Jambo!

Nu har jag varit här ett tag och jag blir bara mer och mer fäst vid mitt ’hem’. Varje morgon känns som att vakna upp till en svensk sommardag och jag stortrivs i solen. Jag har även hunnit prata med många av barnen och framförallt några av de äldre som väntar på att få sina resultat till High School, där deras intag till skolan är beroende av deras betyg. Bland annat är det Joseph som avvaktar sina betyg men har är lugn inför detta och tror på sig själv. Han var position 9 i sin klass, av ung. 15 och han tror att han kommer att komma in på S:t Gabriel utanför Nakuru som ju inte är så långt härifrån och ska vara en bra skola. Jag frågar lite vidare om hans framtidsplaner och han berättar att han siktar högt. Han vill bli soldat, en FN-soldat då han vill hjälpa till att frambringa fred i de afrikanska länderna då de krigar så mycket. Bland annat är det Uganda, Somalia, Etiopien, Sudan, Burundi och Rwanda som ligger i närheten som alla har konflikter och/eller krig eller har varit hårt drabbade av det nyligen, så all hjälp behövs. Även Kenya drabbades av konflikter med våld och mord till följd efter valet 2007/2008. Även nu är det prat om att konflikten kommer att blossa upp igen vid nästa val 2012. Men Joseph han är en artig och vältalig ung man och hans engelska väldigt bra och jag känner att han kommer att gå mycket långt. Han är även en del av den största syskonskaran på barnhemmet, där hans 6 yngre syskon kommer att vara kvar då han går vidare till High School, och han vill vara en god förebild för dem. Joseph är även en av de mest framåt av barnen och han höll bland annat i sångstunden i lördags där han själv uppträdde. Att han är intresserad av musik och dans är tydligt men han verkar känna att det inte är något man kan satsa på då det är för osäkert. Vi alla stöttar honom allt vi kan i det han företar sig och vi tror han kommer att lyckas!
Joshua vår granne, även han en färgstark man, kom som vanligt och hälsade mig välkommen. Han är byäldste och vår vän. Han berättade att jag nu är en del av hans familj och det gjorde mig jätteglad. Jag finns i hans hjärta brukar han säga :). Joshua är en stark man men han börjar bli gammal, han är 80+!, och även han har drabbats hårt av torkan. Det är jobbigt för att vi känner att vi äter gott här nere och barnen har det mesta de behöver. Vi kan njuta av stabilitet och matsäkerhet, medans vår vän och granne svälter. Han berättade att han ibland inte äter något utan ger den mat som finns till sina barnbarn som bor med honom, men även de får gå hungriga ibland. Då ryckte Jacinta in och bestämde att barnen, ca 6 stycken, får komma till barnhemmet på morgonen och få frukost och få ett stort mål mat på kvällen. Det kändes helt rätt. Tyvärr är det kanske bara en liten insats men de slipper gå hungriga i alla fall, dock är det många fler i området, och i hela Kenya som lider stort av torkan. Det har förvisso regnat lite nyligen och över julen kom också en del regn, så vi hoppas på att 2010 är året då regnet kom tillbaka till Kenya.
Må väl. Varma hälsningar från Cecilia