendera 4 respektive 2 månader på en plats och sedan åka hem! Varje kram håller man kvar lite extra länge, varje samtal blir lite djupare, varje ögonblick vill man frysa och ha kvar för evigt! 


Vi är imponerade över hur dessa underbara barn välkomnar oss till deras hem med öppna armar! De bjuder in och tar med oss i familjen som den mest självklara saken i världen. Även om de såklart blivit uppfostrade till det så är det hjärtligt, det är äkta! Detta är vår nya kenyanska familj! 



Största kramarna från Gabriella och Johanna

onsdag 21 mars 2018

Utflyker, regn och 5 nya barn!


Klockan visar 03.44. Jag hör små snarkningar här och där. Jag försöker att försiktigt vända mig om men sängen knisslar och knasslar så mycket så jag låter som en klumpig elefant. Jag somnar om och vaknar på morgonen när 25 tjejer gör sig redo inför dagen.

Inte ofta, men då och då sover vi över i tjejernas sovsal. Det är mysigt och blir nästan som ett litet pyjamasparty!


Under lovet så målades sovsalarna och en del av matsalen. Innan jag (Gabriella) åkte hade vi en liten insamling där nära och kära skänkte pengar till barnen och vi fick ihop över 3000kr. 

Vad har hänt sedan sist? Mycket!

Under lovet så målades sovsalarna och en del av matsalen. Innan jag (Gabriella) åkte hade vi en liten insamling där nära och kära skänkte pengar till barnen och vi fick ihop över 3000kr. 

Det behövdes fräschas upp med färg här så för pengarna köptes målarfärg och sen så målade de stora killarna. De gjorde ett fantastiskt jobb! När barnen sen började skolan igen så påbörjade jag och Johanna ett eget litet projekt, tvätta och laga alla gardiner. Efter lite uppfräschning så verkligen skiner de!

Förra söndagen så hade barnen som vanligt kyrka på förmiddagen. Under tiden satte vi upp hinderbana och tipspromenad vid skolområdet. 


Efter lunch kallade vi dit alla barn och sen lekte vi! Vi delade in dem i 5 lag med cirka 10 i varje. De stora tjejerna fick agera lagledare och gjorde det med bravur. Hinderbanan var så kul tyckte barnen så sista varvet sprang alla samtidigt! Kaosartat, men kul! Tipspromenaden innehöll frågor om Sverige, Kenya, djur och annat smått och gott. En mysig eftermiddag!



Denna söndagen åkte vi med 16 ungar och badade i Kabarak! Det var väldigt uppspelta barn som satte sig på bussen efter lunch. För vissa av barnen var de länge sedan de ens var utanför barnhemmet och skolan så bara bussfärd var en upplevelse. De skötte sig kanon bra och vi hade en fantastisk eftermiddag. På söndag är det dags igen och vi hoppas på en lika fin dag.




Regnperioden har också kommit igång så vi var lyckligt lottade som hade strålande sol just de timmarna vi var och bada. I barnhemmets växthuset växer det bland annat skummawiki och spenat för fullt. Vi har börjat så även i grönsakslanden och gräset lyser så grönt det är.

Sista delen av detta blogginlägg vill vi tillägna barnhemmet 5 nya barn. Två är bröder som efter föräldrarnas bortgång togs hand om sin storasyster. Vilket såklart inte är en lätt uppgift och speciellt inte för en ung tjej. De var ute till sent på kvällarna för att ordna mat och började även komma in i fel umgängeskrets. Så den 13 februari flyttade pojkarna hit till Phyllis. Två underbara killar. De har kommit in i livet på Phyllis fort och hittat sin plats.


Sedan har vi tre syskon till. 3 barn vars öde får även den mest känslokalla att brista i gråt. I början av februari blev deras moder brutalt mördad av deras far. Mamman och pappan hade separerat för nästan 10 år sedan och barnen hade bott med sin mamma. Nu blev de föräldralösa! Varje dag blir vi förvånade över hur fina dessa barn är. De har varit med om sin värsta mardröm! Men de kämpar på. De kommer såklart behöva mycket hjälp och stöd efter allt de varit med om! Men de är så tappra och rara. Sättet de är mot varandra och de andra barnen, sättet de pratar och beter sig, världens finaste ungar! Varmt välkomna ♥



Kram Johanna och Gabriella

tisdag 13 mars 2018

Johannas första intryck!



Efter 2 veckor på Phyllis känns allt väldigt bra. Det är mycket intryck i början och det händer något hela tiden. Jag får även lära mig många nya saker. Men nu när jag varit här ett litet tag och kommit in bättre i rutinerna och lärt känna alla människor så känns det som hemma!

Det bästa av allt är såklart barnen. De ger en så mycket kärlek, mer än jag kunde tro. Barnen är så starka och glada, med tanke på hur mycket de har gått igenom är jag imponerad över hur starka, duktiga och fina de verkligen är.


Vi har lekt mycket, men också bara njutit av stunderna där man bara hänger med barnen. Att bara sätta sig ner, hänga och prata ger så mycket och kan göra en hel dag.


I fredags var vi även i Kampi Ya Moto på friidrotstävling. Dagarna före var det hårdträning efter lektionerna slut. De duktigaste valdes ut och 33 barn åkte iväg för att tävla. De presterade superbra och uppförde sig också väldigt bra. Det var också intressant att se hur de styrde upp tävlingarna.. Det är minst sagt annorlunda jämfört med Sverige! 


Hakuna Matata

Johanna





onsdag 28 februari 2018

Bästa plasten på jorden!

Det är så mycket som händer hela tiden och det är så mycket jag vill berätta om dessa älskade barn och denna underbara plats. Tyvärr är det så svårt att sätta ord på alla sina känslor och reflektioner, för den som funderar på att besöka Phyllis säger jag bara, kom! Det är den bästa platsen på jorden, enligt mig! 

Vi har firat alla hjärtans dag den 14/2. Medans barnen var i skolan smög jag runt i sovsalarna och delade ut vars ett personligt "kort" som jag gjort och lite godis. Fantastiska Mercy hjälpte mig att organisera utdelningen i tjejernas sal och hjälpsamma Boaz hjälpte till i pojkarnas. Personalen fick vars en läsk och såklart vars ett kort! Att få dem att känna sig speciella är något av de bästa jag vet och det som var tanken med denna pyttelilla present. Och när de kom en efter en med kramar och tackade så smälte hjärtat! Det behöver inte alltid vara så mycket, även det lilla kan värma gott! 

I lördags hämtade vi Rebecca, Caroline och Johanna på flygplatsen! Barnen har verkligen sett fram emot att de ska komma. Även jag och alla i personalen såklart!

På kvällen styrde vi upp disco. Det blev godis, popcorn och saft. Även discokulan hängdes upp (barnen turades om att lysa med ficklampan på den), Peter fixade musiken och sen dansade vi till sent på natten! 

Nu har har även barnen gått på lov under en vecka och High shool eleverna har kommit hem! Det är så kul att de är hemma. Det är så spännande att höra vad som händer där de går i skolan. Såklart är det även kul att busa och leka med småbarnen. Johanna hade med sig långa hopprep och det tycker barnen är väldigt roligt! 

Dessutom har några fantastiska människor skänkt material till att bygga en mur. Idag är det endast mur ut mot "vägen" utanför men nu ska det alltså byggas en bra bit in även på andra sidan mot grannarna. Så Samson som kommit hem från sin militärutbildning såg till att de stora pojkarna gick upp innan tuppen och så började de gräva och förbereda. Ett tungt arbete men med bra samarbete kom de långt redan första dagen! 

Nu ska Jag (Gabriella), Johanna och Rebecca iväg på safari i 3 dagar. Jag måste erkänna att  det gör lite ont i hjärtat att vara borta från barnen. 

Jag önskar alla va fick veta vilka underbara ungar det finns här. Var och en har ett hjärta av guld! Älskade ungar!

Kram på er!

Gabriella

fredag 23 februari 2018

Nu är det dags, jag ska till Kenya! 
Jag är en tjej som fyller 20 år till sommaren och mitt namn är Johanna Stjern. Jag kommer från en liten by i norra Skåne som heter Ausås, strax utanför Ängelholm. Jag är en aktiv och utåtriktad person, som alltid har många bollar i luften. 



Att träffa människor och få intryck från olika platser är något jag alltid lagt min tid på och haft stort intresse i, vilket väckte mina stora drömmar om att resa. En av dessa drömmar jag haft länge har precis gått i uppfyllelse, jag ska arbeta som volontär på ett barnhem i Kenya.
Min resa som volontär kommer att vara på barnhemmet Phyllis Memorial Children´s Home and Academy i Nakuru, Kenya. Jag kommer att åka med stödföreningen Kampi Ya Motos Barn, vilket känns som en stor trygghet för mig som reser till Kenya för första gången. 
Den från början regelbundna kontakten samt det personliga mötet med en tidigare volontär har gett mig svar på alla frågor, funderingar och all annan information man kan tänka sig behöva under den resa jag ska åka på.
Jag hörde talas om organisationen och barnhemmet för första gången av min vän Gabriella, som just nu är på plats och som har varit det sedan december 2017. Hon berättade om hur hennes resa skulle se ut och jag kunde inte undgå att bli enormt inspirerad, ”dit ska jag också” tänkte jag. Gabriella förklarade hur jag skulle ta kontakt med barnhemmet och det gjorde jag. Efter mejlkontakt med volontär-ansvarig bokades det ett möte i Lund med en tidigare volontär. Därefter fick jag godkänt att åka, att påbörja ett mål i livet jag länge drömt om att få nå. 
Min storasyster Rebecca blev också inspirerad och intresserad av resan jag började planera. Då hon inte just nu i livet har möjlighet att vara borta från Sverige i en längre period väljer hon att följa med mig min första vecka i Kenya. 


Jag ville även att alla andra i min vänskapskrets och familj skulle ta del av min resa, och dessutom ge alla chansen att få vara med och stödja barnhemmet samt aktiviteter och annat som jag kan bidra med när jag väl är på plats. Jag fixade ihop en broschyr, ett häfte där jag visar upp bilder och information om barnhemmet samt organisationen. 



Denna broschyr delades ut bland mina nära och kära. Jag höll en ”Kenya-middag” för mina tjejkompisar där jag informerade och visade bilder på barnhemmet. Min mormor tog även emot broschyrer som hon sedan delade ut till medlemmar i Höja Syförening, som hjärtligt hjälpte till att stödja barnhemmet. En annan plats jag besökte för att sprida ordet var Högskolan i Halmstad där informationen togs emot med öppna armar.

Johanna Stjern


torsdag 15 februari 2018

Förkylningar, bebisfabrik, garderober, och familjen på besök!


Solen strålar mot mitt ansikte genom fönsterrutan, jag hör hur någon skrapar i grytorna uppe vid köket, en fågel eller möjligen en höna krafsar i gräset utanför. Ännu en dag har jag vaknat på andra sidan jorden. Jag klär snabbt på mig för att hinna säga godmorgon till barnen innan de går till skolan. Det är trötta små barn som möter mig, man kan inte anklaga dem för att vara morgonpigga. Men det är inte jag heller i och för sig.


Februari är redan här och jag inser att jag varit här i 2 hela månader. Det betyder att jag har lite mer än 2 kvar. Tiden går för fort. Barnen har redan gått 1 månad i skolan, haft årets första examen och de längtar efter 1 veckas lov i slutet av februari.


Förkylningarna löper av varandra på löpande band, men jag måste säga att barnen klarar sig förvånansvärt bra. Deras immunförsvar måste vara starkt, eller så är det som jag redan konstaterat. Barnen här klagar Aldrig. Alltså otroligt sällan hör jag någon klaga. 

När de spelar fotboll sparkar dom allt som oftast av sig skorna och springer barfota. Det är ju såklart lättast så, de är helst alltid barfota. Men det händer ofta att de springer in i stenar och slår hål på tårna eller fotsulorna så vi får plåstra om det. 


Men gråter gör de nästan aldrig! Det är endast lille Miles som gråter ofta, men han gör det bara när han inte får som han vill! Då kommer ett tillgjort gråt som går över lika fort igen. Vilket inte är så konstigt med tanke på att den lilla raringen endast är 3.5 år gammal. Men såklart, de är alla barn och beter sig självfallet så som barn gör. Ibland kan de gnälla, trotsa och bete sig precis så som barn gör, men det är väldigt sällan.

Det har även varit bebisfabrik här bland djuren. 3 av grisarna har fått bebisar. Den ena fick 7 och den andra 6 och den senaste 8, i 2 kullar dog 1 liten griskulting vid födsel. Kaninbebisar har här också kommit förresten!



Jag har även glömt berätta att i början av året stod barnens garderober klara. Nu har de alltså vars en stor hylla som de kan ha sina kläder på. Förut hade de allt i stora boxar/väskor så garderoberna är verkligen uppskattade!

Vi hade även besök av min mamma och lillebror under 7 dagar. 


Det var super kul att få visa dem mitt nya tillfälliga hem här borta och framför allt var det så underbart att se hur kul barnen tyckte det var att de kom och hälsa på. De älskar besökare och välkomnade dem med öppna armar. Det var fint att se hur min 15 åriga lillebror hänge med killarna i deras sovsal och efter middagen gjorde han läxor med de andra barnen. 


De hade även med sig minimalt med egen packning för att kunna fylla väskorna med kläder och andra saker som nära och kära skänkt i sverige. Vår tandläkare har också skänkt 100 stycken tandborstar, vilket var välbehövligt!

Barnen har fått brev från Sverige och dagen innan mamma och lillebrorsan åkte hem fick barnen skriva egna brev tillbaka. Det var så mysigt och barnen uppskattar brevkompisarna i sverige enormt! Alla ni som skriver brev, besöker Phyllis och finns där för barnen, ni är otroligt uppskattade! Jag lovar! 


Varje kväll när jag kramar barnen godnatt ger Galdys mig en kram för alla de som betyder mest för henne. Ni är många där hemma i Sverige som får kramar genom mig! Det blir mycket kramar, men det är det mysigaste som finns.


Ofta frågar barnen "när kommer Uncel/auntie.. igen?" Eller "känner du... i sverige?" Barnen här uppskattar er alla så fantastiskt mycket! Allt det jobb som görs av Jacinta, Sabine, personalen på barnhemmet, alla verksamma i Kampi Ya Motos Barn, faddrar, sponsorer och volontärer är något barnen verkligen ser och uppskattar. Så nu ser de fram emot slutet av februari då det kommer fler besökare från Sverige och förhoppningsvis kommer de med brev och hälsningar!


Ha det fint i vinterkylan. Vi njuter av värmen här!

MVH Gabriella

söndag 28 januari 2018

Stunder som berör


Nu har det gått sedan jag kom hit till Afrika och det är fortfarande fantastiskt!

Jag avslutade mitt senaste blogginlägg med att vi skulle på picknick. Sedan dess har vi faktiskt hunnit med att gå på picknick 2 gånger. 


Vid varje tillfälle tog jag med 12 barn. Vi åt saft, kakor och lite godis. Jag berättade för dem om Sverige och sedan bad jag dem berätta vars en grej om Kenya för mig. En kul grej som öppnade upp för intressanta diskussioner och jämförelser av Sverige och Kenya. 

En händelse från utflykten med de stora barnen kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta. De hade sparat en del av sina karameller och gav dessa till barnen vi mötte längs vägen. Man kanske kan tycka det är en liten sak att göra men det visar på hur omtänksamma de är. De äter inte godis varje helg här precis och ändå delar de med sig!



De stora barnen som går på High school har nu börjat och jag har varit med och lämnat några av de som börjar 1a klass. Dessutom skulle deras skoluniformer och andra tillbehör inhandlas och det var ett projekt för sig... Skolorna har nämligen krav på hur många av varje sorts klädesplagg barnen ska ha, vilken färg madrassen och lakanen ska ha osv. 

En av dem som började high shool var Nancy som började på Mpesa foundation academy i Thika. Skolan är sponsrad av Mpesa och Safaricom (med flera) och denna skola sponsrar barn med ekonomiska svårigheter! Så först gjorde de en ansökan och sedan en intervju innan Nancy blev intagen på skolan. Väl på skolan fick hon uniform, väska och andra nödvändigheter, allt sponsrat! En skola utan dess like och när vi kom tillbaka till Phyllis ville såklart barnen och Auntisarna se bilder på skolan och Nancy. Alla var imponerade av denna enorma skola och jag hoppas de yngre barnen kan bli inspirerade att plugga hårt. 



I övrigt fortsätter kolhackandet, sorterade av bönor, servera och andra sysslor. Men såklart är det bästa att hänga med barnen. Vi ritar, leker kurragömma, spelar 3 i rad och Yatzy och ibland är det mysigaste att bara sitta och prata medans de tex flätar varandras hår eller lyssnar på musik.


Ha det gott!

Mvh Gabriella Nilsson