/Elin
Detta är en blogg där våra volontärer på barnhemmet Phyllis Memorial i Nakuru, Kenya, skriver om sina upplevelser, det vardagliga livet och barnens påhitt. Det är volontärens personliga reflektioner som avspeglas i inläggen. Gå in på vår hemsida, www.kampiyamotosbarn.se, och läs mer om vårt barnhem och hur du anmäler ditt intresse att åka som volontär.
onsdag 23 september 2015
När frustration övergår i förälskelse..
Livet här i Kenya och på Phyllis är fantastiskt på så
många sett. Alla kärleksfulla och givmilda människor och den vackra
naturen gör mig helt betagen. Men livet här kan också vara rent av
frustrerande. Planering och framförhållning, ord som till stor del styr
våra liv i Sverige, är ord som inte verkar existera här. Ingen här tycks
heller veta hur en klocka fungerar. Det här är landet som styrs av
uttrycket Hakuna matata - No worries. Men när man tillslut inser att
planering inte leder någonstans och kan släppa de mentala spärrarna är
det nog också det som får mig att bli förälskad i det här landet.
Ingenting här blir som man tänkt sig och det gör heller ingenting. Det
finns något väldigt befriande i att bara leva i nuet och ta saker som
det kommer. Allting löser sig, förr eller senare, så varför stressa i
onödan?
När lärarna strejkar införs musiklektioner på Phyllis!
Det är för tillfället lite
rörigt på barnhemmet då det pågår en lärarstrejk i landet och nästan
alla highschool-elever har kommit hem. Barnen saknar skolan och hoppas
få återvända snart men allt är väldigt oklart än så länge. I fredags
eftermiddag tog vi med alla ungdomarna, som nu börjar bli ganska
rastlösa, och gick till Olo-Ika för att bada i poolen där. Många saknar
simkunskaper men de hoppar glatt i ändå och försöker lära varandra.
Det
blir också många sångstunder med barnen och även lite gitarrlektioner,
favoritsångerna just nu är bla; waka waka, in the djungle, och row, row
row your boat.
I
lördags förmiddag när barnen var i skolan (ja de går i skola på
lördagarna!) tog jag och Elin tag i att städa det lilla bibliotek som
finns, det var verkligen kaos där inne men nu är det i alla fall
någorlunda ordning.
Man
tar verkligen en dag i taget här och lever för stunden, något som
passar mig perfekt och för det mesta är helt underbart, någon längre
planering är liksom obefintlig och onödig, för inget blir ändå som man
tänkt sig.
onsdag 16 september 2015
Ellinores första intryck!
I torsdags vid lunchtid
kom jag äntligen fram till barnhemmet och möttes av många mörka, vackra
och nyfikna ögon. Som jag förberett mig på har omställningen varit stor
på många sätt, men det har ändå gått förvånansvärt bra. Det är
intressant att möta sina förväntningar och inse att en del är helt
annorlunda mot vad jag föreställt mig och vissa saker är exakt som jag
trott. Exempelvis anade jag inte att vardagen på Phyllis skulle vara så
styrd av rutiner, barnen går långa dagar i skolan och har mycket plugg,
jag hade väntat mig mer fritid och möjlighet att styra upp aktiviteter.
Att hygienen och maten är väldigt annorlunda stämde överens med min
förväntan men det ger mig nån slags lättnad i kroppen att leva såhär
enkelt.
I
lördags drog vi ihop ett stort gäng och spelade brännboll, det
skrattades, sprangs och hoppades ett bra tag, helt underbart att se
barnen så glada! På kvällen deltog vi i barnens gudstjänst som de har i
matsalen, det var helt fantastiskt att höra dem sjunga med så
självklara, orädda röster på både swahili och engelska. Barnen frågade
om det finns en kyrka där jag bor och jag förklarade att det finns
massor av vackra kyrkor men att det inte är lika vanligt att gå i kyrkan
och att tron på Gud inte är självklar i Sverige såsom den är här.
Jag tog med en gitarr hit ner för att kunna sjunga och spela med barnen och dessutom lära dem som vill spela själva. Så fort gitarren kom fram väcktes ett stort intresse och barnen ville genast vara med och lära sig sånger på svenska. De berättade att de lärt sig En kulen natt och Pippi Långstrump av tidigare volontärer och älskar att sjunga dessa. De försöker lära mig sina sånger och jag lär dem några av mina favoriter, det är ett underbart utbyte, att höra deras tolkning av svenskan och hur de skrattar åt mitt bristande uttal på swahili.
Att
mötas av Elin som också är här som volontär var toppen då hon kunde
hjälpa mig att komma in i rutinerna redan från början. Att vara två
volontärer på plats är en fördel då barnen är väldigt många och det är
svårt att ge alla uppmärksamhet, dessutom underlättar det att vara två
när det kommer till att planera aktiviteter.
I
söndags var barnen lediga, det spelades Uno och Memory med varierade
regler på förmiddagen och sedan var det dags för gudstjänst igen. Efter
det tog jag och Elin med fem barn och gick till lilla byn Kampi Ya Moto
och inhandlade ingredienser för att baka sockerkaka. Många av de yngre
barnen ville hjälpa till att baka och det mättes, hälldes, vispades och
smordes formar i det lilla köket. Efter middagen serverades kakan till
stor uppskattning av samtliga och kvällen avslutades med dans till
kenyansk popmusik.
Jag tog med en gitarr hit ner för att kunna sjunga och spela med barnen och dessutom lära dem som vill spela själva. Så fort gitarren kom fram väcktes ett stort intresse och barnen ville genast vara med och lära sig sånger på svenska. De berättade att de lärt sig En kulen natt och Pippi Långstrump av tidigare volontärer och älskar att sjunga dessa. De försöker lära mig sina sånger och jag lär dem några av mina favoriter, det är ett underbart utbyte, att höra deras tolkning av svenskan och hur de skrattar åt mitt bristande uttal på swahili.
När
jag lägger mig för att sova om kvällarna är kroppen trött och huvudet
fullt av intryck, jag försöker ge mitt allt för att komma barnen nära
men känner en lättnad i att ha tio veckor kvar här, då jag tror många av
dem behöver tid för att släppa in mig, vilket är både sunt och
förståeligt!
Kramar från Ellinore
söndag 13 september 2015
När glädjen är för stor för att rymmas i kroppen dansar vi!
Videosnutt från stunderna då barnen fick lyssna på sin egen skiva!
Oerhörd glädje och stolthet!
Tack Christa Pranter för videon!
fredag 11 september 2015
Nytt land, nya lärdomar: Hur man bäst nyttjar en tvåls fulla potential
Nu har jag spenderat mer än en vecka här på Phyllis.
En vecka som varit omtumlande, lärorik och helt underbar. Barnen som går i public school är hemma p.g.a lärarstrejk vilket varit väldigt bra för mig då dem lärt mig hur saker fungerar här på Phyllis. Jag har t.ex fått lära mig hur man smidigast hackar kål, kokar ugali, rensar bönor och hur man spelar poker på deras vis. Jag har också lärt mig att en vanlig tvål kan ha väldigt många fler användningsområden än att bara användas till handtvätt. En tvål fungerar även alldeles utmärkt till att diska, tvätta kläder, skura golv och att tvätta skolbussen med.
Förra veckan gjorde jag och barnen från public school en utflykt till Kampi ya Moto. De visade mig runt i byn och jag bjöd på fika. Läsk och muffins till alla 12 barnen kostade ca 40 svenska kr. Mina dagar består annars av väldigt mycket lek. Vi spelar spel, lägger pussel, hoppar hopprep och leker kull. Jag har med andra ord haft en väldigt bra vecka och en bra start på min vistelse här på Phyllis!
/Elin
En vecka som varit omtumlande, lärorik och helt underbar. Barnen som går i public school är hemma p.g.a lärarstrejk vilket varit väldigt bra för mig då dem lärt mig hur saker fungerar här på Phyllis. Jag har t.ex fått lära mig hur man smidigast hackar kål, kokar ugali, rensar bönor och hur man spelar poker på deras vis. Jag har också lärt mig att en vanlig tvål kan ha väldigt många fler användningsområden än att bara användas till handtvätt. En tvål fungerar även alldeles utmärkt till att diska, tvätta kläder, skura golv och att tvätta skolbussen med.
Förra veckan gjorde jag och barnen från public school en utflykt till Kampi ya Moto. De visade mig runt i byn och jag bjöd på fika. Läsk och muffins till alla 12 barnen kostade ca 40 svenska kr. Mina dagar består annars av väldigt mycket lek. Vi spelar spel, lägger pussel, hoppar hopprep och leker kull. Jag har med andra ord haft en väldigt bra vecka och en bra start på min vistelse här på Phyllis!
/Elin
lördag 5 september 2015
Lär känna Ellinore!
Det känns så overkligt att det jag drömt om och längtat efter under en så lång tid snart ska bli verklighet. Att jag ska få besöka den plats som jag både läst om, sett bilder och filmer ifrån och pratat om konstant det senaste halvåret. Att arbeta som volontär på ett barnhem är något jag velat göra länge och när jag hittade till Kampi Ya Motos barns hemsida och började läsa om Phyllis Memorials children's home kände jag direkt att jag hittat rätt fast jag inte ens varit där.
Jag som ska resa till Phyllis under hösten heter Ellinore Eriksson, är 22 år och bor i småstaden Strängnäs. Min vardag består mycket av musik då jag arbetar som sångerska och trubadur och åker runt med min gitarr och framträder i olika sammanhang. Vid sidan av detta har jag arbetat en del inom förskola och även som lärare i en grundskola och inom särskolan i ämnet musik.
Eftersom musik är mitt största intresse bestämde jag mig för att anordna en välgörenhetskonsert som start på min volontärresa, med syfte att sprida ordet om Kampi Ya Motos barn och samla in pengar till barnhemmet. Det har varit ett intensivt arbete och därför är jag så glad att konserten blev så otroligt lyckad!
Jag själv framträdde och hade även tagit dit gästartister som verkligen förgyllde kvällen. Jag visade dessutom filmsekvenser från Phyllis och spelade upp en av sångerna från skivan som spelats in av barnen under våren, på så sätt fick de också vara med fastän det är över tusen mil emellan. Det engagemang jag sett bland mina vänner och bekanta har gjort mig så varm inombords, viljan att hjälpa är så mycket större än jag kunnat ana. Efter att flera lokaltidningar och lokal radio rapporterat om välgörenhetskonserten och min resa så har även många människor utanför min bekantskapskrets engagerat sig och velat bidra.
Jag är inställd på att resan kommer bli tuff, krävande och omtumlande både fysiskt och psykiskt, men också oerhört lärorik, givande och kärleksfull. Det känns fantastiskt att åka ner till Kenya och ta med all den positiv energi som alla i min närhet gett mig inför den här resan och jag hoppas kunna ge av den till alla barn som jag längtar så efter att äntligen få träffa!
/Ellinore Eriksson
Jag som ska resa till Phyllis under hösten heter Ellinore Eriksson, är 22 år och bor i småstaden Strängnäs. Min vardag består mycket av musik då jag arbetar som sångerska och trubadur och åker runt med min gitarr och framträder i olika sammanhang. Vid sidan av detta har jag arbetat en del inom förskola och även som lärare i en grundskola och inom särskolan i ämnet musik.
Eftersom musik är mitt största intresse bestämde jag mig för att anordna en välgörenhetskonsert som start på min volontärresa, med syfte att sprida ordet om Kampi Ya Motos barn och samla in pengar till barnhemmet. Det har varit ett intensivt arbete och därför är jag så glad att konserten blev så otroligt lyckad!
/Ellinore Eriksson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)