Phyllisvideo!

En liten inblick i livet på Phyllis!

 

 (Tips: Förstora videon och välj HD längst ner i högra hörnet för bättre kvalitet)

 

 

På väg till Phyllis!

Hej,

Mitt namn är Elin Magnusson jag är 27 år och bor i Malmö med min sambo Magnus. I Malmö läser jag till statsvetare och nu skriver jag min kandidatuppsats om det kenyanska civilsamhällets roll i etableringen av demokrati i Kenya. Jag kommer fortsätta skriva under min vistelse på barnhemmet för att få en bättre inblick i hur det kenyanska civilsamhället fungerar i praktiken.

Förutom mina studier så är jag aktiv i Röda Korset som aktivitetsledare på avdelningen för krigs- och tortyrskadade i Malmö och arbetar med barn som har direkt eller sekundär PTSD (trauma). Jag har också varit aktiv inom Röda Korsets ungdomsförbund som verksamhetsledare i en aktivitetsgrupp för barn mellan 5-8 år på ett transitboende i Malmö. I mitt arbete med barn har jag lärt mig många pedagogiska lekar, lekar som är socialt utvecklande och lekar som bara är roliga.

Jag har alltid haft ett intresse att utforska den Afrikanska kontinenten. Hittills har jag bara varit i västra och norra Afrika och det här kommer blir den första resan till östra Afrika och Kenya.
Jag har ingen aning om vad som kommer hända när jag väl har kommit till barnhemmet, men jag hoppas på många skratt, lekar, pratstunder och att kunna ge barnen all uppmärksamhet som de behöver. Det kommer bli kul att lära sig att laga kenyansk mat, jag har förvarnats att
vissa rätter tar tid att lära sig att äta.

Nu är det inte lång tid kvar, snart sätter jag mina fötter på kenyansk mark och resnerverna har börjat komma. Ni kommer att få höra från mig igen när jag har hunnit samla mina första intryck från Phyllis

// Elin

Day of the African Child

Mina återstående dagar går nu att räkna på mina fingrar och tår. Tiden flyger verkligen här. 
För en vecka sen gjorde jag en dagsutflykt till den inaktiva vulkanen mt. Longonot och kratersjön Lake Naivasha. Det var härligt att komma iväg bara för en dag och se det vackra landet som varit mitt hem de senaste två månaderna.

På barnhemmet flyter vardagen på med studier blandat med lek. Idag 16/6 är det The International day of the African Child, vilket vi firade i fredags. Dagen firas till heder av de tusentals sydafrikanska skolbarn som genom en demonstration i Soweto år 1976 protesterade mot ett apardheidinspirerat skolväsende. Demonstrationen bemöttes av våld och resulterade i att hundratals försvarslösa barn sköts till döds av säkerhetsstyrkorna. Under dagen hedrar man deras minne och lyfter också fram frågor som rör dagens afrikanska barns livssituation såsom exempelvis funktionshindrade barns rättigheter, alla barns rätt till god utbildning m.m. 

Jag, två lärare och 20 stycken elever gick ner till byn där det hölls ett evenemang för skolorna i distriktet. Alla skolor hade förberett dikter, sånger, dans eller dylikt för att hedra barnens minne. Det var till om med en grupp elever som hade karateuppvisning vilket var höjdpunkten för våra elever då de är väldigt intresserade av den östasiatiska kulturen. Fantastisk dag med många tal som hyllade alla barns rätt till en trygg uppväxt. Dagen avslutades med fika och dans till en inhyrd DJ.

Igår söndag så åkte vi inte och badade som tidigare söndagar utan vi fick besök från en gymnasieskola. Gymnasieskolor åker nämnligen ut till olika barnhem ibland för att visa sitt stöd. En buss lastad med 70 st tjejer varav tre av våra egna rullade in på eftermiddagen. Detta möttes av glädjetjut av både barn och personal. Det är andra gången den här skolan kommer på besök och deras förra besök var så lyckat att de ville komma tillbaka. Vi samlades i matsalen och alla barn såg till att ha två vänner från den besökande skolan som de skulle eskortera runt på området. Alla var så snälla och utåtriktade mot varandra och det skrattades och skojades hela tiden. Efter rundgången så fikade vi och besökare och våra egna framförde sånger och dikter som handlade om föräldralöshet. Våra barn framförde samma dikt som de framfört under fredagen i Kampi Ya Moto med synkroniserade rörelser, jätte bra! 

Det hela avslutades med små tal från oss vuxna och min förmåga att hålla spontana tal har inte förbättras trots att jag utsatts för det vid flertal tillfällen här. Jag sa att en volontär är här för att bidra med gratis hjälp men att det lilla jag gjort för några av er barn är ingenting jämfört med vad ni ger mig varje dag när ni välkomnar mig in i eran värld. Fantastisk dag. 

Om en vecka får jag sällskap under min sista tid här av en ny volontär, kul! 

Kerstins Volontärberättelse

Så har det redan gått två månader sedan jag lämnade Phyllis Memorial Childrens Home. Det har blivit många tankar, reflektioner och diskussioner här hemma. När jag var där längtade jag stundtals mycket efter mitt "vanliga " liv här hemma. Jag saknade familj, vänner, min dusch, min säng mm. Nu känner jag en stor saknad efter livet på Phyllis. Alla härliga barn och vuxna.

Det kändes som en stor härlig familj. Glädjen, kärleken, gemenskapen och delaktigheten i allt detta. Det är svårt att förklara. Kanske måste det upplevas där för att förstås.

Det underbart vackra landskapet, solnedgångarna på Phyllis, stjärnhimlen som på ett magiskt sätt omfamnade mig, det behagliga klimatet. Ja, listan kan göras lång.

För mig är möten mellan människor viktiga. På Phyllis hade jag så många bra och utvecklande möten/samtal med barn och vuxna.Här hemma finns så mycket som tar fokus från livets väsentligheter. Det är svårt att verkligen vara här och nu. Jag påverkas ständigt av intryck utifrån. Ex. ljud, synintryck, tider som ska passas, information osv. Där fanns en helt annan ro att verkligen leva och saker och ting fick bli som det blev och det blev bra.

Jag mådde också så bra fysiskt under min tid i Kenya. Majsvälling, böngryta och ugali med vitkål eller sukumawiki. Det är säkert rena hälsobomben. Längtar efter ugali. Jag köpte majsmjöl med hem. Kanske festar till det med lite Ugali i helgen?

Det är klart att det också fanns jobbiga stunder under min tid i Kenya. På barnhemmet var det framförallt kulturkrockarna som tog kraft. Utanför barnhemmet fanns det tråkigheter som korruption, djup fattigdom, våld mm. Allt detta tenderar att blekna och det positiva med min tid på Phyllis är det jag tänker mest på. Mina tankar går också till alla er som gör Phyllis möjligt. Både ni som arbetar där och här i Sverige, kanske framförallt till Jacinta Njoroge som genom sitt engagemang gjort så stor skillnad för så många. TACK alla!

Tiden på Phyllis kommer för alltid att ha en plats i mitt hjärta.

Kerstin Lundin

Skrivet av Kerstin Lundin, volontär vid Phyllis Memorial Children's Home and Academy, februari - mars 2014 

Skolmästerskap i friidrott och kamelridning!

Söndagar är dagen då det lämpar sig för större aktiviteter. Vi har åkt och badat varje söndag sen jag kom hit men förra söndagen var vi till en attraktionspark några kilometer ifrån oss som heter Olo-ika. 
Jag tog med mig 17 barn mellan 4 - 10 år och eftersom att de är så små så tog jag med 2 kvinnor ur personalen till hjälp. Parken har slänggungor, flygplan, trampbåtar, hästkarusell och hoppborg. På området så fanns det även bar och restaurant. Karusellerna har inte elekricitet utan drevs av mänskliga händer. Vi kom dit strax före 11 och hann leka i någon timme innan lunchen som bestod av strips och grönsaker, exotiskt för barnen. Efter lunchen fick barnen rida på en kamel, en skräckfylld men häftig upplevelse. Det fanns även en stor scen på området där barnen fick dansa och uppträda. Jätte fin personal som hade danstävlingar och lekte lekar med barnen medans de stod i rampljuset. Vi åkte hem vid 18 efter en dag sprängfylld med skratt och nya upplevelser. Hela kalaset gick på 1000 svenska kronor, med inträde, lunch och bussfärd.


Förra veckan var det tid för de årliga skolmästerskapet i friidrott. Det skedde under skoltid så de elever som anmält sig till att tävla åkte tillsammans med två lärare till Kabaraks Universitetsområde (samma plats där vi åker och badar). Där finns skola, sjukhus, bibliotek och mycket mer. Det är väldigt fint och dyrt med skolgång där. Det var 4 skolor som möttes i bl.a. 5000 m, 3000 m löpning. Höjdhopp, 3 steg och kulstötning. Det största intresset var förstås löpningen då kenyaner är ökända för att vara otroliga löpare. Vi fick en vinst på 3000 m och många andra platser. Vi var ca 30 elever i blandade åldrar och kön från vår skola. En toppendag avslutad med lunch.

Lördagen ägnade vi åt att sätta upp nät i fotbollsmålen. För att nätet jag köpt skulle passa var vi tvugna att sätta upp två nya stolpar bakom de befintliga för att få en kubform. Vi använde oss av gamla stolpar från de gamla toalett- skjulen som precis rivits och ska ersättas. Jag behövde bara säga vilket material vi skulle använda sen skötte barnen resten. Så otroligt hur de grävde och fäste stolparna och slet utan att någon klagade och inte hjälpte till.

Den här söndagen var jag och badade med resterande barn som inte varit och badat. Vi badade i 2 timmar och spelade basket som avslut. Den här söndagen, 1 juni, var inte vilken dag som helst utan Kenyas självständighetsdag. I kalendern finns det två självständighetsdagar, en 1 juni eftersom Kenya detta datum år 1963 fick självstyre under den brittiska kolonialmakten och en 12 december, som var dagen då Kenya äntligen förklarades helt självständigt.

Oliver