Ulla och Anna Marias intryck av första veckan

Efter en natt på hotell i Nairobi kom Timothy och hämtade oss för att åka till barnhemmet. Jag var väldigt glad till bilturen mot barnhemmet och att få lämna storstadens avgaser. Naturen är mycket vackert och det som förvånar mig är hur grönt det är, det har regnat mycket sista tiden. Snart var väntan över att få komma fram till barnhemmet, klockan 18 i regn kom vi äntligen fram. Vi blev varmt motagna av personalen och Micke och Julie, med ca 70 kg packning var det skönt att komma på plats.

Första dagen blev vi guidade av Micke och Julie runt barnhemmet och skolan, den hjälpen är vi tacksamma för.Vi har varit i Nakuru för att handla. Det är en upplevelse, först vänta på en Matatu, en överfull folkvagnsbuss som kostar ca 3 kr att åka de 2 mil till staden. Det är marknader och människor överallt, jag upplevde det rörigt och stökigt. Det var skönt att få komma tillbaka till barnhemmet och få äta mat. På kvällen är det ugali, barnens favorit, för mig liknar det pappersmassa. Vi äter samma mat som barnen och på samma tallrikar och diskar likadant. För mig är det ett under att magen har klarat sig.

Jag trivs från första stund och får leka och vara tokig med barnen, så det känns helt rätt att vara här.

Från Ulla

Innan vi åkte till Barnhemmet köpte vi 3 st ”Solvatten” (för insamlade pengar) i Nairobi för att ha med oss. Bl.a. tänker vi ha det vid sårvård mm. Efter en mycket vacker färd längs ”Rift Valley” mot Nakuru (vi ser zebror, gaseller och bufflar längs vägen) kom vi så småningom fram till Phyllis Memorial.

Här bor ca 100 barn, varav 30 st bor inackorderade, 20 st går på ”high scool” och kommer hem endast till stora helger. Förutom det går det 180 elever i skolan och de bor hemma hos sin familj.

Vi välkomnas varmt av dels personalen och dels 2 volontärer på plats, Julie och Micke som tar hand om oss jättebra och visar oss runt på barnhemmet.

Här finns sovsalar, en för tjejer, en för killar, matsal och kök, gästhus (där vi bor), bibliotek och kontor.

Under veckorna bär alla barnen skoluniform blå-gul, alla är i mina ögon väldigt lika. Julie och Micke är jätteduktiga på deras namn, det kommer jag aldrig att lära mig.

Dagsprogrammet för barnen är te kl 06.30, skola fram till 11 då de får en slags välling som heter Uji. Sen skola till 13.00 då de får en tallrik med kokta bönor och majs, därefter slutar de små skolan medan de större fortsätter till 16.00. Så är det läxläsning och kl 19.00 serveras ugalin med kokt kål. Ugalien är ett slags stabbig majsmos. Kålreceptet:

6 kålhuvuden,

1 rödlök,

4 tomater,

smör och vatten.

Det räcker till ca 120 personer (barnen + personalen). Vi reagerar på att barnen dricker väldigt lite i våra ögon.

Första dagen här lämnar vi även insamlade kläder och leksaker till personalen. Leksakerna låses in och barnen får leka med dem under uppsikt.

Barnen kallar oss ”aunt”. Vi har presenterat oss som Ulla och Anna (eftersom det är lättare att säga) men eftersom vi är ”lite” äldre säger de inte våra förnamn. Julie och Micke är betydligt yngre och därför säger barnen aunt Julie och uncle Micke till dem.

Barnen är väldigt intresserade av ficklampan som vevas upp istället för att drivas av batteri och klockan. Vi hjälper till i köket, skär kål, delar ut mat (barnen diskar sina kärl själva) men det behövs lite hjälp ibland. Vi har läst lite för barnen, pärlat halsband och armband (mycket populärt, men svårt att få det rättvist). Ritat upp ”hage” och hoppat hage med dem. De är duktiga på fotboll.

Lördag eftermiddag bakar vi bröd till söndagsmorgonteet. Lördag kväll är det TV med dans och film. Barnen är jätteduktiga att dansa, de har otrolig taktkänsla. Innan ugalin på lördagskväll och söndagsförmiddagar håller barnen i en liten andakt. Här är det verkligen ”ordning och reda” (det skulle inte fungera annars).

Är otroligt tacksam att jag fått möjligheten att få vara här på Phyllis Memorial en liten tid, tror tiden kommer att rusa iväg väldigt snabbt.

Hälsningar AnnaMaria

Diskning pågår efter ujin