söndag 15 november 2009

Visste du...

......att vi oftast äter med fingrarna vid våra måltider

....att man alltid tar i hand när man hälsar på varandra (vilket är typ hela tiden)

...att omkörning kan ske på vilken sida som helst av vägen, oavsett om det är ett djur, en människa eller ett fordon

...att man oftast möter en ko eller en get när man är ute och går eller sitter i en bil

...att poliserna och militärerna alltid bär pa gevär!

...att på resturanger sätter man sig inte vid ett eget bord, utan fyller på och sätter sig vid någon annan!

...att höger hand, hälsar man med och äter med

...att man då helst inte vill ta i någons vänstra hand.. ;)

...att det är alltid ett riktigt äventyr att åka i matatun! (kenyanska mini-buss)

...att det oftast går kor, getter, får eller grisar vid vägkanten Haha..

:) Lite saker som skiljer sig från hemma.! Kommer dock inte på fler just nu..

//varma hälsningar från Sandra, vår nuvarande volontär på Barnhemmet

Löpning står på schemat!

Hej allihop,

Sandra här, nuvarande volotnär på Phyllsi Memorial och ska vara här tills mitten av December, vilket gör att jag bott här nästa 3½ månad då. Det har varit regnigt här ett tag nu. Men så fort barnen gick på sitt novemberlov så kom solen tillbaka. Det har blivit varmare och det är faktiskt skönt, även om det skulle behövas mer regn. Det känns verkligen som om det är svensk augustisommar. Fåglarna kvittrar, solen värmer skönt och på kvällarna är det helt fantastiskt. Då har solen avtagit i styrka och det är lite sådär lagom varmt..Det känns nästan som att det ska komma dofter från grannarna - typ nygrillat! Tror ibland att mamma och pappa ska dyka upp hä,r gåendes.. :) !

Denna vecka har det varit promenader och löpning som varit i fokus. Jag har tagit ut barnen på promenader och alla är väldigt glada att få följa med. Har även varit ute och sprungit med några av barnen, 3 dagar i sträck nu! De är helt fantastiska. Vissa springer barfota, vissa i flipflopp och i sandaler. Demhänger med mig även om vi springer i 20 minuter. 2 gånger har jag haft lilla Willy som är 8 år bredvid mig hela vägen. Det är jätteroligt att ha dem med sig. Och de tycker nog det är minst lika roligt..Sen de gick på novemberlov så har atmosfären ändrats lite. Jag vet inte om det är en kombination av solen och av att få vara så mycket med barnen eller vad det är. Men jag njuter för fullt och bara känner mig så lugn och fridfull. Som sagt, kan man vara på en mer fantastisk plats?!

Tiden går verkligen fort och allting rullar på som det ska.! :) Nu ska vi gå och äta lunch, sedan försöka hitta vart bussarna går till Nariobi, för den 26 november åker vi till Mombassa, innan Unn åker hem, för jag måste förlänga mitt visum. Den 1 Dec åker jag sedan tillbaka till Phyllis och spenderar mina 2 sista veckor där..

Ha det så bra och jag försöker skicka med lite värme, för har forstatt att det börjar bli kallt hemma nu!

lördag 24 oktober 2009

Bilder från bygget av biblioteket





Här kommer bilder på bygg-killarna från Kattegatt Gymnasitet. De har som sagt byggt på vårt bibliotek och sjukstuga och ännu är det inte riktigt klart men tack vare deras hjälp så har vi kommit en riktigt bra bit på vägen!

måndag 19 oktober 2009

Kattegattgymnasiet bygger bibliotek på Phyllis Memoral!

Den 9 Oktober anlände 8 elever och 2 lärare från Kattegattgymnasiet i Halmstad, till oss på barnhemmet. De ska vara i Kenya i 2 veckor, men bara en vecka med oss här på Phyllis.

Deras uppgift på Phyllis var att bygga ett bibliotek, administrationslokal och en sjukstuga, allt i en byggnad som delas upp. Det som hann göras under den vecka som dem var här, var att mura 7 av 9 skift och att bygga alla takstolarna.

Detta har de givetvis inte gjort själva, utan skolan har ett utbyte med Nakuru Youth Polytechnic School. Det är en skola inne i Nakuru och som tagit ut 8 elever och 2 lärare som skulle jobba tillsammans med våra svenska elever.

Dessa kenyanska elever ska även åka till Sverige den 28 November och vara där i 2 veckor. Där ska dem studera hur den svenska byggverksamheten fungerar. Lära sig lite om den svenska metoden att bygga och dem ska även få se hur det ser ut i Halmstad och lite runt omkring.

Våra svenska elever bestod av; David, Viktor, Samuel, Fredrik, Fredrik, Rasmus, Jocke och Philip, alla går sista året på byggprogrammet på Kattegattgymnasiet. Det var även 2 lärare med från denna skola; Karin och Urban. Urban är bygglärare och Karin är lärare i bland annat historia.

Innan de svenska eleverna åkte till Kenya, hann dem vara med i både lärartidningen, Hallandsposten och Laholmstidning. (kommer att lägga upp länkar och filer till dessa tidningar inom kort på hemsidan).

För att kunna göra detta sökte skolan ett stipendium från svenska biståndsorganet Sida. Sida ska ge ut ungefär 11 miljoner till 35 olika projekt under året 2009.

Och vilken fin sak dessa 10 personer från Sverige har gjort, inte bara att dem byggde denna byggnad, utan de har även samlat ihop massvis med kläder som barnen ska få, leksaker i mängder. Och inte nog med det, de har även samlat ihop pengar till barnhemmet!

De frågade personalen vad som behövdes, och för lite av pengarna köptes majs, ris, potatis, nya tallrikar, skedar och muggar. Även tvål, schampo och skokräm köptes in. Resten av pengarna ska gå till material till bygget. Som bland annat, böcker till biblioteket eller material till både administrationslokalen och sjukstugan.

En otroligt fin gärning har gjorts och hela Phyllis Memorial, och stödföreningen Kampi Ya Motos barn är enormt glada för all hjälp!

Tack!

(skrivet av Sandra Peterson, nuvarande volontär på barnhemmet)

lördag 10 oktober 2009

Cecilia (volontärsamordnare) lägger upp bilder


Mary, Shepkorir, JAcinta och Jambi är på väg till första dagen i skolan. Våra duktiga tjejer!

Catherine är i skolan och arbetar med matte. Lite svårt att hjälpa till då man själv inte har pluggat matte på så länge! Men Chaterine klarade sig på egen hand ändå.



Busigaste flickan i stan - Mary (ibland kallad Bombo) Hon charmar alla och envar och har en speciell plats i mitt hjärta.

Sandra bloggar

Här på Phyllis så går det och är det som vanligt. Unn, svensk volontär från Stockholm är här nu. Ska vara har i 2 månader. Försöker att hjälpa henne så gott jag kan så att hon kommer lättare in i det. Det är mycket att ta in och helt plötsligt känner jag mig gammal här.. haha!

Vårt schema ser ut som följer: mellan 8 och 10 är vi i skolan. Jag har som sagt special undervisning med dem barnen som behöver det. Sedan är det hjälp i köket och lek med barnen.
Fotbollsskolan rullar på och jag tror nog alla tycker det är roligt. Även jag tycker det är roligt med fotbollen och barnen har hemskt roligt åt mig.. : ) Men vad bjuder man inte på!

Vi har även varit en del på sjukhuset, då barnen har fått vattenkoppor. Det är inte som hemma som sagt och dem är inte så pedagogiska.. men med hjälp av lite karameller och ett mysig kram blev det genast bättre!

Imorgon ska Robert ha en avslutnings lektion för eleverna och sedan blir det lite fest med god mat. Jag och Unn ska baka 400 st chokladbollar (!) som vi ska bjuda på. För jag fyller år på tisdag!!! :)


Ikväll kommer även 8 st killar från bygg programmet i från ett Gymnasium i Halmstad och ska bygga ett bibliotek till Phyllis. En god gärning måste jag säga..!!

Men annars rullar allting på och vi trivs.. Men det är lite kallt här nu. Men om det är för att regn är på väg så uppskattar vi det kalla. Vi alla hoppas på regnet!

Ni får ha det så bra och kommer höra från mig snart igen!

Kram på er alla.!
Kwaheri! (hejda)

Presentation av Unn - vår nya volontär

Hejsan!

Jag heter Unn Rudolfsson och är 20 ar. Jag bor vanligtvis i Stockholm, men befinner mig just nu på Phyllis Memorial i Kenya.

Hemma i Sverige så pluggade jag förra året musik på en folkhögskola, det är ett stort intresse för mig. Det kommer jag antagligen fortsätta med till våren. Men nu ville jag göra något som jag velat göra länge. Få komma till ett barnhem och volontärjobba och därmed få komma ifrån rutinerna i Sverige och göra något helt annat.
Jag har precis kommit hit och det var en lång och spännande resa. Mycket nya intryck. Men det känns jättebra att vara här.
Barnen är jättesöta, men än så länge lite blyga för mig. Men det är ju förstaligt! En helt ny person att lära känna!
Men alla är väldigt snälla mot mig och tar hand om mig. Inget är sig likt hemma.
Jag kommer skriva fler inlägg när jag får tillgång till en dator! Jag ska försöka klura på något jag kan göra med barnen och musik, vad jag har förstått så gillar de att sjunga. Så vi ska nog komma på nått.

Ni får ha det bra hemma i Sverige!
Varma hälsningar från Kenya


ha det bra, kram Unn

måndag 28 september 2009

Städdag med saft och popcorn som belöning för barnen!

Hej igen på er!!

Är inne i stan idag för att ta ut pengar och handla det sista till dagens äventyr!...

Jag fick en idé när jag gick runt på vårt område här om dagen... Tyvärr finns här inga sopptunnor och det skräp som finns, ligger på marken! Det tycker jag är synd, och har därför föreslagit att vi ska ha en städdag.. Det kommer innebära att vi, alla barnen och förhoppningsvis alla vuxna ska gå runt och samla upp allt skräp som ligger lite överallt!
Sedan kommer tjejerna få en tunna, killarna en och matsalen en. Tunnorna ska i fortsättningen fungera som sopptunnor, där all skräp ska ligga! Vi får se hur det fungerar..
Och ikväll bjuder jag på popcorn, saft och klubbor för alla, som lite belöning för att vi har gjort det fint idag! Och vi kanske hinner med en fotbollsmatch också...

Lördagarna kommer i fortsättningen att vara en matchdag, där vi blandar både tjejer och killar.. :)!!!

Jag hoppas att alla kommer att uppskatta dagen och att de förstår varför vi måste hjälpas åt med att hålla rent... Jag hade nog haft svårt att första det när jag hade varit mindre..Men hade jag sedan fått popcorn och klubba, då hade jag nog gjort det i alla fall.! haha! :) Vi får se hur det går helt enkelt..Haha!

Imorgon klockan 6.30 åker jag, Åsa och Robert iväg på safari i 4 dagar... Ser framemot det jätte mycket och det ska bli väldigt trevligt.. Fotbollsträningen dem dagarna får Rickard, en av de äldsta barnen, ta över. Vilket han kommer att fixa galant! :)

Det går bättre och bättre här och jag har kommit in i det nu, tycker jag.. Har ocksa tagit in allt nytt och har smält det mesta! Jag kan inte mer än säga att jag trivs som fisken i vattnet här och det är helt underbart.. :)
Jo, jag kommer att komma hem.. Men, det kommer vara svårt att lämna det.. Men som tur är så dröjer det ett tag innan det är dags för mig att bege mig hemmåt! Så, jag får bara fortsätta att njuta...

Jag går dock runt med ett leende hela tiden och bara mår sådär mysigt bra hela tiden... :)

Hur ska man någonsin kunna lämna barnen när dem är såhär underbart söta som lilla Shepkorir!?

Chipkor
Är hon inte helt underbar?? Jag är helt tagen... Alla dessa små underbart söta ungar! Alla är söta på sitt sätt - är jag inte i himmelriket?!

Med det säger jag hejdå för denna gång men vi hors snart igen!! Och då har jag varit på safari och haft vår städdag... Och snart kommer det en svensk tjej hit till oss. Spännande och roligt!!

Många varma hälsningar från Sandra på plats!

fredag 18 september 2009

Fotbollsskola på Phyllis!

Tjenixen på er alla där hemma!
Sandra här. Nu sitter jag på ett internet cafe i Nakuru. Idag ska jag få träffa två volontärarbetare från Sverige (de jobbar inte på barnhemmet utan för en annan förening). Vi ska idag besöka ett barnfängelse, dit barn kommer som antingen blivit ditförd från gatan eller lämnad av sina föräldrar! Mycket hemskt och jag får förbereda mig på att det antagligen inte kommer vara en av dem roligaste upplevelserna.

Nu har jag iallafall satt igång var lilla fotbollsskola! Phyllis Memorial Football school. Det går till såhär, att killarna spelar fotboll på måndag, tisdag och onsdagar. Tjejerna spelar fotboll på torsdag, fredag och kanske söndagar. På lördagarna är det fotbollsmatch som gäller och då är alla med, de som vill givetvis! Första träningen var lite kaotisk men träningen igår, gick hur bra som helst. Det var roligt och det var härlig stämning! Tror nog att det kommer att bli hur bra som helst, vi får jobba på det lite men det kommer att bli bra. Är positivt inställd till detta och tror bra på det! :)Ni får ha det så bra där hemma!

Hur är vädret i Sverige - Här ar det ganska varmt faktiskt!

Kram på er alla från Sandra Peterson, volontär på Phyllis Memorial

fredag 4 september 2009

3 Nya volontärer på plats - läs deras introduktioner!

Presentation av Åsa:

Kan en 55-årig sjuksköterska åka ut som volontär? Jag skall göra det.
Jag? Mitt namn är Åsa Forslund. Arbetar med anestesisjukvård i Malmö sedan många år. Att jag är en erfaren sjuksköterska är nog så bra, men det är i egenskap av hobbysömmerska som jag reser till Kampi ya moto och alla de som bor där. Kan inte bärga mig förr än jag får ta "min" trampsymaskin i besittning. Vad roligt det skal bli att kanske kunna inspirera barnen och ungdomarna till att sy! Sen finns det säkert hur mycket som helst att hjälpa till med utöver detta. Har förstått att det spelas en hel del kort. Jag kanske till och med får vara med och lära mig, är urdålig på kortspel.

Att resa ut som volontär till främmande land har väl någon gång farit genom mitt medvetande. Men därifrån till att via fixa tjänstledighet och hundvakt till min älskade boxer Don för att på söndag ge sig av känns nästan overkligt.
Men det är bara att packa väskan och ge sig av. Med i bagaget har jag ca 20 kg skor som mina vänner har skänkt samt en hel del leksaker och annat som kan bli till glädje;sytråd, dragkedjor och tyg.

Nu ser jag fram emot att få träffa alla de som bor på Kampi ya Moto och få dra mitt strå till stacken!

Hälsningar Åsa

Presentation av Robert:

Hej!
Mitt namn är Robert Kipowski, jag är 59 år så det är hög tid att förverkliga drömmen om att få komma till annat än "Turist-Afrika". 1:a Advent träffade jag Sabine på en liten adventsmässa där vi båda ställde ut. Jag blev förtjust i de vackra träskålarna och eftersom jag är nyfiken frågade jag så klart om deras ursprung. Kenya svarade Sabine och så berättade hon om Phyllis Memorial. Jag blev eld och lågor och sa att dit vill jag åka och svaret blev kort och koncist; Gör det då! Historien om hur barnhemmet startade är som en god saga där verkligheten är bättre än dikten och jag tycket det är fullständigt enastående att två privatpersoner som Jacinta Njoroge och Sabine Gartner på så kort tid har åstadkommit så mycket. Och nu är det dags, efter en hel del pysslande och planerande med livet bär det om exakt en vecka av till Kenya. Det ska bli spännande och intressant och jag hoppas också jag kan bidra med något.
Jag är civilekonom som pysslat med entreprenörskap och företagande dem mesta delen av livet. Har också utbildat mig i psykologi och är gymnasielärare bl a i företagande och entreprenörskap/småföretagande något som jag tror är en av nycklarna till Afrikas utveckling. Vet inte riktigt vad jag ska arbeta/hjälpa till med men hoppas kanske få pyssla lite med det och/eller ett annat område jag kommit i kontakt med, nämligen ett program som arbetar med attityder/könsmönster kring HIV/AIDS.. Det är en förmån att få åka och om inte annat så är det väl inte så vanligt med 59-åriga volontärgubbar som tycker om att laga mat och pyssla i köket.
Räknar med att kunna rapportera i ord och bild under vistelsen.
--
Med vänlig hälsning/Best regards
Robert

Och slutligen presentation av Sandra som också kommer att vara på plats under 3 månaders tid:

Sandra är en 21 årig tjej från Oxie som kommer att skriva en hel del inlägg under sin tid på barnhemmet. Hennes presentation kommer att komma upp snarast!

MVH
Cecilia Schubert