tisdag 17 november 2015

Kille eller tjej

En lite lustig grej är att många av barnen frågat mig om jag är kille eller tjej. De första gångerna skrattade jag bara och sa jag är tjej, eller så svarade jag att det inte spelar någon roll. Men när jag undersökt detta lite närmare så har jag från ett av barnen fått reda på att det inte är på grund av mitt ansikte utan på grund av mina kläder. Det verkar som att mitt val att använda ganska säckiga kläder fått vissa av barnen att se mig som en kille, därför har jag fått smeknamnet Johnny. Kanske har det att göra med att jag är duktigt på sport också och att det anses vara killarnas forum (detta är iof en egen analys av situationen). Jag känner mig ganska road av det hela. 


Det börjar kännas som att dagarna flyter in i varandra och att vi har gått in i en ny period nu när det är lov och High school eleverna kommit till barnhemmet. Plötsligt finns det mera ansikten att känna igen och namn att lära sig. Jag hade med en DVD-spelare hit och några filmer eftersom jag hade hört att den dvd:n som funnits på barnhemmet hade gått sönder. Problemet som uppstod var att sladden inte passade till TV:n vilket resulterade i att barnen hittade en annan sladd som fick bilden att fungera men inte ljudet. Någon dag senare satt en kille och grejade med sladdarna och lyckades lösa problemet, så nu fungerar både ljud och bild och filmerna har avlöst varandra. Barnen sitter fängslade framför filmerna och man märker hur mycket de uppskattar detta.


Idag hade vattenbilen gått sönder, vilket gjorde att femton killar fick hjälpa till att putta bilen fram och tillbaka innan den tillslut startade. Det var ett gott exempel på det fina team work som finns på Phyllis. Här hjälps man åt om något gått sönder, det är inte alltid allt lagas direkt men tillslut brukar saker fixas på ett eller annat sätt. 

Det finns mycket kreativitet och barnen leker lekar med frukter som de hittar och bygger leksaker med pinnar och skräp. Man får dock passa sig för vad man slänger i sopgropen där soporna sedan bränns så att inte barnen kommer dit och letar fynd bland det vi slänger. Man använder sig också av maten i många led här, tappar man majs på marken plockar man upp det och den kål som inte människan kan äta tilldelas djuren.


Det är inspirerande att se hur man kan tillhandahålla med resurserna på bästa sätt och det är något som vi i Sverige kan lära oss av. Jag tänker även på hur många skratt som jag har fått höra under mina två veckor på Phyllis och det värmer verkligen mitt hjärta.
 

/Jenny

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar