Tänk vad mycket som kan hinnas med på en vecka. Kolhackning
har varvats med bollekar, ramsor, disko, fotografering, nagellacks målning,
tecknande, ansiktsmålning och spännande samtal både med barnen och personalen. Den
första veckan på Phyllis har varit full av nya bekantskaper och nya
upplevelser. Jag har lärt mig hur man hackar kol på bästa sätt, det underlättar
om man får den vassa kniven men eftersom vi är tre volontärer så får man ibland
nöja sig med den inte så vassa kniven. Jag har varit med och planterat kol.
Killarna på barnhemmet hjälper till med planteringen.
Det slår mig hur väl införstådda barnen är med rutinerna här
på Phyllis, de äter vid samma tid varje dag, förutom nu på lovet som precis har
börjat. Det är skönt med dessa rutiner speciellt när man är ny och intrycken
snurrar runt varv efter varv i skallen. Jag märker att många av barnen är
nyfikna på oss nya volontärer men att det ofta är samma barn som är framme och
vill vara med på kort och vara med och leka. Det ska bli spännande att utmana
mig själv till att ta mer kontakt med de barn som ligger i periferin som håller
sig mer i skymundan.
Veckan har också spenderats mycket till att försöka lära mig
namnet på barnen här. Jag har alltid haft svårt att lära mig namn och har
därför fasat över hur det ska gå att lära in namnet på barnen här. Det
underlättar dock att det nu har blivit lov eftersom det innebär att det är
färre barn kvar på barnhemmet och att det därmed blir mindre namn att lära in.
Det är häftigt med så många personligheter på ett ställe och jag ser fram emot
att lära känna både barnen och personalen bättre för varje dag som går.
Jenny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar