fredag 8 april 2011

En joggingtur förlänger livet

Om det är en sak som verkligen får befolkningen kring barnhemmet att dra på smilbanden så är det mina joggingrundor i barnhemmets närområde. De inträffar inte så ofta som jag önskade och inte heller särskilt regelbundet. Men då och då, när jag känner att fotbollsmatchen var lite för avslagen, eller att det kliar i benen på morgonkvisten ger jag mig ut på de dammiga, ojämna vägarna. Där ute möter man alltid människor på vag någonstans. Var alla människor kommer ifrån har jag fortfarande inte förstått. Barnhemmet ligger trots allt en ganska bra bit ut på landsbygden. Men oavsett om man ger sig ut på morgonkvisten eller eftermiddagen träffar man på barn i uniform på väg till eller från skolan, alkoholiserade (ofta äldre) män och kvinnor som väldigt gärna vill skaka hand med en, herdar som vallar sina kohjordar och gumman med den kutiga ryggen och det tandlösa leendet som bär en stor säck ris på ryggen men ändå ler och hälsar så glatt.

Många tycker att det är obeskrivligt lustigt att se en vit man komma springande. De ler lite snett och undrar i sitt stilla sinne varför i all världen någon skulle få för sig att fördriva sin tid med att springa när man istället kan gå, eller bara sitta på en stol och betrakta fåglarna i träden. Speciellt de lite mindre barnen blir helt till sig när jag springer förbi och många frågar, av någon anledning, om jag kan dansa. Det gör jag så gärna och barnen skrattar så att de kiknar. Om det är med mig eller åt mig är oklart och egentligen inte särskilt viktigt. Lite skratt bjuder jag gärna på.

I lördagsmorse lämnade Therese oss och även om själva flykten skedde ganska tyst och diskret var det desto ljudligare på discot och restaurangen kvällen innan. Förväntningarna var höga och sammanfattas bäst av Johns fråga/påstående om att fredagen skulle bli den bästa kvällen i deras liv. På menyn stod thailändsk kycklinggryta med ris och en kladdig banan- och chokladmuffin. Efter ett missförstånd friterades dock kycklingen i rikliga mängder majsolja innan den stoppades i grytan, så en mer korrekt menybeskrivning vore thailändsk kycklinggryta med ris, KFC style. Ett vinnande koncept om du frågar barnen, men vad jag har hört hade det varit ännu mer populärt om vi uteslutit grytdelen.

Discot var förvånansvärt likt ett svenskt högstadiedisco, men med ombytta könsroller. De coolaste killarna är de som dansar mest medan tjejerna och de andra killarna för en mer tillbakadragen tillvaro i rummets utkanter. Överlag dansades det dock betydligt mer (och bättre) än vad mina minnesbilder från mellanstadiediscon förmedlar.

Det är så mycket som händer här som jag inte hinner eller har plats att ta upp. Duschbyggen, schackklubbar, fotbollsturneringar och sjukhusbesök. Brödbak, födelsedagar, bokkatalogiseringar och utflykter. Här kommer avslutningsvis lite bilder i alla fall, sa får ni själva försöka fantisera ihop hur tillvaron här borta ser ut. Era fantasier ligger nog inte alltför långt ifrån verkligheten.

Torbjörn





2 kommentarer:

  1. Hej! Känner igen det där med löparrundorna. Var på besök en vecka i juni2010. Och hann med ett par löparrundor. Då många tittade på mig med stora ögon. Barn i uniform sprang med mig en bit. En dag kom dock en svart man joggande i bra tempo. Paul Tergat!!
    Härligt att läsa om er vistelse o blir så glad för allt ni gör för barnen. Hälsa alla så gott från mig o mina döttrar o speciellt till Agnes vårt fadderbarn. Hälsningar Pernilla, med döttrarna Olivia o Hannah

    SvaraRadera
  2. Hej Bengan (och Oliver!)!
    Jag följer er med spänning här från Göteborg. Det är fantastiskt roligt att läsa om hur ni har det och vad ni gör. Ni verkar ha fullt upp, med slakt, disco, bad, katalogisering och till och med lite brödbak. Hoppas att ni har tid och ork att fortsätta skriva så roligt och målande som ni gjort än så länge!

    I Götet har våren nästan precis kommit, några generade krokusar i gräsmattorna och lite snödroppar längs husväggarna. Idag är det nästan 15 grader och sol! Mycket skönt! Det ska firas med en tur till botaniska!

    Hoppas ni och kidsen har det alldeles, alldeles utmärkt!

    /Sofia
    ps.
    Daniel hälsar så väldigt mycket!! ds.

    SvaraRadera