Några sista hälsningar från Olof!

Jaha, då har alltså redan 10 veckor gått. Känslorna inför att på måndag lämna Phyllis är självklart väldigt blandade! Jag kommer att sakna barnen och personalen något enormt! De har ju under de senaste 10 veckorna blivit en del av min vardag och min familj har i Kenya. Men det kommer också att bli ganska skönt att få komma hem till min “vanliga” vardag och familj.

Här kommer lite händelser från de senaste veckorna: För cirka tva veckor sedan var jag och Uncle Sammy och köpte två getter. De slaktade vi samma dag som barnen slutade skolan, det var Kickie, Kanys och min, fast typ 2 veckor för tidiga, avskedspresent till barnen och personalen. Det blev en väldigt rolig och uppsluppen stämning på Phyllis. En av anledningarna var nog för att barnen gick på lov, vem gillar inte det! Det kändes nästan som en svensk sommarfest! Sedan dess har jag återigen varit enda västerlänning på Phyllis. Men det har varit 2 extraroliga veckor. Mest på grund av att barnen inte gått i skolan så jag har kunnat spendera väldigt mycket tid med dem. De äldre killarna har hjälpt Uncle Sammy med de sista smågrejorna på sovsalen, så då har jag haft chansen att jobba med killarna, vilket har varit väldigt roligt. I förrgår satte de upp ett staket, och igår hjälptes dem åt att satta upp stolpar till tilltvättlinan, som nu löper parallellt med ena väggen till sovsalen. Totalt har de nu 9x25m lina att hänga sin tvätt på, och på måndag då internatbarnen återvänder kommer det att behövas! (Bild på sovsalen hittar ni i inlägget här under!).

I måndags var jag med på hembesök med några av barnen hos deras släktingar i Elburgon tillsammans med social arbetaren Uncle Maragia. Väldigt kul och intressant att få uppleva hur det ser ut och fungerar i ett äkta kenyanskt hem. Vi sov ockå över en natt där. Uncle Maragia berättade att Barnhemmet ser det som en viktig del att barnen har kontakt med de släktingar som de har kvar, och känner att de har någon utanför Phyllis som de kan söka kontakt med. Både släktingarna och barnen blev såå glada över att få träffa varandra igen! För en del var det väldigt länge sedan de senast träffade varandra. Maragia hade planerat fler hembesök men tyvärr visade det sig att det inte fanns pengar till att göra fler just nu utan skulle få vänta, ekonomin är lite stram för tillfället och mat samt skola måste prioriteras. Jag kände verkligen för de barn som inte skulle få åka på hembesök, de var verkligen förkrossade. Så därför sa jag att jag betalar gärna kostnaderna för att ta barnen till deras släktingar. Detta då jag vet att det betyder väldigt mycket för barnen!

Kickie hade med sig pengar som hon samlat ihop hemifraån som skulle gå tillbarnhemmet. Hon hann dock inte spendera allt, sa hon lämnade därför pengarna till mig och vi kom överrens om att vi skulle köpa flip-flop för hela slanten, då det fanns ett behov för detta. Så idag åkte jag, Uncle Maragia och en av pojkarna, Lewis, in till Nakuru för att köpa flip-flop till de av barnen som behöver nya. Tur att vi hade med Lewis som hjälpte oss att bära alla nya flip-flop!

Detta var allt från mig, både i Kenya och på Phyllis, då jag nu åker jag vidare på nya äventyr. Men på söndag kommer det tre nya tjejer som kommer att ta över bloggandet! Jag passar pa att tacka både Jacinta och Sabine för allt de gör och föratt de gav mig chansen att åka till Phyllis. Alla andra involverade som gör Phyllis till vad det är. Och till sist, men absolute inte minst, vill jag tacka barnen och personalen på Phyllis som välkomnade och tog hand om mig under min tid hos dem.

Ha det bra så ses vi kanske i svenska vårkylan!

Hälsningar,
Olof