Livet på Phyllis har fått en vardaglig lunk, allt rullar på och man gör sina sysslor. Den senaste tiden har dock karakteriserats av många sjukhusbesök. I onsdags åkte jag och Sofia med två boardingbarn, Peter och Samuel, samt barnhemsbarnet Elijah till kliniken på Kabarak. Det har skett ett malariautbrott i området så var och varannan dag bär det av till sjukhuset för att testa barnen och när vi kommer hem igen är det ett nytt barn som är sjukt och som måste iväg för att testas. Peter och Samuel hade misstänkt malaria, alltså några av symptomen, och Elijah hade tandvärk. Efter en lång väntan fick vi komma in till läkaren som lyssnade på barnens problem och sedan konstaterades det att Peter och Samuel skulle testas för malaria och Elijah skulle få träffa tandläkaren som kommer till Kabarak varje onsdag. De är verkligen duktiga barnen, trots att de mår jättedåligt håller de ut och sitter och väntar. Peter och Samuels tester blev klara innan tandläkaren kommit och de visade positivt för dem båda. Dock hade Peter en värre malaria och fick mängder med mediciner. Jag led verkligen med dem, eftersom när deras tester var klara fick vi fortfarande vänta på tandläkaren. När tandläkaren väl kom konstaterades det först att Elijah var tvungen att dra ut två tänder. Elijah var verkligen jättemodig, är inte helt kul att komma till ett ställe och få en gigantisk nål instucken i munnen! Men tandläkaren och hennes assistent var jättepedagogiska och försökte att lugna honom. Är verkligen glad över deras lugnande ord till Elijah eftersom kiswahilin vi lärt oss inte var helt tillräcklig i den situationen. Som sagt först skulle två tänder dras ut, men när bedövningen väl verkat och de två tänderna dragits ut konstaterades det att ytterligare en behövdes dra ut samt att han ska tillbaka denna vecka och dra ut två till. Är verkligen tur att det bara är hans mjölktänder!
Men efter både malariautbrottet och Elijahs utdragning av tänder är det hårdsatsning på att alla barn ska ha myggnät och alla barn ska borsta tänderna efter maten varje kväll. I lördags kom det två nya volontärer, Petra och Linn, de hade med sig 100 tandborstar som TP skänkt, vilket kom alldeles lägligt när vi ska få barnen medvetna igen om vikten av att borsta tänderna. Tidigare volontärer har försökt få i system att barnen ska borsta tänderna, men nu måste det verkligen bli ett bra system på det. Maragia (vår socialarbetare) höll en lång information igår kväll om vikten av att borsta tänderna, annars kommer det att bli fler barn som får dra ut sina tänder. Så förhoppningsvis kommer det nya systemet fungera, nu är regeln att alla barn måste kunna visa upp sin tandborste för Maurice (kocken) när de ska få sin ugali (sin kvällsmat). Kan de inte visa upp den får de springa och hämta den innan de får mat. Samt ska det vara en vuxen som delar ut tandkräm.
Söndagar är barnens lediga dag så då är det mycket lek och bara häng med barnen. I söndags hade vi salong Phyllis, barnen gjorde flätor på oss och det som var kul den har gången, jämfört med förra gången vi var här var att även en del av pojkarna tog mod till sig och flätade vårt hår. Problemet med mitt hår är att det är alldeles för blankt, så när barnen väl gjort en fläta går den upp igen. Så det slutade med att barnen bara stod och klappade mitt hår! Men det var inte fy skam det heller, var lite som en huvudmassage. Sofia däremot fick hela håret flätat, och barnen var jättenöjda med det och hon fick lova att hon skulle ha kvar dem i två dagar!
Varje gång vi åker in till stan pikar Sarah, en i personalen, oss alltid för att vi ska ge henne godis. Så igår nar vi hade varit i stan köpte vi en godispåse till bara henne. Det är så härligt att se deras glädje, de blir som små barn. Vi hade även med oss en present till Maragia. Han har länge sagt att han vill ha en keps med Kenyas flagga på. Så igår när det kom fram en försäljare till oss på markanden, slog vi till. Väl hemma på Phyllis blev han helt överlycklig när han fick den, tror han även var nära till en tår! Känns bra att även kunna ge uppmuntran till personalen. Det är inte alltid bara barnen som behöver uppmuntran utan även de vuxna måste få lite för allt bra arbete de gör med barnen!
Caroline Nilsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar