Vardagen på Phyllis

Två underbara veckor på Phyllis har passerat och vi börjar känna oss som hemma vid det här laget. Vi börjar lära känna alla fantastiska människor och har blivit varmt välkomnade av både barnen och personalen. Gerd och jag hjälper ofta till i köket med att hacka sukumawiki, lök och tomater och rensa bönor. När det är dags för lunch och middag assisterar jag Maurice med tallrikar. Gerd har även tagit sig an evighetsgörat med att laga barnens kläder och hjälpen tas tacksamt emot. Lasse har börjat med vattenprojektet och byggandet av ett vattentorn och sitter ofta lutad över sina ritningar eller är iväg för att prata med personer som kan hjälpa honom. Jag och Gerd har även följt med barnen till skolan ett par gånger för att delta i några lektioner. Barnen är helt underbara här. Man behöver inte vänta speciellt länge innan någon kommer fram och vill prata om stort som smått, diskutera politik, prata om framtiden, ställa frågor om Sverige, eller bara fråga hur man mår och om man trivs. Jag har lärt mig några av barnens namn, långt ifrån alla men jag försöker lära mig ett par nya varje dag. De flesta av de mindre barnen har jag lärt känna bäst eftersom de inte går i skolan på eftermiddagarna. De skiner upp när man kommer ihåg deras namn och rusar fram med ett stort leende på läpparna för att göra en ”high five”. Vi umgås ofta ute på gården och de fnittrar förtjust om man jagar dem ett par varv runt huset. De har betydligt mycket bättre kondition än vad jag har och de suckar och utbrister finurligt ”Auntie, I´m falling asllep here!” när jag måste stanna för att hämta andan. Barnhemmet har även fått en ny liten kompis som anlände till Phyllis bara ett par dagar efter oss; Poppy. Poppy är en liten hundvalp som lyckas charma alla här på Phyllis och älskar att leka och busa med alla som ger honom uppmärksamhet. Under lördagskvällen anordnade vi en filmkväll i matsalen med lite godis som tilltugg. Barnen röstade fram filmen Ice Age och vi skrattade gott allihop åt det istäckta äventyret. Många av ungdomarna har frågor om vädret i Sverige och när jag har berättat om snön som jag har hört har fallit under veckan och om minusgraderna som väntar har de svårt att tro mig. Lika fascinerade som vi är över klimatet, naturen och kulturen här, lika fascinerade blir barnen när man berättar om Sverige – landet långt, långt borta.

/Auntie Clara