Bilder från Malin vår volontär

Paul ett av våra äldre barn på barnhemmet lyssnar på musik




Målar med målarfärg - Jambi är speciellt glad!




Malin rensar och plockar Succuma Wiki - det barnen äter till kvällsmat




Agnes och Susan väntar på att målarfärgen ska torka

Simning i Kabarak och överraskningsbesök!

Hej igen allesammans,

Tiden går verkligen fort när man har roligt och det börjar redan närma sig slutet för mig.. Känns tungt att det bara är två veckor kvar nu, kommer sakna den härliga gemenskapen och livet på Phyllis.
Det är otroligt hur öppenhjärtat jag blivit mottagen, den värme och kärlek som jag hittat här är verkligen något speciellt och någt jag kommer att bära med mig hela livet. Men jag ska inte bli allt för sentimental än, det är ju trots allt tid kvar och den ska utnyttjas!

Veckan som gått har varit händelserik! Började med att Olof, volontär från förra året (och vän till mig) dök upp och överraskade oss alla. Han har varit och rest runt i Asien men bestämde sig för en "avvikare" sista tiden och kom tillbaka till Kenya och Phyllis. Både personalen och barnen blev överlyckliga att få se honom igen! Det blev en massa kramar, skratt och uppdateringar om vad som hänt både här och i Sverige.

Jag skrev sist att vi skulle iväg till Kabarak för aktiviteter och det har det blivit en del av. Nu har alla fått komma iväg på simning, vilket har varit hellyckat! Vi tog med oss ca 20 barn åt gången och hade tillgång till hela poolen helt för oss själva, lyx! Det blev både skoj och stim och lite simträning! Nu ska vi försöka komma ivaä och sporta lite också som jag även nämnde i förra inlägget. Det måste ju bli lika för alla barnen så vi tar det i tur och ordning!

Ikväll blir det disco på Phyllis och då blir det en massa dans och sång :)

Varma hälsningar

Malin

Lov med barnen - en härlig tid

Hejsan Sverige!
Här rullar livet på tillsammans med ännu en volontär, Märta från Borås. Även hon ska vara här i 2 månader och jag ser fram emot en massa kul samarbeten med henne!

I onsdags var det sista skoldagen för barnen och i torsdags var det skolavslutning med betygutdelning, sång och en massa tal. Vissa elever blev även belönade med en peng för extra goda resultat. Så nu blir det skollov for barnen i 2 veckor och High school ungdomarna har kommit hem, jättekul att få träffa även dem.

Jag och Märta tyckte att lovet skulle firas lite extra och bestämde oss för att bjuda in till Talang Show på fredagen, då det även blev påskmiddag för barnen. Bl.a blev det kokt potatis, tror aldrig att potatis har fått det att vattnas så i munnen!
Efter middagen drog vi igång showen där barnen fick uppträda med sina olika talanger. Barnen fick en vecka på sig att förbereda sig och de levererade verkligen! Blev en riktigt härlig kväll med dans, sång, rap, tal, dikter och stand up comedy. Jag och Märta var konfrancierer men hann också med ett litet dansnummer. Det blev såklart ABBA med Mama Mia!

Personalen agerade domare och utsåg vinnarna som blev Beatrice, sang, Joel, Stand up komedi och Simon Maina, som höll ett tal. Blev även saft och godis till showen, vilket alltid är lika uppskattat!

Jag kan med glädje meddela att vi igår, efter vissa förhandlingar och många leenden, gjorde en deal med Kabarak University om att alla barnen ska få komma dit och simma. Inte bara det, vi kommer även att få tillgång till deras basket, tennis och pingisplaner! Snacka om att det blir roliga aktiviteter på lovet!


Varma hälsningar från Malin

Bilder från Malin!!

Våra tjejer i sina fotbollströjor. De har ett fotbollslag tillsammans och älskar att spela!




Busigaste barnen någonsin! Mary och hennes tjejkompisar har kommit på att det är roligare att göra miner till kameran än att le fint :)



Malin och vår käraste kock 'uncle Morris'. De serverar mat tillsammans.



Kakwa och Njoro sitter och ritar i målarböcker så fint!

Hejsan från Malin

Hejsan!

Nu har jag antligen anlänt till barnhemmet och alla härliga barn! Jag heter Malin, är 20 år gammal och kommer från Malmö trakterna. Jag kan med glädje berätta att jag ska bo här på Phyllis i 2 månader och det ser jag verkligen fram emot!

Har redan hunnit vara här en tid nu, och det har varit en tid fylld av nya upplevelser och människor! Hjärnan går på högvarv med att bearbeta allt, men det är bara härligt.
Har verkligen blivit varmt välkomnad här och det känns redan som att jag har börjat komma in i livet på Phyllis. Barnen var lite blyga i början men det märktes att de tycker att det är väldigt kul när det kommer nya volontärer till barnhemmet. De är måna om att man ska trivas och hjälper mer än gärna till att förklara olika saker och visa hur allting går till. Många av barnen frågar ocksa om volontärer som varit har tidigare, vilket är roligt!

Det är full fart på det här stället och i onsdags var det skolmästerskap i fotboll, basket, volleyboll och handboll pa grundskolan Kampi ya Moto. Tillsammans med 2 lärare och 10 elever, som hade kvalificerats vidare efter uttagningar, åkte vi dit och det gick riktigt bra för barnen. Pojkarna vann fotbollen och flickorna vann i basket!!

I fredags fortsatte tävlingarna och 6 elever från vår skola gick vidare och får i nästa vecka åka till Nakuru och tävla. De är självklart jätteglada och stolta över detta!

Annars försöker jag att bara vara på barnhemmet och anpassa mig till livet här. För varje dag som går känns det som att man kommer lite närmare barnen och det märks att de börjar slappna av lite mer omkring mig. Nu ska jag bara försöka lära mig alla namnen också, men det kommer väl snart!

Varma hälsningar från

Malin Siljing






Malin och Baby Ruth (som inte är så liten längre!) ritar i målarböcker.

I väg på läger!

I somras var några av våra äldre tjejer iväg på ett fyra-dagars-läger och hade väldigt roligt. Lägret var ett kyrk-baserat läger där ungdomsgrupper från olika kyrkor i distriktet fick åka iväg och tävla i olika grenar och aktiviteter. Simanza och Peris Wanjiru från Phyllis åkte iväg med sin grupp – ’The Brigades’ – och de tävlade i sång, dans, fem-kamp, volleyboll och fotboll. Peris berättar att de gick upp jättetidigt om morgnarna för att springa runt området för att vakna till liv. Därefter var det frukost med alla deltagare och därefter var det ett fullspäckat schema med bl.a. sång, diskussioner om kyrkan, dans, lunch, matcher i volleyboll, fotboll och därefter lite mer dans och slutligen på kvällen samlades alla kring en stor lägereld där de sjöng sånger. Peris favoritaktivitet var då deltagarna tävlade i sång. Det var också därför hon fick följa med då hon har en av de finaste rösterna i kyrkokören och hon tycker om att uttrycka sig genom sin sång. Det blev mycket psalmer men även låtar som är moderna just nu i Kenya. Jag frågade henne om det inte var nervöst att tävla i att sjunga men hon höll inte med, istället var det väldigt roligt att få uppträda med det hon älskar att göra. Jag undrade även om det inte var jobbigt att gå upp så tidigt och springa innan frukosten! Men inte heller där höll Peris med mig, det var helt enkelt en bra start på dagen och hon önskade nästan att de gjorde samma sak på Phyllis. Simanza, som också var med, berättade att hon tyckte att danstävlingarna och danslektionerna var roligast. Hon tycker dans är det roligast som finns, och jag fick se smakprov på hennes kunnande då hon uppträdde på barnhemmets egen ’talent-show’ häromdagen. Hon kan verkligen röra sig till musiken och jag blev otroligt imponerad av hennes dans! Det som båda tyckte var det mest spännande var ändå att få träffa så många nya människor som tycker om samma sak som de. Simanza berättade att hon fick flera nya vänner som tycker om att dansa och sjunga och hon saknar dem alla väldigt mycket. Förhoppningsvis kommer gruppen iväg igen nästa sommar som representanter för Phyllis Memorial. Det ska tjejerna jobba hårt för, sa de, så de får träffa alla sina vänner igen. Tyvärr vann inte ’The Brigades’ i den stora uppvisningstävlingen men det gjorde inget tyckte tjejerna - det var lika roligt för det!

Många kramar från barnhemmet!

Minilamm-Cecilia och en framtida politiker!?

Hej Allihop!
Har glömt att berätta att vårt lamm fick barn häromdagen, två killingar till och med! James, vår djurskötare och allt-i-allo kom till gästhuset med ett stort leende och sa ’Kuja! Kuja!’ (kom! Kom!) till mig. Jag följde efter undrandes vad det kan vara men då jag kom fram såg jag två killingar där de båda hade navelsträngen kvar – så nya var de. Inte ofta det händer! Då de var nyfödda passade jag på att fråga vad de skulle heta. James visste inte riktigt, så jag föreslog fräckt att i vart fall den ena kunde väl heta Cecilia, efter mig, så jag ’finns kvar’ på barnhemmet fastän jag är i Sverige, försökte jag förklara. Självklart accepterade James förslaget och nu har barnhemmet både en auntie Cecilia och en minilamm-cecilia :). Jag kunde inte vara mer nöjd!
Ett av våra High School barn kom också på besök, nämligen Paul som jag träffade bara som kortast då jag var här förra gången så det var kul att få prata lite mer med honom. Han berättade att någon hade stulit både hans skolbok och kalkylator på skolan och behövde en ny tills på måndag. Olyckligtvis är detta något återkommande, att barn stjäl från barn på High School och inga värdesaker är heliga. Paul och jag började i alla fall prata och jag frågade vad han ville bli efter High School. Paul berättade att han ville läsa Statsvetenskap, på Makerere University i Uganda. Han hade verkligen tänkt på det verkade det som. Det roliga är att jag har precis läst färdigt min utbildning i statsvetenskap så snacka om att jag blev glad och exalterad! Jag berättade att jag nästan var färdig och att jag var mycket nöjd med mitt val. Jag undrade varför han valt just det ämnet och det kom tillslut fram att Paul hade först tänkt satsa på att bli läkare för att hjälpa till ibland annat genom Röda Korset eller Läkare utan gränser men han upptäckte snart att han inte var så bra på matte eller biologi. Istället var hans starka ämnen historia och samhällskunskap och han tänkte att man kan förändra samhället och göra Kenya bättre för människorna även genom dessa ämnen, kanske genom att bli politiker. Man vet ju aldrig, sa han med ett stort leende. Jag nämnde att genom statsvetenskap så kan man bli rätt mycket, dörren står öppen för många ämnen vilket är fördelen och han höll med mig och det var även den andra anledningen till varför han valt att studera detta. Mitt förslag var att han isåfall skulle söka praktikplats på Kenyanska ambassaden i Stockholm en termin av sina studier, då det är ett ’typiskt’ jobb för statsvetare vilket Paul genast tyckte lät jätteroligt. Så vem vet, kanske besöker jag Paul om några år i Stockholm då han jobbar för Kenya i Sverige!
Varma kramar från Cecilia i ett soligt Kenya

Bröllop, talentshow och swahiliplugg

Hejsan på er i kalla Sverige!
Snart ska jag på bröllop här i Kenya, till våra grannar faktiskt! Wendo och Shaies, som är kända i volontär-kretsarna, ska nu gifta sig efter att ha bott ihop i 12 år. Inget konstigt för oss men i Kenya är det verkligen något annorlunda, bo ihop utan att vara gifta! Dessutom är Shaies muslim och Wendo kristen, vilket gör det hela ännu mer intressant. De ska både ha en liten muslimsk ceremoni och en liten kristen del, och till mat blir det indiskt! Hur det nu går ihop – men gott ska det bli och roligt. Har aldrig varit på bröllop här och Sabine, som varit på ett tidigare, berättade att det verkligen är något speciellt. Mycket människor och dans hela natten lång, hoppas jag på i alla fall. Dagen efter ska barnen ha en ’Talent Show’ som våra nuvarande volontärer har satt ihop, där barnen ska dansa och sjunga, ha mode show, spexa, ha teaterföreställning och massa annat som är deras talang. Det har tränats och övats mycket de senaste dagarna och jag kan bara tänka mig att det kommer bli en första klassig föreställning. Dessutom ska volontärerna Emma och Sofia uppträda med dans, vilket barnen framförallt ser väldigt mycket fram emot!
Jag övar också på min Swahili för fullt. Då jag var här förra gången så mottogs alla Swahili försök med fnitter och barnen visste inte riktigt hur de skulle bemöta våra helt felaktiga meningar och tafatta försök att göra oss förstådda, men Elna, en f.d. volontär och faddersamordnare, lyckades faktiskt lära sig så hon kunde prata Swahili med barnen och jag märker nu att barnen inte fnittrar längre – istället rättar dem mig hela tiden! ’Auntie say it like this’. Auntie it is not pronounced like that’! Jag blir utvärderad hela tiden! Nästan som om det har börjat förväntas av volontärerna att kunna lära sig Swahili sedan faktiskt Elna kunde lära sig det. Kan hon så borde ju även jag kunna lära mig det, känns det som att de tycker! Det är i alla fall det intrycket jag får. Jag vågar knappt säga något nu får då får jag bara förmaningar ha ha. Men jag kämpar på. Det som gör mig lite glad är att Paul som var på besök från sin High School häromdagen sa att Swahili är svårt även för dem som pratar det. Puuhh säger jag bara, för ett mer komplicerat språk får man leta efter!
Kram från Cecilia

Brunnborrning och barnhem

Hej!
Nu har det gått en tid och vi arbetar vidare med att söka kontakt med vattenexperter och kunniga samt kontakta hydrologer. Vi har även fått flera ’heta spår’ och en man från Australien, Ralph, har blivit en av våra kontaktpersoner då han är väldigt kunnig inom området. Han, tillsammans med sin fru May, driver ett annat barnhem inte så långt härifrån och det kändes skönt att träffa dem och se att det är möjligt att få ett bra pris på en brunn till barnhemmet och sedan kunna bygga ett trädgårdsland där vi kan odla ännu mer, som de gjort. De odlar även blommor som de säljer och får en inkomst därifrån. För med en brunn så kan vi utöka våra grödor och kanske sälja till byborna runt omkring, och vi kan även sälja vatten så att folk får rent dricksvatten. Vårt nästa mål är att kontakta Rotary i Nakuru för att diskutera möjligheten att de kan hjälpa oss få dit experter och se hur djupt vi måste borra och se om de kan hjälpa till med sponsringen av brunnen tillsammans med Rotary i Sverige. Detta ska ske lite senare i veckan och jag kommer att berätta hur det gick. VI har även fått en del heta tips från Svergie med kontakter och idéer – så stort tack till dem och dessa ska vi helt klart kolla upp! Vi inser att det kommer att kosta en hel del att få borra denna brunn och att vägen dit verkligen inte är spikrak. Det är så många faktorer som spelar in tex hur djupt ned vattnet är, vilken typ av jord eller bergart vattnet är vid för då kanske det är giftigt eller har för mycket fluor i sig som missfärgar tänderna, om vattnet är i en ficka eller om det är i en grop, osv. Men brunnar byggs hela tiden så jag ser inte varför inte vi skulle kunna få vatten. Jag kommer att hålla er uppdaterade!
Paret som driver ett barnhem har jag och Sabine besökt. De har sitt barnhem utanför Njoro, som ligger 12 km från Nakuru. De har ca 170 barn, nästan 180, men dessa barn är utspridda på en mark som kanske är 5 gånger så stor som vår. Vår är 8 acre som är 32 000 kvadrat meter och deras måste då vara..hhm ni får räkna ut det jag saknar miniräknare. :) Men för att sammanfatta besöket så var där rent och fint, husen var målade och indelade i små rum så de stora kunde stanna uppe längre, vilket även vi hoppas kunna göra i framtiden. Barnen på barnhemmet skrattade och lekte samt kom fram och ville leka hela tiden, vilket är ett gott tecken på att de mår bra. De hade även bebisar där och de verkade må bra de med. Hela området var grönt och mycket att röra sig på, så det kändes inte som att där var så många barn. Paret Ralph och May var också mycket gulliga och trevliga och både jag och Sabine lämnade besöket med en positiv och bra känsla. En annan anledning till denna varma känsla var att vi samma dag hade letat reda på deras dotter i deras kafé i Nakuru, Guava Café, som vi rekommenderar starkt för nedkommande volontärer och besökare, och dottern Daniella sa att vi kunde komma redan samma dag, det var öppet för besök för alla! Det betyder att de inte försöker dölja något och det känns jättebra. Annars är standarden att man måste boka in ett besök på kenyanska barnhem, kanske för att de vill dölja ett och annat. Så för att runda av så hoppas vi på ett samarbete med detta barnhem i framtiden. Där kan vi byta erfarenheter, kunskap, information och om vi har fullt då ett barn kommer så kanske de kan ta hand om detta barn. Vi väntar nu spänt på att de ska komma ned och besöka vårt barnhem så vi får se vad de tycker om oss.
Varma hälsningar från Cecilia