Kampi ya Motos Barns Blogg

onsdag 16 september 2015

Ellinores första intryck!

I torsdags vid lunchtid kom jag äntligen fram till barnhemmet och möttes av många mörka, vackra och nyfikna ögon. Som jag förberett mig på har omställningen varit stor på många sätt, men det har ändå gått förvånansvärt bra. Det är intressant att möta sina förväntningar och inse att en del är helt annorlunda mot vad jag föreställt mig och vissa saker är exakt som jag trott. Exempelvis anade jag inte att vardagen på Phyllis skulle vara så styrd av rutiner, barnen går långa dagar i skolan och har mycket plugg, jag hade väntat mig mer fritid och möjlighet att styra upp aktiviteter. Att hygienen och maten är väldigt annorlunda stämde överens med min förväntan men det ger mig nån slags lättnad i kroppen att leva såhär enkelt.

Att mötas av Elin som också är här som volontär var toppen då hon kunde hjälpa mig att komma in i rutinerna redan från början. Att vara två volontärer på plats är en fördel då barnen är väldigt många och det är svårt att ge alla uppmärksamhet, dessutom underlättar det att vara två när det kommer till att planera aktiviteter.

I lördags drog vi ihop ett stort gäng och spelade brännboll, det skrattades, sprangs och hoppades ett bra tag, helt underbart att se barnen så glada! På kvällen deltog vi i barnens gudstjänst som de har i matsalen, det var helt fantastiskt att höra dem sjunga med så självklara, orädda röster på både swahili och engelska. Barnen frågade om det finns en kyrka där jag bor och jag förklarade att det finns massor av vackra kyrkor men att det inte är lika vanligt att gå i kyrkan och att tron på Gud inte är självklar i Sverige såsom den är här.

I söndags var barnen lediga, det spelades Uno och Memory med varierade regler på förmiddagen och sedan var det dags för gudstjänst igen. Efter det tog jag och Elin med fem barn och gick till lilla byn Kampi Ya Moto och inhandlade ingredienser för att baka sockerkaka. Många av de yngre barnen ville hjälpa till att baka och det mättes, hälldes, vispades och smordes formar i det lilla köket. Efter middagen serverades kakan till stor uppskattning av samtliga och kvällen avslutades med dans till kenyansk popmusik.

Jag tog med en gitarr hit ner för att kunna sjunga och spela med barnen och dessutom lära dem som vill spela själva. Så fort gitarren kom fram väcktes ett stort intresse och barnen ville genast vara med och lära sig sånger på svenska. De berättade att de lärt sig En kulen natt och Pippi Långstrump av tidigare volontärer och älskar att sjunga dessa. De försöker lära mig sina sånger och jag lär dem några av mina favoriter, det är ett underbart utbyte, att höra deras tolkning av svenskan och hur de skrattar åt mitt bristande uttal på swahili.

När jag lägger mig för att sova om kvällarna är kroppen trött och huvudet fullt av intryck, jag försöker ge mitt allt för att komma barnen nära men känner en lättnad i att ha tio veckor kvar här, då jag tror många av dem behöver tid för att släppa in mig, vilket är både sunt och förståeligt!

Kramar från Ellinore

söndag 13 september 2015

När glädjen är för stor för att rymmas i kroppen dansar vi!

Videosnutt från stunderna då barnen fick lyssna på sin egen skiva!

Oerhörd glädje och stolthet!

Tack Christa Pranter för videon!

fredag 11 september 2015

Nytt land, nya lärdomar: Hur man bäst nyttjar en tvåls fulla potential

Nu har jag spenderat mer än en vecka här på Phyllis.
En vecka som varit omtumlande, lärorik och helt underbar. Barnen som går i public school är hemma p.g.a lärarstrejk vilket varit väldigt bra för mig då dem lärt mig hur saker fungerar här på Phyllis. Jag har t.ex fått lära mig hur man smidigast hackar kål, kokar ugali, rensar bönor och hur man spelar poker på deras vis. Jag har också lärt mig att en vanlig tvål kan ha väldigt många fler användningsområden än att bara användas till handtvätt. En tvål fungerar även alldeles utmärkt till att diska, tvätta kläder, skura golv och att tvätta skolbussen med.

Förra veckan gjorde jag och barnen från public school en utflykt till Kampi ya Moto. De visade mig runt i byn och jag bjöd på fika. Läsk och muffins till alla 12 barnen kostade ca 40 svenska kr. Mina dagar består annars av väldigt mycket lek. Vi spelar spel, lägger pussel, hoppar hopprep och leker kull. Jag har med andra ord haft en väldigt bra vecka och en bra start på min vistelse här på Phyllis!

/Elin

lördag 5 september 2015

Lär känna Ellinore!

Det känns så overkligt att det jag drömt om och längtat efter under en så lång tid snart ska bli verklighet. Att jag ska få besöka den plats som jag både läst om, sett bilder och filmer ifrån och pratat om konstant det senaste halvåret. Att arbeta som volontär på ett barnhem är något jag velat göra länge och när jag hittade till Kampi Ya Motos barns hemsida och började läsa om Phyllis Memorials children's home kände jag direkt att jag hittat rätt fast jag inte ens varit där.

Jag som ska resa till Phyllis under hösten heter Ellinore Eriksson, är 22 år och bor i småstaden Strängnäs. Min vardag består mycket av musik då jag arbetar som sångerska och trubadur och åker runt med min gitarr och framträder i olika sammanhang. Vid sidan av detta har jag arbetat en del inom förskola och även som lärare i en grundskola och inom särskolan i ämnet musik.

Eftersom musik är mitt största intresse bestämde jag mig för att anordna en välgörenhetskonsert som start på min volontärresa, med syfte att sprida ordet om Kampi Ya Motos barn och samla in pengar till barnhemmet. Det har varit ett intensivt arbete och därför är jag så glad att konserten blev så otroligt lyckad!

Jag själv framträdde och hade även tagit dit gästartister som verkligen förgyllde kvällen. Jag visade dessutom filmsekvenser från Phyllis och spelade upp en av sångerna från skivan som spelats in av barnen under våren, på så sätt fick de också vara med fastän det är över tusen mil emellan. Det engagemang jag sett bland mina vänner och bekanta har gjort mig så varm inombords, viljan att hjälpa är så mycket större än jag kunnat ana. Efter att flera lokaltidningar och lokal radio rapporterat om välgörenhetskonserten och min resa så har även många människor utanför min bekantskapskrets engagerat sig och velat bidra.

Jag är inställd på att resan kommer bli tuff, krävande och omtumlande både fysiskt och psykiskt, men också oerhört lärorik, givande och kärleksfull. Det känns fantastiskt att åka ner till Kenya och ta med all den positiv energi som alla i min närhet gett mig inför den här resan och jag hoppas kunna ge av den till alla barn som jag längtar så efter att äntligen få träffa!

/Ellinore Eriksson

lördag 29 augusti 2015

Möt vår nya volontär, Elin!

Jag sitter vid köksbordet och dricker mitt alltid så välbehövliga morgonkaffe i min lägenhet i Vingåker. Först nu, slår det mig att om bara några dagar kommer mina morgonrutiner att se helt annorlunda ut. I 2 månader framöver kommer mitt trygga ”Svenssonliv” att bytas ut mot något helt annat.

Jag heter Elin Gillstam, är 20 år och uppväxt i Katrineholm. Jag tog studenten från Europaskolan i Strängnäs för lite drygt ett år sedan och tar mig sedan dess runt på olika timanställningar och vikariat. Jag antar att man skulle kunna titulera mig som försäljare, lärare, kock, städerska och förskolelärare, allt på samma gång. Jag tycker om att resa, träna, laga mat och att sjunga. Jag har sysslat med sång så länge jag kan minnas. Solo, i kör, i band och för tillfället i en Acapella-grupp, en erfarenhet jag hoppas att få dela med mig av på barnhemmet.

Jag har gjort ganska många utlandsresor i mitt liv, dock aldrig en resa av den här karaktären. Jag har nog därför lite svårt att veta vad jag kan förvänta mig. Jag hoppas att få uppleva mycket skratt och lek, nya erfarenheter och lite nya perspektiv på livet.

Inför resan har jag bl.a. haft en loppis till förmån för barnen på Phyllis Memorial. Jag hoppas att efter min resa kunna dela med mig av mina erfarenheter från barnhemmet till skolor här i Sverige. För att visa hur andra människor lever och för att inspirera andra till att själva ge sig ut och se världen.

Vi ses snart igen, då i en annan vardag och på en annan kontinent.

/Elin

måndag 24 augusti 2015

Lugnet ligger över Phillys

Alla barnen är nu hemma på skollov, och lugnet har lagt sig över Phyllis.

Barnen äter lunch i smågrupper, några tjejer lagar kläder på symaskinen, några sitter och skriver brev till Sverige. Böckerna vi haft med från Sabine läses och småpojkarna håller utkik över vattenkiosken. Lilla Chiro på bilden håller ordning i matsalen medan hon har sitt lilla "mtoto" i sjal på ryggen.

Idag har vi tagit farväl av alla för denna gången. Vi hoppas att få ses igen!

Vi är så tacksamma för den vänlighet och värme som strömmat emot oss!

Christa & Lennart

onsdag 12 augusti 2015

Christa & Lennart är framme!

Vår f.d. volontär Christa har återvänt till barnhemmet tillsammans med sin make Lennart. En del förändringar har skett sedan Christas förra vistelse och Lennart har äntligen fått se platsen och träffa människorna som berört Christa. Självklart har detta firats med en festmåltid!

Nedan delar Christa och Lennart med sig av bilder från sina första dagar vid Phyllis:

Vi hade med oss den skiva som barnen spelat in med hjälp av volontärerna Klara, Clara och Oliver. Vilket release-party! Skivan spelades på högsta volym i sann Phyllisanda! Singalong och intensiv dans! Vilken glädje och stolthet! Skivomslaget har gått från hand till hand och vi har översatt den svenska texten så ofta att vi nästan kan den utantill.

På fredagen beställde vi 25 liter yoghurt och på lördagen var vi ett gäng som gick till Rafiki med 5-litersflaskor som fylldes med vaniljyoughurt till 95 barn. Lite banan som topping på härligheten och en fin desert kan avnjutas! "Oh how I Love yoghurt!"

"Yoghurtmannen" häller upp i våra medhavda flaskor.

Vi gick till Kampi ya Moto och handlade två getter, grönsaker, kryddor och ris. På hemvägen fick barnen välja om de ville gå den långa vägen eller den lite kortare. Den långa såklart! Mysigt att promenera och småprata. På kvällen blev det festmat, ballonger och gottepåse. Och så dans. Såklart! Tack till Kerstin Lundin för maten!

Phyllis - selfie Nr. 1

Phyllis-Selfie nr 2!

Den nya "vattenkiosken" är belägen strax öster om grinden. Nu går det att köpa prima vatten utan
att komma in på barnhemmets innergård. Både praktiskt, tryggt och snyggt!

Äntligen är herrarnas personalbostad färdig...nästan! Uncle James poserar stolt med vattenkanna i hand, han ser fram emot att få det varmare.

Huset ligger mitt emot den nuvarande bostaden.

Nytt handtag till trasig stekpanna kan fixas om man har sin täljkniv med från Sverige, och det har ju Lennart! Tälj, mys och samtal om hur man kan tänkas kombinera ett framtida yrke och egna intressen, för att på så vis snickra ihop en alldeles personlig karriär.