Ny volontär på väg

Igår drack jag min första kopp chai (afrikanskt te) på fika hemma hos Jacinta och om tre dagar lämnar jag Sverige för att tillbringa fyra månader i Afrika. Det känns fortfarande extremt overkligt att jag om bara några dagar deltar i vardagen på Phyllis, kämpar med att lära mig alla namn och försöker undvika den starka solen. En verklighet så långt bort från den jag är van vid här i Sverige och det är med nervös och pirrig glädje jag försöker få ihop det sista i min (enorma) packning! Är grymt imponerad av allt det engagemang och stöd som kretsar kring barnhemmet i kampi ya moto härifrån Sverige och det känns fantastiskt att själv få bidra med det jag kan. Det ska bli spännande att äntligen få se allt med egna ögon, känna marken under mina fötter och andas luften där nere. Mitt namn är Klara, jag är nitton år och bor i Stockholm med min familj. Min kusin Micke och hans flickvän Julie var volontärer på Phyllis för två år sedan och har inspirerat mig mycket till att göra den här resan. Jag har tidigare besökt Tanzania på semester med min familj och insåg att det var tillbaka till östra Afrika jag ville efter skolan som jag blev klar med nu i våras. Jag brinner för människor och miljö, natur och litteratur! Att läsa, skriva, resa och uppleva nya saker är bland det bästa jag vet men också att njuta av tid med familj och vänner – alla de jag kommer sakna mycket den här vintern. De har gett mig ett enormt stöd inför den här resan och är en stor del utav min drivkraft att vilja hjälpa andra! Det känns härligt att också själv få sånt stöd och att så många andra är delaktiga i min resa och vill bidra med det de själva kan. Bland annat har jag fått över 25 par gamla fotbollsskor, lite kläder och annat smått och gott att ta med ner till barnen. Att min resa är en del av ett större sammanhang känns både meningsfullt och inspirerande och jag är så nyfiken på allt som väntar mig! Ser nu fram emot många fler koppar chai nere på barnhemmet och att få dela mina intryck och erfarenheter med alla er här på bloggen, alla ni som gör min resa möjlig. Vi hörs snart igen, nästa gång från afrikansk mark! Klara