måndag 10 december 2012

Lov på Phyllis

Tjugo dagar har nu gått vid Phyllis. Ibland känns det som om jag kom i går, ibland som att jag bott här i flera år. Jag har vant mig vid tidiga mornar och Ugali. Dammet och det afrikanska lugnet har lagt sig likt ett täcke över min kropp. Jag har aldrig känt en sådan ro i min själ. Men samtidigt drivs jag av rastlöshet. Förvisso förbränner jag några kilogram energi varje kväll då det vankas kittel-krig och då vi vrider och viker oss dubbla av skratt.

Tempot på alla sysslor är dubbelt långsammare här än hemma. Jag har lärt mig att allt tar den tid det tar och att det inte hjälper att stressa.

Barnen har kommit in i sina sommarlovs-rutiner. Det betyder en hel del tv-tittande och mängder av upptåg och hyss. Precis som  hemma tycker barnen om att fördriva sin tid med elektronik och lek. Men de hjälper också till med de dagliga och nödvändiga sysslorna och i betydligt  större utsträckning än barnen där hemma.

I söndags då vi hade friluftsdag flockades barnen kring hopprepen. De vek sig av skratt då de sjöng ramsor om vem de var kära i, vem de skulle gifta sig med och så vidare.

Själv kom jag att tänka på min egen skolgång i småstaden där också vi hoppade rep på rasterna. Lika roligt var det för  oss. Det är både glädjande och intressant att se att barn över hela världen leker på samma vis och samma slags lekar - att de skrattar lika högt och gör lika många hyss. 






/Irene  

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar