fredag 19 oktober 2018

Isabelle delar med sig av sina intryck

Att få vara på barnhemmet är helt fantastiskt. 


Varje dag möts man av nyfikna, spralliga barn som aldrig gör förbi en utan en high five och ett brett leende på läpparna. De är väldigt nyfikna på Ida & mig och vill veta så mycket som möjligt om Sverige och vilka rutiner/ traditioner som finns där. 

De pillar gärna i ens hår och gör schyssta frisyrer, kör klappramsor med oss och spelar kort. Att försöka hänga med på deras dancemoves är däremot inte det lättaste, men det är väl värt ett försök. Tjejerna lär ut twerkdans och killarna hiphop med en afrikansk touch. Man känner sig som en stelopererad pinne jämfört med deras känsla för rytmer men man bjuder åtminstone på ett gott skratt i sina försök att imponera, haha. 


Därefter börjar förberedelserna inför dagen. Vi börjar med att hacka sukumawiki, kål, tomater och gräslök som Morris lagar till lunch här varje dag. Vi serverar barnen gröt, torkar bord, diskar och rensar bönor. 


Våra kläder tvättar vi för hand vilket är en omställning till bekvämligheten i Sverige då man bara slänger in tvätten i maskinen. Det tar lång tid att tvätta här, för bara några dagar sedan hade jag skjutit upp handtvätten alldeles för länge vilket resulterade i att i stort sett allt mitt bandage behövde tvättas på en gång. Jag satt från solsken till skymning och var färdig med allt i svart mörker och stjärnhimmel. Jag hade suttit i nästan fyra timmar!! 

Det var rätt tufft att sitta så länge men måste säga att det finns en charm i det också, det är mysigt att omges av alla ljud omkring från djuren och barnen som leker och sjunger. Det får ta den tid det tar men till nästa gång har jag lärt mig en läxa; att tvätta lite oftare och inte vänta för länge mellan tillfällena. 

På eftermiddagarna efter lunch följer Ida och jag ibland med barnen till skolan och är med på deras lektioner. Jag har varit med på swahili, historia, samhälle och kristendom. Kenya fokuserar mycket på deras egna religion så de läser inte om olika religioner som vi i Sverige gör. Jag har nog aldrig lyssnat så koncentrerat på lektionerna i Sverige som jag gör här nere. Man vill hänga med i det som sägs för plötsligt kan det dyka upp en fråga även till mig och då vill jag kunna svara. 


Att vistas i skolmiljön här är som att spola tillbaka bandet till tiden då mormor och morfar gick i skolan. Barnen bär fina skoluniformer och när läraren kommer in i klassrummet ställer sig barnen upp och hälsar läraren välkommen.

Det är mycket jag är imponerad över och samtidigt fascinerad över hur många kulturkrockar man möts av varje dag. 

Jag har aldrig sett så ansvarsfulla och disciplinerade barn i Sverige som det är här. De diskar efter varje måltid, tvättar sina egna kläder, skurar golven och städar hela skolan en gång i veckan. 

Det är så härligt att se hur kul personalen har det tillsammans här också. Auntie Sarah och Ruth har verkligen ett skratt som smittar av sig. Uncle Morris utstrålning av glädje är också underbar. 

Bara en sådan sak som att vakna av att tuppen gal varje morgon är speciellt. 

Nu ser jag fram emot de återstående veckorna här på Phyllis. 

Ha det bra så hörs vi igen! /Isabelle


Foton tagna av Isabelle Haugen och Ida Ronholt

tisdag 16 oktober 2018

Vi har skaffat swish!


Vi har skaffat swish! 

Vill ni skänka en gåva till stöd för barnen på Phyllis Memorial kan ni swisha till nummer 123 9001181. 

Tusen tack för ert stöd till barnhemmet!


Tiden går snabbt!


Nu har vi varit här i snart fem veckor. Tiden bara försvinner. Dagarna går väldigt snabbt. Jag trivs bra här på barnhemmet och jag förundras ofta över hur duktiga och disciplinerade barnen är.

Att leva så här nära inpå en ny kultur gör att jag lär mig väldigt mycket om landet. Det finns stora skillnader mot Sverige exempelvis hur man tar hand om barnen här. Hemma så vaktar vi barnen för jämnan och någon har alltid ett öga på barnen. I Kenya är det inte lika noga. Barnen springer på gatorna. När det är rast är barnen oftast fria utan en vuxen som vaktar dem. Det händer att barnen ibland hamnar i tjafs och någon faller ner i tårar. De tvingas tidigt lära sig tidigt att hantera konflikter på egen hand.

Vi har hittat på mycket kul under helgerna när barnen är lediga. Varje söndag efter lunch har vi åkt med en grupp barn och simmat. Trots att det är kallt i poolen och barnen huttrar är det många som kämpar på med simningen. De flesta vill verkligen lära sig att simma. Nu i söndags var vi med klass 8, de största barnen på skolan och simmade. Dock började det spöregna när vi kom fram. Vi frågade barnen/ungdomarna om de ville simma nästa söndag istället och att vi då hoppas på bättre väder. Ungdomarna ville bestämt bada den här söndagen trots regn, åska och blixtrar. Så fort det slutat blixtra var några redan i vattnet. Jag var också i vattnet ganska fort. Det var första gången jag tyckte att det var varmt i vattnet. Bara för att det var så kallt på land. Simningen har verkligen varit en lyckad söndagsutflykt!

En lördag hade vi disco i matsalen. Åh så kul det var! Alla skrattade och dansade en massa till musiken som spelades. Det var ingen som stod still hela kvällen. Vi bjöd på saft, kakor och en godisklubba att suga på.

Några kvällar har vi kollat på film vilket var väldigt mysigt. Första gången vi skulle titta på film tog det en lång tid innan allt startade upp. Först fungerade inte TV så vi fick hämta en dator men ljudet var dåligt. Isabelle räddade ljudet med hjälp av sin högtalare hon har med sig, tur det! Vi lärde oss en läxa och de andra gångerna gick det bättre att kolla på film.

Våra måltider här är 100% vegetariska vilket jag kan medge att jag inte är van med från hemmet. Men det ändrade vi på förra söndagen. Då lagade jag och Isabelle tillsammans med de vuxna köttfärssås och spagetti till 70 personer. Löken och morötterna skulle stekas och köttfärsen stektes i en annan kastrull. Vi fick över köttfärsen till kastrullen med morötterna och sen kryddade vi. Mycket krydda blev det. Det var ganska svårt att koka spagettin då de inte har några grader på spisen. Som tur var blev den god ändå. Barnen uppskattade mycket att få något annat att äta.



I onsdags var barnen (förutom klass 8) lediga. Det är en minnesdag för Kenyas andra president. Då gick vi på promenad med barnen till Kampi ya Moto och köpte vattenmeloner som vi åt till middag. Trots att det regnade en skvätt under promenaden var den lyckad. Väl tillbaka tog vi fram pärlorna och barnen satt insjunka i att få igenom pärlorna genom den tunna tråden. Nu har jag nästan hela armen full av armband som jag fått av barnen. Det är ett fint minne! Och fler minnen ska skapas för jag ska vara här ett tag till!

Ida