tisdag 10 juni 2014

Kerstins Volontärberättelse


Så har det redan gått två månader sedan jag lämnade Phyllis Memorial Childrens Home. Det har blivit många tankar, reflektioner och diskussioner här hemma. När jag var där längtade jag stundtals mycket efter mitt "vanliga " liv här hemma. Jag saknade familj, vänner, min dusch, min säng mm. Nu känner jag en stor saknad efter livet på Phyllis. Alla härliga barn och vuxna.


Det kändes som en stor härlig familj. Glädjen, kärleken, gemenskapen och delaktigheten i allt detta. Det är svårt att förklara. Kanske måste det upplevas där för att förstås.
Det underbart vackra landskapet, solnedgångarna på Phyllis, stjärnhimlen som på ett magiskt sätt omfamnade mig, det behagliga klimatet. Ja, listan kan göras lång.


För mig är möten mellan människor viktiga. På Phyllis hade jag så många bra och utvecklande möten/samtal med barn och vuxna.Här hemma finns så mycket som tar fokus från livets väsentligheter. Det är svårt att verkligen vara här och nu. Jag påverkas ständigt av intryck utifrån. Ex. ljud, synintryck, tider som ska passas, information osv. Där fanns en helt annan ro att verkligen leva och saker och ting fick bli som det blev och det blev bra.

Jag mådde också så bra fysiskt under min tid i Kenya. Majsvälling, böngryta och ugali med vitkål eller sukumawiki. Det är säkert rena hälsobomben. Längtar efter ugali. Jag köpte majsmjöl med hem. Kanske festar till det med lite Ugali i helgen?

Det är klart att det också fanns jobbiga stunder under min tid i Kenya. På barnhemmet var det framförallt kulturkrockarna som tog kraft. Utanför barnhemmet fanns det tråkigheter som korruption, djup fattigdom, våld mm. Allt detta tenderar att blekna och det positiva med min tid på Phyllis är det jag tänker mest på. Mina tankar går också till alla er som gör Phyllis möjligt. Både ni som arbetar där och här i Sverige, kanske framförallt till Jacinta Njoroge som genom sitt engagemang gjort så stor skillnad för så många. TACK alla!

Tiden på Phyllis kommer för alltid att ha en plats i mitt hjärta.

Kerstin Lundin

Skrivet av Kerstin Lundin, volontär vid Phyllis Memorial Children's Home and Academy, februari - mars 2014 

2 kommentarer:

  1. Linda Beäff11 juni 2014 23:30

    Hej!
    Linda heter jag och läser sista året på Karlstad Universitet,tillsammans med min vän, Sophie. Vi studerar turism och har valt ämnet volontärturism till vår avslutande C-uppsats då vi tycker det är ett mycket intressant ämne. Vi letar nu efter volontärer som är aktiva eller har varit aktiva inom området för att kunna få en insikt gällande volontärarbete. Vi undrar därför om vi skulle få intervjua dig genom att ställa några frågor via mail om du har någon möjlighet? Du som person och organisationen kan vara offentlig eller anonym i uppsatsen.
    Detta skulle uppskattas oerhört!

    Med vänliga hälsningar

    Linda Beäff & Sophie Myhr

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marijana Gutic12 juni 2014 09:47

      Hej Linda och Sophie,
      Jag heter Marijana och är volontärsamordnare för volontärerna som åker ner till Phyllis Memorial. Ert arbete låter väldigt intressant och inte minst viktigt då volontärarbete är en jättespännande erfarenhet för volontären själv men som, beroende på hur det drivs och genomförs, kan ha både positiva och negativa effekter på människorna man möter under sin volontärtid. Om ni vill kan ni skicka era frågor till mig så kan jag vidarebefodra dem direkt till våra tidigare volontärer via mail. Om det är av intresse så kan ni maila mig på volontar@kampiyamotosbarn.se
      Lycka till med ert arbete!

      Radera