Malin säger hejdå!

Nu har jag lämnat Phyllis Memorial för denna gång. Innan jag åkte tyckte jag att vi skulle ha en liten avskedsmiddag på Phyllis. En slående favorit bland barnen är helt klart Chapati bröd som de brukar få på högtider som påsk etc. så det blev ett givet val. Jag och Auntie Sara åkte in till Nakurus lokala frukt och grönsaksmarknad för att inhandla vad vi behövde till middagen. Vilken marknaded! - här finns verkligen alla frukter och grönsaker man kan tänka sig, och i en enda salig röra! Vi bestämde oss iallafall för att vi skulle göra en potatisgryta med morötter, ärter, kål och tomat, mums! Det tog nästan en hel dag att förbereda allt! Ni kan ju tänka er att det tar ganska lång tid att baka bröd till mer än 100 personer när man dessutom gör det över öppen eld. Men gott blev det och det kändes nästan lite som svenskt julbak när hela personalen stod och knådade, kavlade och stekte chapati.
Det belv en mysig kvall med många kramar och en sista kopp chai i köket med personalen. Det komer jag verkligen att sakna! Och de mysiga kvällarna i flickorna och pojkarnas sovsalar med sagoläsning..

Har haft en fantastisk tid här och jag tar med mig många minnen hem fyllda av skratt glädje och värme. Det har varit en sådan upplevelse som jag bär med mig hela livet. Otroligt givande, lärorikt och framförallt roligt!
Så nu tackar jag för mig och önskar kommande volontärer lycka till på Phyllis. Och njut av tiden här - det går så himla snabbt!!

Kramar från Malin Siljing




Chapatibak!!



Chai-drickande i Köket.




Fina fingrar - Malin och barnen har tagit på nagellack

Snart avsked för Malin!

Hejsan Sverige!

Veckan som gått har varit min allra sista tid här på Phyllis så har verkligen försökt att njuta så mycket som möjligt av den och inte tänka för mycket på det kommande avskedet.

Måste börja med att berätta om discot vi hade i helgen. Oj vad roligt vi hade! Barnen dansade och tycke att det vara jättekul. De små fick gå och lä0gga sig efter popcorn och saft vid tio men de lite äldre barnen fortsatte att dansa fram till midnatt. Och de hade kunnat fortäatta hela natten lång!

Tyvärr har vi inte kommit iväg på något sportande den här veckan, tiden har runnit iväg så snabbt men jag hoppas verkligen att det är något som kommande volontärer är sugna på att ta tag i.
Snart kommer ett lite längre inlägg också!

Ha det så bra så länge!
Varma hälsningar från Malin

Bilder från Malin vår volontär

Paul ett av våra äldre barn på barnhemmet lyssnar på musik




Målar med målarfärg - Jambi är speciellt glad!




Malin rensar och plockar Succuma Wiki - det barnen äter till kvällsmat




Agnes och Susan väntar på att målarfärgen ska torka

Simning i Kabarak och överraskningsbesök!

Hej igen allesammans,

Tiden går verkligen fort när man har roligt och det börjar redan närma sig slutet för mig.. Känns tungt att det bara är två veckor kvar nu, kommer sakna den härliga gemenskapen och livet på Phyllis.
Det är otroligt hur öppenhjärtat jag blivit mottagen, den värme och kärlek som jag hittat här är verkligen något speciellt och någt jag kommer att bära med mig hela livet. Men jag ska inte bli allt för sentimental än, det är ju trots allt tid kvar och den ska utnyttjas!

Veckan som gått har varit händelserik! Började med att Olof, volontär från förra året (och vän till mig) dök upp och överraskade oss alla. Han har varit och rest runt i Asien men bestämde sig för en "avvikare" sista tiden och kom tillbaka till Kenya och Phyllis. Både personalen och barnen blev överlyckliga att få se honom igen! Det blev en massa kramar, skratt och uppdateringar om vad som hänt både här och i Sverige.

Jag skrev sist att vi skulle iväg till Kabarak för aktiviteter och det har det blivit en del av. Nu har alla fått komma iväg på simning, vilket har varit hellyckat! Vi tog med oss ca 20 barn åt gången och hade tillgång till hela poolen helt för oss själva, lyx! Det blev både skoj och stim och lite simträning! Nu ska vi försöka komma ivaä och sporta lite också som jag även nämnde i förra inlägget. Det måste ju bli lika för alla barnen så vi tar det i tur och ordning!

Ikväll blir det disco på Phyllis och då blir det en massa dans och sång :)

Varma hälsningar

Malin

Lov med barnen - en härlig tid

Hejsan Sverige!
Här rullar livet på tillsammans med ännu en volontär, Märta från Borås. Även hon ska vara här i 2 månader och jag ser fram emot en massa kul samarbeten med henne!

I onsdags var det sista skoldagen för barnen och i torsdags var det skolavslutning med betygutdelning, sång och en massa tal. Vissa elever blev även belönade med en peng för extra goda resultat. Så nu blir det skollov for barnen i 2 veckor och High school ungdomarna har kommit hem, jättekul att få träffa även dem.

Jag och Märta tyckte att lovet skulle firas lite extra och bestämde oss för att bjuda in till Talang Show på fredagen, då det även blev påskmiddag för barnen. Bl.a blev det kokt potatis, tror aldrig att potatis har fått det att vattnas så i munnen!
Efter middagen drog vi igång showen där barnen fick uppträda med sina olika talanger. Barnen fick en vecka på sig att förbereda sig och de levererade verkligen! Blev en riktigt härlig kväll med dans, sång, rap, tal, dikter och stand up comedy. Jag och Märta var konfrancierer men hann också med ett litet dansnummer. Det blev såklart ABBA med Mama Mia!

Personalen agerade domare och utsåg vinnarna som blev Beatrice, sang, Joel, Stand up komedi och Simon Maina, som höll ett tal. Blev även saft och godis till showen, vilket alltid är lika uppskattat!

Jag kan med glädje meddela att vi igår, efter vissa förhandlingar och många leenden, gjorde en deal med Kabarak University om att alla barnen ska få komma dit och simma. Inte bara det, vi kommer även att få tillgång till deras basket, tennis och pingisplaner! Snacka om att det blir roliga aktiviteter på lovet!


Varma hälsningar från Malin

Bilder från Malin!!

Våra tjejer i sina fotbollströjor. De har ett fotbollslag tillsammans och älskar att spela!




Busigaste barnen någonsin! Mary och hennes tjejkompisar har kommit på att det är roligare att göra miner till kameran än att le fint :)



Malin och vår käraste kock 'uncle Morris'. De serverar mat tillsammans.



Kakwa och Njoro sitter och ritar i målarböcker så fint!

Hejsan från Malin

Hejsan!

Nu har jag antligen anlänt till barnhemmet och alla härliga barn! Jag heter Malin, är 20 år gammal och kommer från Malmö trakterna. Jag kan med glädje berätta att jag ska bo här på Phyllis i 2 månader och det ser jag verkligen fram emot!

Har redan hunnit vara här en tid nu, och det har varit en tid fylld av nya upplevelser och människor! Hjärnan går på högvarv med att bearbeta allt, men det är bara härligt.
Har verkligen blivit varmt välkomnad här och det känns redan som att jag har börjat komma in i livet på Phyllis. Barnen var lite blyga i början men det märktes att de tycker att det är väldigt kul när det kommer nya volontärer till barnhemmet. De är måna om att man ska trivas och hjälper mer än gärna till att förklara olika saker och visa hur allting går till. Många av barnen frågar ocksa om volontärer som varit har tidigare, vilket är roligt!

Det är full fart på det här stället och i onsdags var det skolmästerskap i fotboll, basket, volleyboll och handboll pa grundskolan Kampi ya Moto. Tillsammans med 2 lärare och 10 elever, som hade kvalificerats vidare efter uttagningar, åkte vi dit och det gick riktigt bra för barnen. Pojkarna vann fotbollen och flickorna vann i basket!!

I fredags fortsatte tävlingarna och 6 elever från vår skola gick vidare och får i nästa vecka åka till Nakuru och tävla. De är självklart jätteglada och stolta över detta!

Annars försöker jag att bara vara på barnhemmet och anpassa mig till livet här. För varje dag som går känns det som att man kommer lite närmare barnen och det märks att de börjar slappna av lite mer omkring mig. Nu ska jag bara försöka lära mig alla namnen också, men det kommer väl snart!

Varma hälsningar från

Malin Siljing






Malin och Baby Ruth (som inte är så liten längre!) ritar i målarböcker.

I väg på läger!

I somras var några av våra äldre tjejer iväg på ett fyra-dagars-läger och hade väldigt roligt. Lägret var ett kyrk-baserat läger där ungdomsgrupper från olika kyrkor i distriktet fick åka iväg och tävla i olika grenar och aktiviteter. Simanza och Peris Wanjiru från Phyllis åkte iväg med sin grupp – ’The Brigades’ – och de tävlade i sång, dans, fem-kamp, volleyboll och fotboll. Peris berättar att de gick upp jättetidigt om morgnarna för att springa runt området för att vakna till liv. Därefter var det frukost med alla deltagare och därefter var det ett fullspäckat schema med bl.a. sång, diskussioner om kyrkan, dans, lunch, matcher i volleyboll, fotboll och därefter lite mer dans och slutligen på kvällen samlades alla kring en stor lägereld där de sjöng sånger. Peris favoritaktivitet var då deltagarna tävlade i sång. Det var också därför hon fick följa med då hon har en av de finaste rösterna i kyrkokören och hon tycker om att uttrycka sig genom sin sång. Det blev mycket psalmer men även låtar som är moderna just nu i Kenya. Jag frågade henne om det inte var nervöst att tävla i att sjunga men hon höll inte med, istället var det väldigt roligt att få uppträda med det hon älskar att göra. Jag undrade även om det inte var jobbigt att gå upp så tidigt och springa innan frukosten! Men inte heller där höll Peris med mig, det var helt enkelt en bra start på dagen och hon önskade nästan att de gjorde samma sak på Phyllis. Simanza, som också var med, berättade att hon tyckte att danstävlingarna och danslektionerna var roligast. Hon tycker dans är det roligast som finns, och jag fick se smakprov på hennes kunnande då hon uppträdde på barnhemmets egen ’talent-show’ häromdagen. Hon kan verkligen röra sig till musiken och jag blev otroligt imponerad av hennes dans! Det som båda tyckte var det mest spännande var ändå att få träffa så många nya människor som tycker om samma sak som de. Simanza berättade att hon fick flera nya vänner som tycker om att dansa och sjunga och hon saknar dem alla väldigt mycket. Förhoppningsvis kommer gruppen iväg igen nästa sommar som representanter för Phyllis Memorial. Det ska tjejerna jobba hårt för, sa de, så de får träffa alla sina vänner igen. Tyvärr vann inte ’The Brigades’ i den stora uppvisningstävlingen men det gjorde inget tyckte tjejerna - det var lika roligt för det!

Många kramar från barnhemmet!

Minilamm-Cecilia och en framtida politiker!?

Hej Allihop!
Har glömt att berätta att vårt lamm fick barn häromdagen, två killingar till och med! James, vår djurskötare och allt-i-allo kom till gästhuset med ett stort leende och sa ’Kuja! Kuja!’ (kom! Kom!) till mig. Jag följde efter undrandes vad det kan vara men då jag kom fram såg jag två killingar där de båda hade navelsträngen kvar – så nya var de. Inte ofta det händer! Då de var nyfödda passade jag på att fråga vad de skulle heta. James visste inte riktigt, så jag föreslog fräckt att i vart fall den ena kunde väl heta Cecilia, efter mig, så jag ’finns kvar’ på barnhemmet fastän jag är i Sverige, försökte jag förklara. Självklart accepterade James förslaget och nu har barnhemmet både en auntie Cecilia och en minilamm-cecilia :). Jag kunde inte vara mer nöjd!
Ett av våra High School barn kom också på besök, nämligen Paul som jag träffade bara som kortast då jag var här förra gången så det var kul att få prata lite mer med honom. Han berättade att någon hade stulit både hans skolbok och kalkylator på skolan och behövde en ny tills på måndag. Olyckligtvis är detta något återkommande, att barn stjäl från barn på High School och inga värdesaker är heliga. Paul och jag började i alla fall prata och jag frågade vad han ville bli efter High School. Paul berättade att han ville läsa Statsvetenskap, på Makerere University i Uganda. Han hade verkligen tänkt på det verkade det som. Det roliga är att jag har precis läst färdigt min utbildning i statsvetenskap så snacka om att jag blev glad och exalterad! Jag berättade att jag nästan var färdig och att jag var mycket nöjd med mitt val. Jag undrade varför han valt just det ämnet och det kom tillslut fram att Paul hade först tänkt satsa på att bli läkare för att hjälpa till ibland annat genom Röda Korset eller Läkare utan gränser men han upptäckte snart att han inte var så bra på matte eller biologi. Istället var hans starka ämnen historia och samhällskunskap och han tänkte att man kan förändra samhället och göra Kenya bättre för människorna även genom dessa ämnen, kanske genom att bli politiker. Man vet ju aldrig, sa han med ett stort leende. Jag nämnde att genom statsvetenskap så kan man bli rätt mycket, dörren står öppen för många ämnen vilket är fördelen och han höll med mig och det var även den andra anledningen till varför han valt att studera detta. Mitt förslag var att han isåfall skulle söka praktikplats på Kenyanska ambassaden i Stockholm en termin av sina studier, då det är ett ’typiskt’ jobb för statsvetare vilket Paul genast tyckte lät jätteroligt. Så vem vet, kanske besöker jag Paul om några år i Stockholm då han jobbar för Kenya i Sverige!
Varma kramar från Cecilia i ett soligt Kenya