Kenyansk byråkrati

Hej,

Då är det dags att skriva första inlägget efter ”hemkomsten” efter min resa. Att komma tillbaka till Phyllis var mycket roligt och man kom snabbt in i sakerna igen. Det har inte hänt något speciellt i veckan som gick förutom att det var dags att tömma godislagret. Det gjordes genom att det anordnades en filmkväll med tillhörande godis, popcorn och saft. Filmen blev en Harry Potter film som Linns pappa så vänligt hade tagit med till barnhemmet bland mycket annat.

Något jag tänkt skriva om denna gången är vad som hänt med barnen som gått ut Primary school som ska gå vidare till Highschool. Barnen går i primary school i åtta år, 1-8. Denna skola är på området och heter som många redan vet Phyllis Memorial Academy. I åttan skriver alla barnen ett stort nationellt prov i fem ämnen b.la. engelska och kiswahili. Detta provet rättas sen nationellt och den 28 december kommer resultaten ut. 500 är maxpoäng vilket skulle innebära 100% rätt i alla ämnen.

Barnen på Phyllis presterar bättre år för år och så även 2011. Men denna gång var det bara 2 av 18 elever som fick resultat i Kiswahili. Detta pga att barnen eller någon annan påståtts fuskat med proven. Alla skolor har vid skrivandet av proven en person från skolverket och en polis som ser till att går rätt till. Trots att dessa personer inte har något att rapotera står anklagan om fusk fast. Detta har försökts överklagas hos en myndighetsperson i Kampi ya Moto och även i Nairobi. Dessa försök har dock varit fruktlösa. Allt detta är väldigt frustrerande speciellt med tanke på att inga bevis finns på att fusk förekommit. Då man inte kan gå vidare till high school utan betyg i Kiswahili måste 16 av 18 elever gå om 8:an vilket måste kännas extremt frustrerande. Av de som gick ut 8:an är sex Phyllisbarn där Simanza är den enda elev som fick alla resultat. Hon har nu börjat highschool medan de andra fått gå om 8:an.

Kram

André

Senaste från veckan som gått

Hej hej!

Ännu en vecka har svichat förbi. Det märks att skolan har satt igång för de pluggas flitigt på kvällarna och idag har många av dem suttigt hela dagen och gjort exams.

Jag har så svårt att förstå mig på tiden här för ena stunden när barnen är i skolan kryper den fram och i nästa stund när de kommer hem så vet jag inte var timmrna tar vägen. Tur att här finns en underbar personal och att de som har gått ut primary är hemma i väntan på att bli antagna till high school. Jag måste säga att de är mycket flitiga och gör det flesta dagliga sysslorna här. Så igår bestämde jag mig för att ta ut dem på en liten belöningsrunda för att de har varit så duktiga både i skolan och hemma. Vi besökte en ny pool som sammy tipsade om och sedan avslutades dagen på Gilanis, en resturantkedja. Jag har banne mig aldrig sett någon äta så mycket som tjejerna i detta sällskap.

Denna vecka har jag varit den enda svensktalande varelse här då André har tagit en tripp till Kilimanjaro och jag önskar han lycka till och jag hoppas att han vinkar till oss från Kilimanjaros topp.

I övrigt så hade vi ett Café i söndags. Det bakades så det stod härliga till. Efter runt 40 begåvade bagare hade gjort sitt jobb lyckades vi skapa ett urval bestående 4 olika sorters kakor (chokladbollar, kokostoppar, sockerkaka och en peanut-chocolate cake).

Ha det bra och ses om en vecka.

Kram Linn!

Dagens meny

God dagens!

Hoppas allt är bra.

Att inte veta vad man ska laga till middag är hos många ett stort vardagsproblem. Därför tänkte vi ge er några Kenyanska mattips. Så luta er tillbaka och njut för här presenteras veckans matsedel.

Frukost, dagens viktigaste måltid sägs det. Klockan 06.30 serveras en liten bulle och en kopp chai. Chai är te med mjölk och MYCKET socker.

Vid elva snåret serveras det en kopp varm uji. Uji är en slags gröt i flytande form.

13.00 Lunchtime! Dags för lite githeri. Det är en härlig sammansättning av huvudsaklingen böner och majs, smaksatt med lite salt och lök. Men ibland festar kocken Maurices till det och häller i lite ris.

19.00 kvällsmat! På kvällen serveras det ugali med suskumawiki. Ugali är en blandning av majsmjöl och vatten. Det påminner lite om trolldeg, fast ändå inte. Suskumawiki är en grönsak som varenda kenyan envisas med att odla i sin trädgård. Sukumawiki betyder "förlänga veckan". Det är en högt växande kålsort. Det enda problemet för oss svennar är att denna måltid äts med händerna. Då vi svenskar inte tycker om att bli kladdiga om fingrarna och lider av bakterieskräck så är vi de enda som får äta med sked.

Här är det aldrig något problem med valet av mat eftersom det äts varje dag förutom på lördagarna då det serveras en liten köttbit utöver det vanliga.

I övrigt har veckan som gått inte innehållit några speciella aktiviteter. Samtidigt som barnhemmet har tömts på highschool barn så fylls det på med nya i form av borders. Det kommer nya borders i stort sett varje dag med sina madrasser och lådor inehållandes allt från tvål till pennskrin.

Gästhuset har blivit en invånare mindre då Jacinta nu har lämnat Phyllis för att åka den långa vägen tillbaka till kalla Sverige.

Ha det bra!

Kram
Aunt Linn och uncle André

Besök i Nairobi, bad på Kabarak och nyår!

Hej,

Veckan som gått har i stor del gått åt till att bada med barnen i Kabarak. För er som inte läser bloggen så ofta är Kabarak ett samhälle som ligger i närheten av Phyllis. Kabarak är ett stort universitets-/skolområde som drivs av Kenyas tidigare president. Området är som en liten stad i sig själv med bl.a. bank, kyrka, sjukhus och pool. Tre grupper blev det och alla barn fick gå utom de allra minsta. Det tar sin tid att gå dit. Lite beroende på vilken grupp det var tog det mellan 45 minuter och en timme. Efter simningen blev det picknick med saft och bullar. Hela utflykten avslutades med basket eller fotboll.

Veckan innehöll även ett besök till flygplatsen i Nairobi, Jomo Kenyatta. Med på resan följde tio barn som alla var ivriga att besöka flygplatsen. Resan var nog störst för Sammy då hans stora dröm är att bli pilot och vem vet kanske kommer jag prata med honom när han flyger över Sverige. Vi blev runtvisade på flygplatsen av Freddy, en av lärare Sammys vänner. Höjdpunkten inträffade i början av touren då säkerhetskontrollen skulle passeras. Då jag själv haft förmånen att resa så mycket har man glömt hur spännande allting kan vara. Touren inne på området varade i ungefär en timme. Vi fick se det mesta och fick stå ute på en platform och titta på flygplanen och hann även med några landningar och starter. Barnen tyckte resan var riktigt bra men för mig blev det en besvikelse då möjligheten att besöka flygledarna uteblev.

Igår var målning av killarnas dorm på schemat. Tanken är att dormen ska få lite mer personlighet i form av måliningar på väggarna. Innan detta projekt kan inledas behöver dormen fräschas upp. Främst killarnas då tjejernas dorm målades förra året. Målningen flöt på bra med många barn deltagande ända tills det kom till rengörandet efteråt, mycket konstigt... Så nu får vi se vad framtiden kommer innehålla kanske kan någon lokal förmåga från Kampi Ya Moto måla något på väggarna eller blir det rent av vår egen John Maina som står för konsten.

Kram

André

Tjenixen!

Förutom alla dessa trevliga upplevelser som André har skrivit om så har vi fått uppleva ett årskifte á la Kenya. Det kenyanska nyårsfirandet består av kyrka, kyrka och lite mer kyrka. Vi fick besök av en kyrklig ungdomsgrupp, grannar och gamla vänner, så vi blev riktigt många. Kvällen bjöd på god mat, mycket sång och dans. Dansmusiken var en mycket intressant mix mellan gospel och partymusik från deras sedvanliga skiva som vi nu har lyssnat på sen jag kom hit. När mörkret kom och hälsade på tändes en brasa som brann hela natten lång. Det var en mycket mysig natt bestående av gemenskap och glädje. De ända som inte uppskattade nyårsafton lika mycket var de stackars getter som fick sätta livet till. Jag är otroligt glad över att fått ta del av detta så tack alla på Phyllis.

Det låter som denna vecka har varit tipptopp men tyvärr är så inte fallet för lovet är slut. Det betyder att alla highschool eleverna kommer att lämna oss och att det kommer att bli tomt på dagarna då barnen är i skolan. Åh, andra sidan så kommer vi ha nog att göra då det under kommande vecka kommer att droppa in en hel del borders. För att säga hejdå till highschool-kidzen tog vi ut dem på en liten picknick. Där bjöds det på godsaker som pastasallad och chokladbollar som de själv hade gjort.

Ha det gött!

kram

Linn

Jul på Phyllis!

Hej!

Ännu en vecka har passerat på Phyllis men inte vilken vecka som helst. Julen har kommit och passerat innehållande massa besök, glada ansikten och mat har lagats för ett helt kompani. Men innan julfirandet tog fart gick fotbollsturneringen in i sin sista vecka med tre matcher. De vita kämpade tappert och efter att ha haft kniven mot strupen vann de sina två sista matcher med 3-0 som innebar en plats i finalen. Sluttabellen blev dock väldigt jämn där alla lagen slutade på 8 poäng och målskillnaden fick fälla avgörandet. Väl i finalen stod det röda laget för motståndet. Efter två raka vinster fick det vita laget se sig besegrade med 1-0 mot det välspelande röda laget innehållande självaste Linn.

Veckan började med julklappshopping i Nakuru, där 40 kepsar blev köpta av en mycket lycklig gatuförsäljare, bikers till de minsta tjejerna, kakor och klubbor till besökande barn. De äldre flickorna fick smycken från Sverige.

I torsdags fick vi uppleva ännu en stor samling i matsalen då Sabine och Thord, Sabines äkta make, anlände till barnhemmet. Det var många kära återseenden och lokalen fylldes åter med sång och glada ansikten.

På julafton var hela Phyllis igång med förberedelserna inför juldagen. Varenda vrå skulle städas, kläder tvättas, får och getter slaktas och maten förberedas.

Äntligen den 25 december! Det är en dag att minnas med god mat, många trevliga gäster och mycket förväntan för tänk om father Christmas kommer och hälsar på, vilket han gjorde. Vi måste säga att han var mycket imponerande då han både talade svenska, engelska och kiswahili. Vi har aldrig sett barnen och personalen så tjusiga.

Det trevliga med att fira jul i Kenya är att vi har fått fira dagarna tre, då Kenyanerna även firar the boxing day med besök och god mat.

Kram

Linn och André

Julmiddag på Phyllis

Julklappsutdelning

Nationaldags- och luciafirande!

Hej,

Då har ännu en vecka gått med massor av aktiviteter. Vi, André och Linn, har funnit att det är lättare att skriva tillsammans.

Vi måste säga denna vecka har varit mycket kulturell då vi har firat lucia, med både luciatåg och lussebullsbak, Kenyas självständighetsdag. Måndagen inleddes med att fira Kenyas självständighetsdag, Jamborhee. Det var inte så speciellt i ärlighetens namn men maten var annorlunda denna dag som togs emot med glädje av oss. Chapati, kött och ris stod på menyn. Under dagen kom det och gick folk i strid ström, den personen som gjorde störst intryck på oss var en man vid namn Leonard. Det blev en lång pratstund med denna nu pensinonerade lärare som upplevt Kenyas många förändringar från koloniseringen till nuvarande president.

Luciatåget blev riktigt stort då vi fick sällskap av volontärerna som är hos Wendo och Shaaes (grannar). Så vi hade en lucia, tre tärnor, två stjärngossar och en tomte. Det var ett välplanerat tåg med 6-7 sånger som togs emot väl. Vi har aldrig hört dem som så tysta. Auntie Ruth hade sagt något till dem på Swahili innan vi började och inte utan man undrar vad hon sa. Efter tåget blev det pepparkakor som Linn hade haft med. Hälften blev dekorerade med glasyr som de yngsta hjälpte oss att dekorera. Även här var de duktiga dock försvann en och annan pepparkaka, undrar var dem tog vägen? Vi hade tänkt att även ha lussebullar till tåget men vi hade lussebullsbak på söndagen och vi vågade inte spara dem till onsdagen, tåget blev en dag försenat pga logistiska skäl. Så dessa mumsades det på redan på måndagen under Jamborheedagen.

Veckans höjdpunkt var dock när Jacinta kom till Phyllis i torsdags. En bit in på eftermiddagen märkte man att något var på gång då alla samlades i matsalen och en tystnad som slog allt vi tidigare varit med om. Till slut kom då Jacinta i bilen med manager Sammy, lärare Sammy. Hon välkomnades med sånger, vackra ord och atmosfären sprudlade av glädje. Båda blev väldigt tagna av stämningen och det var inte utan att en och annan tår rullade ner för kinden. Efter att Jacinta har kommit är barnhemmet inte sig likt. Jacinta tog ett varv runt området och har redan sett en hel del saker hon vill ha vidgjort. Det Jacinta säger är lag. Allt fixas omedelbart, en sådan sak är stängslet uppe vid skolan.

Igår var vi med fyra stycken av de äldre barnen i Kampi Ya Moto. Där gick vi på deras marknad och hälsade på Leonards bageri. Där visade han stolt sin nuvarande syssla som pensionär. Han visade sina maskiner som bestod i en stor mixer och två ungnar. Denna dagen var elen frånvarande så hans anställda hade blivit lediga då maskinerna var beroende av el. Efter rundvisningen fick vi smaka “queenscake”, de smakade som svensk muffins fast lite torrare.

Vad det gäller fotbollsturneringen så väntar vi spänt på vilka som kommer kämpa i finalen på fredag. Blir det rött, blått eller kanske rent utav vitt som tar hem spelet.

Ha det bra och god jul på er!

André och Linn

Många var det som gjorde lussekatter.

 

Vårt fina tåg minutrarna före framträdandet.

På bageriet med Leonard och Sammy

Intryck fran Linns forsta vecka pa Phyllis

Hejsan svejsan!

Nu är det äntligen min tur att skriva på bloggen vilket käns lite pirrigt och overkligt.Nu har min första vecka på Phyllis gått och det är helt otroligt hur snabbt man anpassar sig till sin omgivning och det känns som om jag har varit här mycket längre.  Det har varit många nya intryck och sakta men säkert lär man sig hur den kenyanska vardagen rullar på. 

Jag hade turen för första gången sätta mina fötter på phylliansk mark när barnen hade lov vilket gör det lättare att lära känna dem, mer tid till aktiviteter och annat kul. Som gårdagens fashion show som var mycket uppskattad. Flickorna spenderade flera timmar på att göra sig fina inför kvällen, vilket de lyckades mycket bra med. Jag måste säga att de flickorna som deltog var riktiga naturbegåvningar. Det hela slutade dock i att näst intill alla barnen gick fram och tillbaks på vår ”catwalkscen”.

Tillsist men inte minst vill jag nämna att jag har fått upp ögnen innebörden av ordet rättvisa och hur svårt det är att försöka uppnå  total rättvisa.

Ha det bra!!!

Kram

Linn

Fotbollsturnering

Hej,

Då har ännu en vecka gått. Måste säga att tiden går snabbt och man kommer snabbt in i rutinerna. Tvätta förhand, duscha stående i en balja hällandes vatten över sig med ett glas. Allt detta som känns annorlunda för mig är vardag för barnen här. De är duktiga på att sköta sina egna bestyr. Varje dag ser man någon som tvättar kläder och det hänger ständigt kläder på tork. Att det är lov gör att High School barnen gör många sysslor som jag hört att volontärer hjälper till med annars. Diska, skära grönsaker, fixa i landen, "klippa" gräs är några av aktiviteterna.

Förra lördagen pratade jag med Sammy, en av de äldre barnen, att vi borde ha en fotbollsturnering. De nappade snabbt och folk skrev upp sig på listor och tre lag gjordes. Jag sa att de själva kunde bestämma spelschemat, vilket kanske var dumt. De kom tillbaka med ett spelschema bestående av två matcher per dag ända fram till 30 december. Det skulle resultera i 20 matcher per lag, lite väl mycket kanske. Turneringen drogs igång och de tre lagen är de vita, röda och de blåa. Jag spelar i de vita och vår första match spelade vi mot blå och jag lyckades faktiskt passa till ett mål och göra ett. Släppte dock in två mål när jag var målvakt så det jämnade ut sig. Matchen slutade 3-3. Jag har kommit fram till att jag är allt annat än bra på fotboll men det är kul iallafall. Efter två speldagar kom vi dock fram till att spelschemat var för tufft och det blev kraftigt reducerat och det slutar med 6 matcher per lag och sen en final om jag minns rätt.

I veckan kom Veronica och hälsade på. Hon har tidigare bott på barnhemmet men bor nu i Nakuru och går på College. Hon går en Hotell, kock och turismutbildning. Det är så kul att träffa henne och se hur stolt hon är. Vi åkte in i Nakuru i torsdags för att köpa saker till fashionshowen som gick av stapeln igår, kommer mer om denna från Linn. Väl i Nakuru visade Veronica stolt upp sin skola och berättade om sin utbildning. Vi hade med oss tre barn med oss när vi blev visades runt av Veronica. Hon presenterade hela tiden barnen som sina systrar, det var så fint att höra. Ingen tvekan i rösten där inte, de är en stor familj på barnhemmet.

Kram
André

Obama och Joel

Sarah och Joseph

Datorlektioner

Denna vecka inleddes med datalektioner och managern Sammy hade delat in barnen i fyra grupper. De äldsta som har använt data tidigare är en grupp. De andra tre grupperna bestod av de barn som ska börja 8:an eller Form 1 (första året på gymnasiet). Måndagen inleddes med att jag tänkte jag skulle lära dem lite om grunderna i data men måste säga att det gick sådär bra. Många av dem har aldrig använt en dator utan verkar mest ha suttit bakom och tittat när de äldre ”datavana” barnen använt facebook. Det verkar för övrigt vara det ända de är intresserade av, att använda facebook samt att se filmer och lyssna på musik. Så tisdagen gick jag in med nytt mod och bestämde mig för att fokusera på Word. Det gick bättre och kändes mer struktuerat. Onsdagen gick vi vidare till Excel, torsdag och fredag gick ut på att skriva av texter från tidningar för att öva på att skriva. Att ha lektioner varje vardag 3x2 timmar känns lite mycket så det kommer bli mindre nästa vecka.

Annars en kul grej som hände i veckan var att gungställningen som Ulla och Anne-Marie inhandlat ställdes på plats. Det har blivit en populär aktivitet och det spenderas mycket tid där. Det räknas så att alla får gunga lika mycket, de räknar till 50 sen bytar de.

Igår anlände vad jag trodde var borren men det verkar som det är en maskin som ska ta bort rören från den tidigare borrningen. Sen är det tänkt att borren ska komma så de kan borra djupare. Pratade en del med Sammy idag om det. Han sa att de skulle komma igen idag men att "this is Africa" (det är Afrika) och det blir kanske inte så. Säger någon imorgon kan det bli nästa år som han uttryckte det. Fick även berättat för mig att även om brunnen kommer på plats kommer regnvattnet att användas en hel del då  brunnvatten generellt i Kenya är salt och inte lämpligt till te, dricksvatten och liknande. Det ska istället användas till att laga de rätter som kokar under längre tid. För övrigt regnar det väldigt mycket just nu så vi har ingen brist på vatten.

Idag har varit en händelserik dag. Det började med att jag och Sammy åkte in till Nakuru där jag handlade målarfärg för att måla om killarnas och tjejarnas dorm. Detta ska vi börja med på måndag. Har även sett till så att anmälan är igång till en ny säsong av fotboll. Det kommer förmodligen bli som tidigare en serie med tre lag och ett i nuläget okänt antal matcher. Även jag ska vara med, ska bli spännande då min fotbollsförmåga är klart lägre än min supporterförmåga. Det är tänkt att turneringen inledds på tisdag. Sen sist men inte minst anlände Linn till barnhemmet idag. Så jag har guidat runt henne lite men min enorma erfarenhet från två veckor på barnhemmet.

Kram

André

Sista inlägget från Elin och Nessica

Nu är vi tillbaka i Sverige, åtminstone fysiskt sett. Tankarna är desto mer svävande och det tar nog ett par dar innan de har landat.

Sista veckan gick som väntat väldigt fort, och vi sysselsatte oss med lite olika saker. Nessica hade till exempel datalektioner med High School-studenterna, där hon visade dem hur man använder sökmotorerna på bästa sätt, hur man söker stipendium, hur man hittar olika universitet och så vidare. Elin spelade fotboll, pusslade och lekte lekar med de yngre barnen, tillsammans med André som är ny volontär. Vi var även med på skolavslutningen på onsdagen, där rektorn och lärare höll tal. Eftersom det var vår sista vecka fick även vi gå fram och tacka för vår tid på Phyllis.

På torsdagen for vi och två av High School-studenterna in till Nakuru för att handla saker till det disco vi bestämt oss för att ha på fredagen. På vägen dit slog vi nytt personligt matatu-rekord; om vi räknade rätt var vi 25 stycken inklämda i minibussen, ja, och så ett par som hängde utanför. Vi kommer sakna att åka matatu, det är ett som är säkert.

Fredagen kom och vi började förbereda för kvällens festligheter. När Ugalin var uppäten och det väl var dags för disco dukade vi fram popcorn, ostkrokar, saft och godis. Sedan, när alla barn fått både saft och godis och discot kunde börja på riktigt, då dog plötsligt musiken och det blev kolsvart... Elen var försvunnen. Snacka om antiklimax! Jag tror att den försvann runt sju, och inte förrän vid nio kom den tillbaka. Tiden där emellan körde vi lite limbo med ett kvastskaft till hjälp, men det blir liksom inte samma sak utan musik, så det kändes väldigt trist att det blev som det blev. Nåväl, vid nio var strömmen som sagt tillbaka, och då blev det dans till efter tio nån gång. Så, om man räknar bort strömlösheten så blev det en lyckad kväll och en bra avslutning på vår vistelse.

Morgonen efter var det dags att ta avsked av Phyllis, det kändes givetvis tråkigt men det kändes samtidigt mer som ”på återseende” än ”hej då”.

Så, tack för oss och tack till Phyllis för att vi fick bli en del av er vardag för en tid!

Elin och Nessica

Datorlektion

Skolavslutning

Akrobatik!

Hejdå