Hej allihopa!
Efter en vecka på barnhemmet är jag helt överväldigad av det
här stället och starkt imponerad av barnen! Att vara på Phyllis är lite som att
leva i en härlig bubbla långt borta från en stor, kaotisk värld. Jag stortrivs!
Barnhemmet ligger ute på landsbygden, ca 800m från närmaste väg och är omringat
av stora gröna fält så långt ögat kan nå. Mitt bland fälten ligger Phyllis,
fyllt med över 230 elever som springer runt i blå-gula skoluniformer varje dag
förutom söndag då de är lediga.
Lille Johnny flörtar med kameran medan han väntar i frukostkön.
Just nu sitter de tre minsta, Johnny, Ruth och Obama bredvid
mig i gästhuset och målar i målarböckerna som jag tagit med från Sverige. De går
i förskolan och slutar tidigare än de andra barnen vilket innebär att de ofta får
en stund själva med någon av volontärerna innan de övriga barnen rusar ut ur
klassrummen. Oftast brukar vi flyga drake under den tiden men idag tar vi det
lugnt med lite musik och målar-mys.
Mys med minstingarna, Johnny, Obama och Ruth.
De yngre barnen är otroligt söta, blyga men så nyfikna! På väg
till och från förskolan bråkar de om vem som ska få hålla mig i handen. Jag brukar
säga att de får dela på mina händer och då är de upp till tre per hand som istället
knuffas om vem som ska få hålla i flest fingrar.
Jeremiah, Ruth, Obama och Kevin (tror jag, men är
fortfarande osäker på många namn!) ligger i gräset och vilar efter
drakflygningen häromdagen!
Lewis och David har avslutat skolan och ska börja studera
vid universitetet till hösten. Jag är grymt imponerad av dessa två grabbar. Så
fort jag kom hit kom de fram till mig och frågade vad jag kunde om datorer. ”Vi
vill att du lär oss allt du kan, för våra universitetsstudier!” sa dem. Sedan
dess har vi suttit i datorrummet om kvällarna och börjat gå igenom word,
powerpoint, picasa och photoshop. Killarna har tagit fram en tidning och vill lära
sig att göra likadan layout på datorn. Jag visar, de provar, jag hjälper. Sedan
raderar de allt och börjar från början, om och om igen, inte en, två eller tre,
utan fyra, fem och sex gånger, ända tills det jag visat sitter ordentligt!
Detta gör de till sent på kvällen, efter en lång arbetsdag på bygget. I väntan
på att börja universitetet jobbar de nämligen. Och inte en enda gång har jag hört
dem klaga över att något är jobbigt, att de är trötta eller att de inte orkar.
Att vara här ger en verkligen perspektiv på saker och ting.
Man inser vilken lyx det är att göra ”normala” saker som att kunna spola efter
sig i toaletten, att diska med diskmedel, att tvätta i rent vatten, att kunna
dricka kranvatten, att ha råd att krydda maten, att stå under en varm dusch! Här
diskar man i mer eller mindre brunt vatten, här äter man samma okryddade mat
varje dag och här duschar man ståendes i en hink, hällandes kallt vatten över
sig med en annan hink! Så alla där hemma som har lyxen att duscha under en varm
dusch ikväll – passa på och njut ordentligt, helt enkelt för att ni kan!
Nu har minstingarna hittat mina post-it lappar och klurat ut
att de går att sätta fast precis överallt, så jag måste rycka in innan gästhuset
blir omtapetserat till gult!
Hörs snart igen!
Marijana
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar