Om att återvända

Att få återvända till Phyllis är bland det bästa vi har upplevt. De kramarna och den glädjen är obeskrivlig.

Första morgonen, att få vakna i gästhuset till de välbekanta ljuden. Vandra upp till köket och kramas godmorgon med alla. Dricka lite chai. Första dagen var en söndag så vi var med på deras samling i matsalen de har varje söndag förmiddag. Sjunga sånger och läsa stycken ur Bibeln och be tillsammans. Efter det organiserade vi chapatibakning för att lyxa till middagen lite. 

Barnen har lov i april, det är regnmånad och planteringstid. De två första dagarna ägnade vi oss åt att landa här, mysa med barnen och göra klart jobbet med intervjuer som Tobias började med i November. 

I onsdags följde vi med till en av de närmaste skolorna för att vara med på avslutningen tillsammans med Leah, Leah och Martha i form 1 och John Maina i form 2. Vi pratade länge med rektorn och hon hade mycket fint att säga om barnen. 

Fredag förmiddag tog vi skolbussen till barnhemmets shamba, en åkerplätt de har på andra sidan Nakuru. Där var det dags att göra iordning jorden för att så majs och bönor. De äldre killarna som var med oss vände jorden och grävde hål som vi och auntisarna sedan fyllde med majs, bönor och gödsel. När hålen åter var igenfyllda var det dags att åka hemåt. Nu väntar vi bara på att det efterlängtade regnet ska behaga falla.  

 

Dagarna springer förbi men så många fina minnen hinner skapas under tiden. Ordväxlingar, kramar och leenden utdelas i tusental, var och en får sin beskärda del. I skrivande stund sitter 14 fnissiga minstingar ihopträngda i sofforna nere i gästhuset och kollar på film. Popcornen och saften är slut sedan länge. En vardaglig sak för många - en stor sak för dem. Vi lär oss att det inte är i de stora händelserna som lyckan är garanterad utan att det är i de små stunderna som vi får möjligheten att finna den, och låta den fastna i minnet.

Klara Elzvik och Clara Bergström

Fler bilder från Tobias vistelse!

 

Barnen växer snabbt! 

Pojkarna Johnny och Obama som länge har varit minstingarna vid barnhemmet börjar snart åk 1!

 Nya minstingen är istället Tre kronor suppportern Shiro, 4 år, längst fram på bilden nedan.

Under det senaste året har ytterligare fyra barn blivit del av Phyllis-familjen, 

bland annat flickan till vänster på bilden ovan. 

Tobias åkte ner med resväskorna fyllda med kläder som sponsrats av företag i Sverige. 

Här visar tonårspojkarna upp sina nya tröjor! 

 Vill ni hitta några av världens finaste leenden? Besök Phyllis vetja för där finns de!

 Ovan ser ni lilla Jacinta, som glatt busar med sin fadders (Tobias) keps! 

 Även auntisarna Sarah och Ruth kan vara busiga när man minst anar det!

Fotbollsmålen används flitigt, och kul kan man ha i dem även utan en boll! 

Att måla naglarna och måla/rita är alltid lika populärt, oavsett ålder!

Shiro och tre av de nya barnen spelar en egen version av fyra i rad! 

Den heter "Den som fyller sista tomma platsen vinner!"

Lekplatsen som volontärerna Caroline, Klara  och Clara köpte med hjälp av sponsring från familj och vänner är många barns favoritplats!

 

Det är mer än schack som kan spelas på ett schackbräde när fantasin får flöda!

Tobias bjuder på bilder!

Julhälsning från Tobias!

Hej alla därute som stödjer barnhemmet Phyllis Memorial Childrens Home.

Jag är nu hemkommen efter två och en halv vecka på Phyllis. Det var så otroligt kul att vara tillbaka och träffa alla underbara barn. Det första som jag möttes av var en vilt flinande Shiro som ropar Uncle Tobias och vill direkt att vi ska leka jaga. Det är en otroligt härlig känsla att veta att barnen minns en fortfarande efter 11 månader.

Jag hade inga storslagna saker inplanerade när jag reste utan jag hade bestämt mig för att ta en dag i taget och göra varje dag så bra som jag kunde. Och jag lovar er att jag har njutit 24 timmar om dygnet, jag har vaknat med ett leende och jag har somnat med ett leende.

Det har lekts, busats och spelats fotboll otaliga timmar och jag har även hunnit med att intervju de flesta och haft många väldigt intressanta samtal med barnen. Det är väldigt intressant att sitta ner och prata med dem, det finns mycket intressanta tankar.

Jag hade med mig mycket spel och leksaker som jag har pytsat ut vid olika tillfälle. 4 i rad var en stor succé och det uppskattades av både stora och små, men reglerna skilde lite dem emellan. De äldre spelade spelet precis som det ska medan de yngre satt fyra stycken och fyllde hela spelplanen. För dem så gick spelet ut på att brickorna skulle vara tillräckligt många för att fylla spelplanen, och om de gjorde det så jublade alla och alla var vinnare.

Det har även ritats en hel del. Och nu vill jag väl inte skryta men Obama måste ha spanat in mina muskler när vi badade i Mombasa förra året.

Det har inte bara lekts, det har arbetats på många håll. Det har torkats majs, så varje morgon har vi burit ut majs så att solen får stå för det torkningen och på eftermiddagen (eller när regn har varit på ingång) så har vi burit in majsen igen. Det som är så härligt är att alla hjälper till. Barnen gör det till och med en lek av det hela.

Något som är väldigt glädjande är att det nya borrhålet är färdigborrat och således behöver de inte köpa vatten längre. Istället så kan nu barnhemmet sälja vatten och tjäna pengar på det.
Så ett annat jobb som de äldre killarna har varit med på är att bygga en vattenkiosk så att de som köper vatten inte i fortsättningen ska behöva åka in på barnhemsområdet.

Något annat som är väldigt glädjande är att personalens bostäder är i full färd med att bli klara. Auntisarna har fått en egen del som sitter ihop med tjejernas dorm, det blir jättefint och de är så värda det. 

 För Uncle Maurice och djurskötaren James så har bygget inte kommit riktigt lika långt. Men grunden är grävd och när vattenkiosken är klar så kommer även detta projekt att påbörjas på allvar. Det gör mig så glad och stolt över att det händer så mycket på Phyllis. 

Det har även hunnits med att laga lite mat. Vi kokade 15 kg makaroner och gjorde köttfärssås på 10 kg köttfärs. Till min hjälp så hade jag Tabitha, Agnes och Eunice samt att Auntie Wambui som alltid ställde upp. Det är så kul att laga mat till barnen för de är så tacksamma.

En annan stor sak för min del var att se till att alla barnen får en julklapp den 25e, även om jag inte är där och delar ut dem. En hel del barn fick julklapp ifrån sina faddrar och det tackar jag mycket för. Till resterande barn så fick jag hjälp av Mariana som skickade med julklappar som jag slog in på plats samt att Oliver hjälpte till ekonomiskt till det som jag köpte på plats. Tack så hjärtligt för er insats.

Ett annat tack vill jag skicka till Kerstin Lundin som skänkte pengar till en god middag åt den stora familjen på Phyllis. Pengarna gick till inköp av en get, 15 kg ris samt till en stor mängd grönsaker.

Till sist så vill jag skicka ett extra stort tack till Lindex med personal som tillsammans skänkte över 150 par underkläder, dessa delade jag ut tillsammans med personalen så att alla barnen minst fick ett par var. Det var många glada miner när det delades ut och barnen fick väldigt fina underkläder.

Vad mer finns det är förtälja om min vistelse på Phyllis.
Jo, jag hade lovat de yngre barnen att vi skulle titta på tecknat en dag. De blev verkligen jätteglada. Så vi samlades i matsalen, ställde i ordning bänkar och satte oss till rätta men till vår besvikelse så ville inte riktigt dvd spelaren fungera sådär 100 procentigt. Det hackades hej vilt och kvalitén för barnen blev väldigt liten. Så det var ett stort gäng besvikna barn som insåg att det inte blir någon film. Men då fick jag en snilleblixt, barnen här är inte så kräsna så jag samlade de som ville i gästhuset och de satt trångt i soffan och tittade på Tom & Jerry samt Micke och Molle på en laptop. Det var så mysigt att ha dem där och jag lovar er att det uppskattades väldigt mycket av barnen.

Det finns så mycket som jag vill berätta om men jag ska inte skriva för mycket heller. Men till sist så var det dags för mig att inse att min resa började närma sig sitt slut. Sista kvällen så hade vi fest. Vi åt köttbullar, korv, pilau och grönsaksstuvning och efter det så fick barnen snacks och discot tog fart. Det dansades och sjöngs för full hals.  Jag tog även lite tid för de underbara auntisarna Ruth och Maggie och gav dem lite positiv feedback på det fantastiska jobb som de gör för barnen. Det var en väldigt bra kväll som jag sent kommer att glömma. När barnen dansat färdigt och timmen var efter midnatt så var det dags för mig att packa min väska och göra i ordning inför morgondagens hemfärd.

Sist men inte minst så fyllde jag skolbussen med de minsta barnen och vi begav oss till Nairobi så att jag kunde krama ur några sista timmar med barnen. Vi var till Animal Orphanage och på Safariwalk vid Nairobi National Park.

Min Kenyavistelse avslutades på detta roliga sätt. När barnen ätit picknicken som vi hade med oss så var det ett stort kramkalas och ett farväl tagande. Det skojades mycket och det gjordes oräkneliga high fives innan bussen rullade hem till Phyllis med barnen och jag blev kvar på parkeringen i väntan på taxin som skulle ta mig till flygplatsen. När bussen hade lämnat parkeringen så exploderade alla känslor i kroppen och jag stod där på parkeringen med stora tårar som forsade ner för kinderna.
Min tid i Kenya kan beskrivas med ett ord, Glädje. Jag har haft så otroligt kul under mina veckor på Phyllis och det är alltid lika fantastiskt att vara tillbaka. Jag kommer att minnas barnen för resten av mitt liv och jag hoppas att vi kommer att ses snart igen. 

Slutligen så vill jag skicka ett stort tack till alla ni där ute som stödjer barnhemmet Phyllis Memorial Childrens Home. Ni gör skillnad för de 90 barn som bor där. Ni kan stolt stå rakryggade och veta att ni tillsammans har räddat alla dessa barn från sina tragiska öden. Ni ger dem mat, sovplats och skolgång. Ni får dem att våga tro på en ljus morgondag.

God Jul och Gott Nytt År
Uncle Tobias