Nu har jag vart på Phyllis i en vecka. Det har varit en spännande vecka fylld med intryck.
Jag känner mig verkligen tacksam över att jag har fått chansen att besöka barnhemmet. Jag trivs väldigt bra och vädret har varit bra.
En dag för mig börjar med väckarklockan klockan 08.00. Jag och Isabelle går upp för att äta frukost som består av ett bröd med ett stekt ägg. Förut drack jag deras chaite men det var inte min favorit så nu får jag nescafé, mycket bättre!
När frukosten är avslutad börjar vi hacka grönsaker. Vitkål, tomater, gräslök och Sukumawiki ( det är typ som sallad). Därefter hjälper vi till med det som behövs, det är mycket disk.
Uncel Morris lär oss att laga mat i köket vilket är kul. Runt kl.11 kommer de små barnen och vi serverar gröt, udgi. De är så duktiga och diskar sin mugg när de är klara. Efter ett tag kommer de större barnen/ungdomarna. Likaså är de duktiga på att städa och diska efter sig. Isabelle och jag får hjälpa till med lite fler sysslor som behövs göras för dagen och sen är det dags för lunch. Till lunch serveras det ris, vitkålsröra, bönor och ärtor. Det är gott men det smakar inte alls så mycket då den enda kryddan är salt.
Eftermiddagarna har sett lite annorlunda ut beroende på dag. En del dagar är vi med i skolan. Då sitter vi med som en elev och lyssnar på läraren. Jag har nog aldrig lyssnat så noga på läraren som jag gör här. För ibland får man frågor och då vill man kunna svara. Alla pratar engelska så språket är lätt att följa med på. Lärarna är verkligen pedagogiska och alla upprepar saker hela tiden så att man lär sig. Eleverna har respekt för lärarna vilket som också är kul. När läraren kommer in i klassrummet blir det knäpptyst och eleverna ställer sig upp tills läraren ber de att sätta sig ner. När lektionen är slut har de så kallade ”Games” då spelar de fotboll eller basket.
Två gånger har vi åkt med skolbussen efter skolan. Det har varit en tur på ungefär 1.5 timma då jag har fått se väldigt mycket. Längs den stora vägen går det mycket folk och djur såsom kossor och getter. Det finns mycket marknadsstånd och människor som säljer saker längs vägen. Vi har också sett hus som barnen bor i. En del hus är byggda av tegel och en del är lerhus. Vänstertrafiken har jag inte riktigt vant mig vid än, den är fortfarande förvirrande.
När jag inte åkt med skolbussen har jag lekt och pratat mycket med barnen/ungdomarna. De är väldigt trevliga, artiga, nyfikna och tacksamma. Ingen klagar över någonting, frågar man hur hen mår svarar den bra. Jag frågade en kille om han inte tröttnade på maten när han äter samma lunch och samma middag varje dag, han svarade ”Det är vad jag får på tallriken som jag är tacksam över!” Barnen är väldigt nyfikna och frågar mycket om ens liv i Sverige. De har också lärt oss ett nytt spel som kallas för Poccka.
Under kvällarna anordnar de andakter helt av dem själva. Barnen sjunger, dansar, spelar trummor och ber. Alla här är kristna och de kan sin Bibel väl. En del verser kan de helt utantill. Det är en rolig stund på kvällen.
Efter andakten är det dags för middag. Då sitter jag och Isabelle med de vuxna och tittar på tv. En serie som går varje dag är ”My Sweet curse” vilket är ett spanskt program dubbat till engelska. Det är väldigt överdrivna skådespelare så ibland skrattar man åt det. Fast det blir bättre och bättre ju längre in i programmet man kommer.
Hälsningar Ida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar