Jocke Österberg – Vecka 1
Det är nu en vecka sedan Joakim Hans Billy Österberg satte sig på ett plan på Kastrups flygplats. Destination: Kampi Ya Moto, Kenya.
Oj, helvete vad många intryck!
Jag vet inte var jag ska börja. Eller sluta.
Jag hade aldrig jobbat som volontär tidigare.
Jag hade aldrig varit i Afrika tidigare.
Jag hade aldrig varit den enda vita personen i ett afrikanskt samhälle tidigare.
För det är bara att konstatera, det är svårt att undgå att man är vit.
Musongo, musongo, musongo.
Under kaosresan från Nakuru till Nairobi så såg jag inte en enda vit person.
För vissa i Sverige kan det tyckas märkligt och kanske till och med lite förolämpande att så tydligt konstatera fakta.
Sån är inte jag.
Jag försöker att fronta varje frågetecken, missförstånd, fördom och dom med ett så öppet och ärligt sinne som jag kan. Och det verkar uppskattas hos de kenyanska briljanterna.
Igenkänningshumor är kanske det vi människor har allra närmst vårt hjärta och att på ett humoristiskt sätt highlighta the elephant in the room, musongon (vitingen) har hittills inte framkallat något annat än leenden hos de förtrollande glada och leende afrikanerna.
Jag har varit här knappt en vecka nu.
Inget rinnande vatten, ingen fungerande toalett, ugali till middag varje kväll, vedhuggning, kolhackning, vattenpumpning, städning, diskning.
Tough as hell. Rewarding as hell.
Tack vare barnen.
Obeskrivligt inspirerande och energigivande.
Förutsättningarna borde göra dem ledsna då och då. De borde tvivla, tveka, vara rädda.
Det struntar de i. De är modiga, nyfikna och glada.
Varje kväll efter middagen läser jag saga för pojkarna.
25 blixtstilla, knäpptysta boys lyssnar ivrigt på Tummelisa.
Xbox, internet, playstation, dvd, facebook… Kommentarer överflödiga.
Efter bara en vecka så uppskattar jag det vi har i Sverige så ofantligt mycket mer och då ska jag vara här 10 veckor till.
På måndag börjar jag träna skollaget i fotboll. 22 talangfulla och oerhört entusiastiska och talangfulla fotbollspelare som på grund av sin bakgrund saknar många fundamentala saker i sitt fotbollspelande.
Jag ska försöka lära dem ett och annat.
Avslutningsvis så vill jag att ni lär känna Maurice.
Han gör allt. Och lite till. Och så allt.
Han är verkligen en freaking superhero.
Lagar och serverar mat, hugger ved, rensar majs, det slutar aldrig.
Efter 14-15 timmars stenhårt slit när han precis har serverat ugali och cabbage (kol) till de 104 kidsen vid halv åtta häromdan och de är klara så sätter han sig bredvid mig på träbänken i köket med världens största leende. Jag börjar skratta. Han börjar skratta. Jag frågar:
– Vad är det bästa med att jobba här, Maurice?
Han tittar ner i golvet. Funderar. Ler.
– Att se alla barnen bli mätta. Varje dag. Det gör mig så glad i hjärtat.
Och så levererar han det största garvet man kan tänka.
Jag ska vara här tio veckor till.
Thank God for that.
/ Jocke
ps. Eva-Lena och Joanna hälsar att de också har det bra.
fredag 18 juni 2010
tisdag 8 juni 2010
Om några dagar åker Joanna och Eva - Lena till Phyllis!
Hej!
Den 11 juni ska Joanna och Eva-Lena åka till Phyllis Memorial och stanna i nästan två månader. Vi är i genomsnitt 26 år och läser på sjuksköterskeprogrammet, med bara en termin kvar innan vi är fullfjädrade sjuksköterskor. Vi bor båda i Göteborg, fast Eva-Lena hittas med jämna mellanrum någonstans i Spanien.
Vi blev kompisar redan första dagen på utbildningen, med gemensamma intressen i sånt som mänskliga rättigheter, träsmycken och goda kakor. På barnhemmet vill vi såklart kunna få användning av all omsorg och vårdkunskap vi lärt oss, men skulle turen infinna sig och alla är friska och pigga kan vi istället lära vidare det vi kan för den dagen det kan behövas. Joanna är en entusiastisk fridykare och vi skulle med glädje vilja fortsätta med det simprojekt som den tidigare volontären Malin startade upp.
Den allmänna känslan är att hur vi än förbereder oss kommer vi kanske aldrig vara förberedda nog, det är kanske ändå det som gör det till ett riktigt äventyr!
På återseende,
Eva-Lena och Joanna
Den 11 juni ska Joanna och Eva-Lena åka till Phyllis Memorial och stanna i nästan två månader. Vi är i genomsnitt 26 år och läser på sjuksköterskeprogrammet, med bara en termin kvar innan vi är fullfjädrade sjuksköterskor. Vi bor båda i Göteborg, fast Eva-Lena hittas med jämna mellanrum någonstans i Spanien.
Vi blev kompisar redan första dagen på utbildningen, med gemensamma intressen i sånt som mänskliga rättigheter, träsmycken och goda kakor. På barnhemmet vill vi såklart kunna få användning av all omsorg och vårdkunskap vi lärt oss, men skulle turen infinna sig och alla är friska och pigga kan vi istället lära vidare det vi kan för den dagen det kan behövas. Joanna är en entusiastisk fridykare och vi skulle med glädje vilja fortsätta med det simprojekt som den tidigare volontären Malin startade upp.
Den allmänna känslan är att hur vi än förbereder oss kommer vi kanske aldrig vara förberedda nog, det är kanske ändå det som gör det till ett riktigt äventyr!
På återseende,
Eva-Lena och Joanna
tisdag 1 juni 2010
Ny volontär på väg ned - Träffa Joakim från Malmö/Piteå!
Hej!
Jocke Österberg här.
Jag ska åka till barnhemmet 10 juni!
Helvete vilket äventyr det ska bli, jag är så otroligt laddad!
Vem är då Jocke?
Jag är en 26-årig kille från Malmö som älskar fotboll, Zlatan och roliga saker.
Typ.
Jag har precis studerat färdigt min journalistikutbildning.
Jag ville först bli sportjournalist men det senaste året har jag hållt på med stand-up comedy. Var jag tar vägen i slutändan får framtiden utvisa.
Just nu är jag redo för att utforska omfamna världen och barnhemmet som är första stoppet.
Jag har fotbollen i blodet och det kommer att vara mitt main massion under mina tre sommarmånader i Kenya.
Spela fotboll, använda fotbollen som internationellt språk och pedagogiskt instrument. Fotbollen är den ultimata symbolen för det gränslösa i vår underbara värld. Alla kan spela, alla kan vinna.
Jag tror nog att jag kommer att komma med lite annorlunda influenser till barnhemmet än vad de är vana vid.
Jag är bestämd och ambitiös.
Detta är inte tre månaders semester.
Kidsen ska få lära känna mig, lära sig av mig, respektera mig men framför allt ha fantastiskt kul med mig!
Jag kommer åka därifrån som en bättre människa, förhoppningsvis kommer jag att ha lämnat något avtryck hos kidsen.
Jag kommer bl.a att ha med mig 10 fotbollar.
Jag kommer att berätta mer och mer för var vecka som går.
Joga bonito.
Jocke
Jocke Österberg här.
Jag ska åka till barnhemmet 10 juni!
Helvete vilket äventyr det ska bli, jag är så otroligt laddad!
Vem är då Jocke?
Jag är en 26-årig kille från Malmö som älskar fotboll, Zlatan och roliga saker.
Typ.
Jag har precis studerat färdigt min journalistikutbildning.
Jag ville först bli sportjournalist men det senaste året har jag hållt på med stand-up comedy. Var jag tar vägen i slutändan får framtiden utvisa.
Just nu är jag redo för att utforska omfamna världen och barnhemmet som är första stoppet.
Jag har fotbollen i blodet och det kommer att vara mitt main massion under mina tre sommarmånader i Kenya.
Spela fotboll, använda fotbollen som internationellt språk och pedagogiskt instrument. Fotbollen är den ultimata symbolen för det gränslösa i vår underbara värld. Alla kan spela, alla kan vinna.
Jag tror nog att jag kommer att komma med lite annorlunda influenser till barnhemmet än vad de är vana vid.
Jag är bestämd och ambitiös.
Detta är inte tre månaders semester.
Kidsen ska få lära känna mig, lära sig av mig, respektera mig men framför allt ha fantastiskt kul med mig!
Jag kommer åka därifrån som en bättre människa, förhoppningsvis kommer jag att ha lämnat något avtryck hos kidsen.
Jag kommer bl.a att ha med mig 10 fotbollar.
Jag kommer att berätta mer och mer för var vecka som går.
Joga bonito.
Jocke
tisdag 18 maj 2010
Malin säger hejdå!
Nu har jag lämnat Phyllis Memorial för denna gång. Innan jag åkte tyckte jag att vi skulle ha en liten avskedsmiddag på Phyllis. En slående favorit bland barnen är helt klart Chapati bröd som de brukar få på högtider som påsk etc. så det blev ett givet val. Jag och Auntie Sara åkte in till Nakurus lokala frukt och grönsaksmarknad för att inhandla vad vi behövde till middagen. Vilken marknaded! - här finns verkligen alla frukter och grönsaker man kan tänka sig, och i en enda salig röra! Vi bestämde oss iallafall för att vi skulle göra en potatisgryta med morötter, ärter, kål och tomat, mums! Det tog nästan en hel dag att förbereda allt! Ni kan ju tänka er att det tar ganska lång tid att baka bröd till mer än 100 personer när man dessutom gör det över öppen eld. Men gott blev det och det kändes nästan lite som svenskt julbak när hela personalen stod och knådade, kavlade och stekte chapati.
Det belv en mysig kvall med många kramar och en sista kopp chai i köket med personalen. Det komer jag verkligen att sakna! Och de mysiga kvällarna i flickorna och pojkarnas sovsalar med sagoläsning..
Har haft en fantastisk tid här och jag tar med mig många minnen hem fyllda av skratt glädje och värme. Det har varit en sådan upplevelse som jag bär med mig hela livet. Otroligt givande, lärorikt och framförallt roligt!
Så nu tackar jag för mig och önskar kommande volontärer lycka till på Phyllis. Och njut av tiden här - det går så himla snabbt!!
Kramar från Malin Siljing
Chapatibak!!
Chai-drickande i Köket.
Fina fingrar - Malin och barnen har tagit på nagellack
Det belv en mysig kvall med många kramar och en sista kopp chai i köket med personalen. Det komer jag verkligen att sakna! Och de mysiga kvällarna i flickorna och pojkarnas sovsalar med sagoläsning..
Har haft en fantastisk tid här och jag tar med mig många minnen hem fyllda av skratt glädje och värme. Det har varit en sådan upplevelse som jag bär med mig hela livet. Otroligt givande, lärorikt och framförallt roligt!
Så nu tackar jag för mig och önskar kommande volontärer lycka till på Phyllis. Och njut av tiden här - det går så himla snabbt!!
Kramar från Malin Siljing
Chapatibak!!
Chai-drickande i Köket.
Fina fingrar - Malin och barnen har tagit på nagellack
söndag 16 maj 2010
Snart avsked för Malin!
Hejsan Sverige!
Veckan som gått har varit min allra sista tid här på Phyllis så har verkligen försökt att njuta så mycket som möjligt av den och inte tänka för mycket på det kommande avskedet.
Måste börja med att berätta om discot vi hade i helgen. Oj vad roligt vi hade! Barnen dansade och tycke att det vara jättekul. De små fick gå och lä0gga sig efter popcorn och saft vid tio men de lite äldre barnen fortsatte att dansa fram till midnatt. Och de hade kunnat fortäatta hela natten lång!
Tyvärr har vi inte kommit iväg på något sportande den här veckan, tiden har runnit iväg så snabbt men jag hoppas verkligen att det är något som kommande volontärer är sugna på att ta tag i.
Snart kommer ett lite längre inlägg också!
Ha det så bra så länge!
Varma hälsningar från Malin
Veckan som gått har varit min allra sista tid här på Phyllis så har verkligen försökt att njuta så mycket som möjligt av den och inte tänka för mycket på det kommande avskedet.
Måste börja med att berätta om discot vi hade i helgen. Oj vad roligt vi hade! Barnen dansade och tycke att det vara jättekul. De små fick gå och lä0gga sig efter popcorn och saft vid tio men de lite äldre barnen fortsatte att dansa fram till midnatt. Och de hade kunnat fortäatta hela natten lång!
Tyvärr har vi inte kommit iväg på något sportande den här veckan, tiden har runnit iväg så snabbt men jag hoppas verkligen att det är något som kommande volontärer är sugna på att ta tag i.
Snart kommer ett lite längre inlägg också!
Ha det så bra så länge!
Varma hälsningar från Malin
fredag 30 april 2010
Bilder från Malin vår volontär
Paul ett av våra äldre barn på barnhemmet lyssnar på musik
Målar med målarfärg - Jambi är speciellt glad!
Malin rensar och plockar Succuma Wiki - det barnen äter till kvällsmat
Agnes och Susan väntar på att målarfärgen ska torka
Simning i Kabarak och överraskningsbesök!
Hej igen allesammans,
Tiden går verkligen fort när man har roligt och det börjar redan närma sig slutet för mig.. Känns tungt att det bara är två veckor kvar nu, kommer sakna den härliga gemenskapen och livet på Phyllis.
Det är otroligt hur öppenhjärtat jag blivit mottagen, den värme och kärlek som jag hittat här är verkligen något speciellt och någt jag kommer att bära med mig hela livet. Men jag ska inte bli allt för sentimental än, det är ju trots allt tid kvar och den ska utnyttjas!
Veckan som gått har varit händelserik! Började med att Olof, volontär från förra året (och vän till mig) dök upp och överraskade oss alla. Han har varit och rest runt i Asien men bestämde sig för en "avvikare" sista tiden och kom tillbaka till Kenya och Phyllis. Både personalen och barnen blev överlyckliga att få se honom igen! Det blev en massa kramar, skratt och uppdateringar om vad som hänt både här och i Sverige.
Jag skrev sist att vi skulle iväg till Kabarak för aktiviteter och det har det blivit en del av. Nu har alla fått komma iväg på simning, vilket har varit hellyckat! Vi tog med oss ca 20 barn åt gången och hade tillgång till hela poolen helt för oss själva, lyx! Det blev både skoj och stim och lite simträning! Nu ska vi försöka komma ivaä och sporta lite också som jag även nämnde i förra inlägget. Det måste ju bli lika för alla barnen så vi tar det i tur och ordning!
Ikväll blir det disco på Phyllis och då blir det en massa dans och sång :)
Varma hälsningar
Malin
Tiden går verkligen fort när man har roligt och det börjar redan närma sig slutet för mig.. Känns tungt att det bara är två veckor kvar nu, kommer sakna den härliga gemenskapen och livet på Phyllis.
Det är otroligt hur öppenhjärtat jag blivit mottagen, den värme och kärlek som jag hittat här är verkligen något speciellt och någt jag kommer att bära med mig hela livet. Men jag ska inte bli allt för sentimental än, det är ju trots allt tid kvar och den ska utnyttjas!
Veckan som gått har varit händelserik! Började med att Olof, volontär från förra året (och vän till mig) dök upp och överraskade oss alla. Han har varit och rest runt i Asien men bestämde sig för en "avvikare" sista tiden och kom tillbaka till Kenya och Phyllis. Både personalen och barnen blev överlyckliga att få se honom igen! Det blev en massa kramar, skratt och uppdateringar om vad som hänt både här och i Sverige.
Jag skrev sist att vi skulle iväg till Kabarak för aktiviteter och det har det blivit en del av. Nu har alla fått komma iväg på simning, vilket har varit hellyckat! Vi tog med oss ca 20 barn åt gången och hade tillgång till hela poolen helt för oss själva, lyx! Det blev både skoj och stim och lite simträning! Nu ska vi försöka komma ivaä och sporta lite också som jag även nämnde i förra inlägget. Det måste ju bli lika för alla barnen så vi tar det i tur och ordning!
Ikväll blir det disco på Phyllis och då blir det en massa dans och sång :)
Varma hälsningar
Malin
onsdag 21 april 2010
Lov med barnen - en härlig tid
Hejsan Sverige!
Här rullar livet på tillsammans med ännu en volontär, Märta från Borås. Även hon ska vara här i 2 månader och jag ser fram emot en massa kul samarbeten med henne!
I onsdags var det sista skoldagen för barnen och i torsdags var det skolavslutning med betygutdelning, sång och en massa tal. Vissa elever blev även belönade med en peng för extra goda resultat. Så nu blir det skollov for barnen i 2 veckor och High school ungdomarna har kommit hem, jättekul att få träffa även dem.
Jag och Märta tyckte att lovet skulle firas lite extra och bestämde oss för att bjuda in till Talang Show på fredagen, då det även blev påskmiddag för barnen. Bl.a blev det kokt potatis, tror aldrig att potatis har fått det att vattnas så i munnen!
Efter middagen drog vi igång showen där barnen fick uppträda med sina olika talanger. Barnen fick en vecka på sig att förbereda sig och de levererade verkligen! Blev en riktigt härlig kväll med dans, sång, rap, tal, dikter och stand up comedy. Jag och Märta var konfrancierer men hann också med ett litet dansnummer. Det blev såklart ABBA med Mama Mia!
Personalen agerade domare och utsåg vinnarna som blev Beatrice, sang, Joel, Stand up komedi och Simon Maina, som höll ett tal. Blev även saft och godis till showen, vilket alltid är lika uppskattat!
Jag kan med glädje meddela att vi igår, efter vissa förhandlingar och många leenden, gjorde en deal med Kabarak University om att alla barnen ska få komma dit och simma. Inte bara det, vi kommer även att få tillgång till deras basket, tennis och pingisplaner! Snacka om att det blir roliga aktiviteter på lovet!
Varma hälsningar från Malin
Här rullar livet på tillsammans med ännu en volontär, Märta från Borås. Även hon ska vara här i 2 månader och jag ser fram emot en massa kul samarbeten med henne!
I onsdags var det sista skoldagen för barnen och i torsdags var det skolavslutning med betygutdelning, sång och en massa tal. Vissa elever blev även belönade med en peng för extra goda resultat. Så nu blir det skollov for barnen i 2 veckor och High school ungdomarna har kommit hem, jättekul att få träffa även dem.
Jag och Märta tyckte att lovet skulle firas lite extra och bestämde oss för att bjuda in till Talang Show på fredagen, då det även blev påskmiddag för barnen. Bl.a blev det kokt potatis, tror aldrig att potatis har fått det att vattnas så i munnen!
Efter middagen drog vi igång showen där barnen fick uppträda med sina olika talanger. Barnen fick en vecka på sig att förbereda sig och de levererade verkligen! Blev en riktigt härlig kväll med dans, sång, rap, tal, dikter och stand up comedy. Jag och Märta var konfrancierer men hann också med ett litet dansnummer. Det blev såklart ABBA med Mama Mia!
Personalen agerade domare och utsåg vinnarna som blev Beatrice, sang, Joel, Stand up komedi och Simon Maina, som höll ett tal. Blev även saft och godis till showen, vilket alltid är lika uppskattat!
Jag kan med glädje meddela att vi igår, efter vissa förhandlingar och många leenden, gjorde en deal med Kabarak University om att alla barnen ska få komma dit och simma. Inte bara det, vi kommer även att få tillgång till deras basket, tennis och pingisplaner! Snacka om att det blir roliga aktiviteter på lovet!
Varma hälsningar från Malin
tisdag 13 april 2010
Bilder från Malin!!
Våra tjejer i sina fotbollströjor. De har ett fotbollslag tillsammans och älskar att spela!
Busigaste barnen någonsin! Mary och hennes tjejkompisar har kommit på att det är roligare att göra miner till kameran än att le fint :)
Malin och vår käraste kock 'uncle Morris'. De serverar mat tillsammans.
Kakwa och Njoro sitter och ritar i målarböcker så fint!
Hejsan från Malin
Hejsan!
Nu har jag antligen anlänt till barnhemmet och alla härliga barn! Jag heter Malin, är 20 år gammal och kommer från Malmö trakterna. Jag kan med glädje berätta att jag ska bo här på Phyllis i 2 månader och det ser jag verkligen fram emot!
Har redan hunnit vara här en tid nu, och det har varit en tid fylld av nya upplevelser och människor! Hjärnan går på högvarv med att bearbeta allt, men det är bara härligt.
Har verkligen blivit varmt välkomnad här och det känns redan som att jag har börjat komma in i livet på Phyllis. Barnen var lite blyga i början men det märktes att de tycker att det är väldigt kul när det kommer nya volontärer till barnhemmet. De är måna om att man ska trivas och hjälper mer än gärna till att förklara olika saker och visa hur allting går till. Många av barnen frågar ocksa om volontärer som varit har tidigare, vilket är roligt!
Det är full fart på det här stället och i onsdags var det skolmästerskap i fotboll, basket, volleyboll och handboll pa grundskolan Kampi ya Moto. Tillsammans med 2 lärare och 10 elever, som hade kvalificerats vidare efter uttagningar, åkte vi dit och det gick riktigt bra för barnen. Pojkarna vann fotbollen och flickorna vann i basket!!
I fredags fortsatte tävlingarna och 6 elever från vår skola gick vidare och får i nästa vecka åka till Nakuru och tävla. De är självklart jätteglada och stolta över detta!
Annars försöker jag att bara vara på barnhemmet och anpassa mig till livet här. För varje dag som går känns det som att man kommer lite närmare barnen och det märks att de börjar slappna av lite mer omkring mig. Nu ska jag bara försöka lära mig alla namnen också, men det kommer väl snart!
Varma hälsningar från
Malin Siljing
Malin och Baby Ruth (som inte är så liten längre!) ritar i målarböcker.
Nu har jag antligen anlänt till barnhemmet och alla härliga barn! Jag heter Malin, är 20 år gammal och kommer från Malmö trakterna. Jag kan med glädje berätta att jag ska bo här på Phyllis i 2 månader och det ser jag verkligen fram emot!
Har redan hunnit vara här en tid nu, och det har varit en tid fylld av nya upplevelser och människor! Hjärnan går på högvarv med att bearbeta allt, men det är bara härligt.
Har verkligen blivit varmt välkomnad här och det känns redan som att jag har börjat komma in i livet på Phyllis. Barnen var lite blyga i början men det märktes att de tycker att det är väldigt kul när det kommer nya volontärer till barnhemmet. De är måna om att man ska trivas och hjälper mer än gärna till att förklara olika saker och visa hur allting går till. Många av barnen frågar ocksa om volontärer som varit har tidigare, vilket är roligt!
Det är full fart på det här stället och i onsdags var det skolmästerskap i fotboll, basket, volleyboll och handboll pa grundskolan Kampi ya Moto. Tillsammans med 2 lärare och 10 elever, som hade kvalificerats vidare efter uttagningar, åkte vi dit och det gick riktigt bra för barnen. Pojkarna vann fotbollen och flickorna vann i basket!!
I fredags fortsatte tävlingarna och 6 elever från vår skola gick vidare och får i nästa vecka åka till Nakuru och tävla. De är självklart jätteglada och stolta över detta!
Annars försöker jag att bara vara på barnhemmet och anpassa mig till livet här. För varje dag som går känns det som att man kommer lite närmare barnen och det märks att de börjar slappna av lite mer omkring mig. Nu ska jag bara försöka lära mig alla namnen också, men det kommer väl snart!
Varma hälsningar från
Malin Siljing
Malin och Baby Ruth (som inte är så liten längre!) ritar i målarböcker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)