Hejsan!
Mitt namn är Liza Larsson. Jag kommer från Västerås och fyller 24 år i november. År 2014 började jag studera till förskollärare i Kalmar. Jag har alltid gillat barn och barn har alltid funnits i min vardag då min mamma och pappa arbetar som jour- och familjehem. Jag är en person som är bekväm med mycket och olika människor i min omgivning. Jag anser att det är berikande och att man aldrig lär sig så bra som tillsammans med andra.
I lite mer än två år studerade jag förskollärare vilket jag trivdes med, det är få saker som är så intressant som barnsutveckling och hur man ska jobba för att ge barn de bästa förutsättningarna i livet. Däremot trivdes jag inte i Kalmar och bestämde mig för att flytta tillbaka till Västerås och fortsätta arbeta på förskolan jag jobbat på sommaren innan mitt beslut om studieuppehåll. Förskolan Iqra är en mångkulturell förskola där många barn har olika bakgrunder och etnicitet. Snabbt fann jag mötet mellan två kulturer intressant och roligt. I samband med att min vän Cornelia introducerade mig till Kampi Ya Motos Barn och Phyllis hade jag arbetat på förskolan i ungefär ett år och kände verkligen för att göra något nytt och spännande. Då mitt intresse för andra kulturer och barn alltid varit stort så blev jag lyrisk av att höra Cornelia berätta om dessa fantastiska blogginlägg hon läst.
Detta är vad som delvis har inspirerat mig till att åka. Men jag skulle också vilja säga att mina föräldrar är en stor inspirationskälla då de med all enkelhet och glädje tar emot utsatta barn I Sverige. Jag har fått känna känslan av att vara en betydande vuxen och att få hjälpa till när det behövs. Därför har jag valt att åka till Phyllis och finnas där för barnen när det behöver ett knä att sitta i eller en hand att hålla i.
Under min vistelse på Phyllis har jag som mål att lära känna alla underbara ungar och personal. Jag vill sprida glädje och ha roligt, jag ska försöka sträva efter att så många barn som möjligt känner en trygghet i min närvaro. Jag vill helt enkelt inte så mycket mer än att finnas på plats, uppleva en annan kultur och ett annat levnadssätt, lära mig mycket mer om massa fler och att få vara en viktig vuxen.
Innan avresan till Kenya har jag och min vän Corneila varit med I VLT (Västerås Länstidning) och talat om vår kommnade resa till Phyllis, vi har berättat om våra förväningar och förhoppningar om resan, om barnhemmets uppkomst och hur man gör för att bidra samt marknadsfört hemsidan. Vi har också anordnat ett loppis ute på mina föräldrars bondgård där vi sålde begagnade kläder och saker, korv med bröd, vi annordnade ponnyridning och fiskedamm, sålde egenbakat fika och alla hade möjlighet att klappa kaniner, får, höns ankor och hundar.
Det var så roligt och ett 50-tal människor var delaktiga med närvaro och otroliga bidrag. Vi fick ihop en rejäl summa som vi sedan valt att donera direkt till barnhemmet. Då det blev så pass lyckat så tror jag med största sannolikhet att vi kommer annordna ett till loppis där vi ger återkopling och vi har redan nu planerat in att träffa VLT när vi kommer hem för att berätta om vår resa.
Den 2 oktober går flyget mot Phyllis och alla barn, ses snart!
Liza Larsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar