Marijanas återresa; De viktiga stunderna

Jag heter Marijana Gutic och är volontärsamordnade för Kampi Ya Motos barn. Jag kom i kontakt med Phyllis Memorial för 5 år sedan och besökte för första gången barnhemmet som volontär sommaren 2012. Jag föll pladask för Phyllis & barnen som mycket snabbt stal en stor del av mitt hjärta. Julen 2013 gjorde jag min första efterlängtade återresa dit och förstod att detta var en plats jag skulle återvända till många gånger om. I samma veva blev jag fadder till lilla Shiro, en tuff liten buse med en stor portion viljestyrka & världens härligaste leende, och blev aktivt engagerad som volontärsamordnare inom Kampi Ya Motos barn. 

Mitt fadderbarn Shiro tillsammans med storasyster Lucy

Min senaste resa till Phyllis gjorde jag nu i julas tillsammans med en barndomsvän, Emina Music, som även är fadder till ett av barnen.  Innan vår resa samlade vi donationer från familj, vänner och bekanta i Sverige. Väl på plats delade vi ut över 110kg kläder, underkläder & skor, leksaker & pyssel och hygienartiklar. Begagnade mobiltelefoner och datorer som Emina hade med sig gavs till Jacinta och fördelades till de äldre barnen som har behov av, och kan ta ansvar för dessa. Vidare inhandlades ytterligare kläder, jackor, skor, strumpor, ryggsäckar m.m. till de nya barnen samt till en del av de ”gamla” som vuxit ur eller slitit sönder sina. En del nya sängar och madrasser samt lakan och filtar inköptes tack vare pengagåvor från Sverige.  Medicinskåpet fylldes på med första hjälpen tillbehör och köket försågs med påfyllning av muggar för morgonteet. 

Nykomlingen Isaac hade endast ett ombyte med sig när han kom till barnhemmet. Nu har han massor med fina kläder tack vare gåvor från Sverige!

Glada tjejer under klädprovning! Här pågår lottdragning om benvärmare.

Inventering av barnens skor. Omaka par är inte en ovanlig lösning när hålen blir för stora!

Barnen har alla sina tillhörigheter i en metallbox. Här inventeras klädbehov bland tjejerna.

Flera av dagarna var det fullt upp med storstädning, matlagning och diverse förberedelser inför jul och nyår, fler dagar än önskat spenderas i stan där storhandling pågick. Ett par förmiddagar tillbringades på sjukhus med både skadade barn och volontärer, alla välmående och glada ska tilläggas! 

Paul var en av dem som hamnade på sjukhus pga. fotskada. Sjukhusbesöket innebar hans första resa till staden Nakuru så vi passade på att se staden, åka rulltrappa och äta samosas - samtliga förstagångsupplevelser för Paul.

Övriga dagar var mindre händelsefyllda och risken var stor att många barn då hamnade framför TV:n där de gärna passar på att titta på film under loven, något som de vanligtvis inte får göra under skolveckorna. För att skapa variation organiserade vi en entertainment night med underhållning av alla dess slag (dans, sång, poesi, storytelling, komedi, teater, catwalks m.m.), hade pysseldagar, målade naglar, ritade, hade photosessions, pyntade julgranen, lekte olika bollsporter, tävlade i hinderbana, tog promenader och organiserade uppskattade joggingturer på vägarna runt fälten kring barnhemmet.

Phyllis egna dansgrupp bjuder på show!

Nancy och Emina målar naglar

Lille Isaac färglägger en teckning som ska hängas på julgranen.

Julia gör julgranspynt

Alla vill hjälpa till att klä granen!

Shiro posar mer än gärna!

Mary hänger upp ett hjärta som hon gjort.

Barnen skrev fina julhälsningar i sina hjärtan.

 

Vackra Mary framför en vacker julgran!

Julkärlek!

Några av barnen åkte och uppträdde med dans och sång i Olo-ika, andra fick åka till poolen och simma, några barn följde med till byn, andra följde med oss på en dagsutflykt till Lake Nakuru och ytterligare några fick åka till Nairobi och vinka av Emina på flygplatsen för att därefter besöka elefantungarna i David Sheldrick Wildlife Trust Elephant Nursery och gå på Safari Walk vid Nairobi National Park med mig.

I full fart för att se lejon och leopard under safari vid Lake Nakuru.

Bus framför vattenfallet i Lake Nakuru Nationalpark

Tillsammans med våra fadderbarn i nationalparken.

Besök hos elefantungarna på David Scheldrick Wildlife Trust

Elefanterna har förlorat sina mammor pga. illegal jakt, sjukdom eller naturlig död.

De föräldralösa elefanterna tas omhand ända tills de blir tillräckligt stora för att släppas ut i vildmarken.

Massor med julklappar inhandlades till de barn som saknar faddrar och till alla barn som nu lever självständigt men som hälsar på ”hemma” över julen. 

Glädjen är stor när de "vuxna barnen" hälsar på hemma! Paul och Joseph möts igen efter en tids självständighet på olika håll.

Otaliga nattimmar spenderades på att slå in alla klappar och 50 godispåsar packades för att inget av alla de grannbarn som gillar att spendera julen på Phyllis skulle bli utan julklapp. 

Tomtenissarna med tunga gåvor!

Det bakades chapati och friterades manzadis, utöver god jul- & nyårsmat som inkluderade ris, bön-och ärtmos, kött respektive kyckling, läsk, tårta, godis m.m.

Julen firades med god mat, sång, bön, julklappar, tårta och dans. Nyåret väntades in utomhus, under klar och stjärnfylld natthimmel, dansandes och sjungandes runt en stor brasa. Jacinta och jag gjorde ett genuint försökt med något tafatt resultat att ordna med fyrverkerier. Trots minimalt liv i raketerna så bringade de få lyckade stora applåder och visslingar medan de fjuttiga, misslyckade bringade massor med skratt! De flesta barnen stannade uppe till 5-tiden medan de med inbyggda duracellbatterier lade sig först efter frukost!

  

Kennedy tog på sig sin finskjorta på nyårsdagen

Mmmm....Mandazi!

Barnen i sina finaste kläder redo för nyårsmiddag!

Barnens present från Näktergalens förskola blev mycket populär!

Trots alla roliga event och aktiviteter tillbringades nog den allra mest uppskattade tiden under lugna stunder innanför barnhemmets grindar, sittandes i gräset pratandes under dagarna eller mysandes i sovsalarna om kvällarna med spel, diskussioner, hårstyling, sång, lässtunder, lek, bus och kramar.

Härliga vardagsstunder i gräset

Ett gäng filosofer

Bus!

 

Hårstylig är en återkommande och populär aktivitet i flickornas sovsal.

I grabbarnas sovsal är det vanligtvis brädspel som gäller.

Trots allt det roliga som aktiviteter och utflykter innebär så är det den enskilda tiden som man ger barnen det som betyder mest för deras psykosociala välmående och personliga utveckling. Det är under dessa lugna stunder som man får möjlighet att verkligen se det enskilda barnet, visa sitt intresse, ge av sin tid och närhet, lyssna in och uppmärksamma det unika med just detta barn. 

Bokslukaren Jules

Nyfikna Nancy

Blyga Susan

Ambitiöse Jeremiah

Vetgirige David

Glädjespridaren Caren

Det är under dessa stunder som man får möjlighet att bygga upp och fördjupa relationerna, och det är just relationerna som inger barnen en känsla av värdefullhet, trygghet och kärlek, och som stärker dem inifrån. Därför har vi försökt maximera antalet stunder som dessa och märkt att det är just detta som barnen verkar värdera högst. 

De viktigaste stunderna är simpla.

De handlar om tid och närhet...

...om uppmärksamhet

... närvaro...

...och kärlek.

Att det är just dessa stunder som betyder mest märks tydligt när en tonårsflicka reflekterar över antalet timmar som man spenderat i stan senaste dagarna eller när en skara barn möter upp en efter att man varit borta en förmiddag och vill försäkra sig om att man blir kvar på barnhemmet resten av dagen, och nästa dag, och dagen därpå. 

Välkomnande kramar väntar efter en tur till stan

Det märks när en liten flicka som knappt har några ägodelar ger bort sin rosa favoritkeps i gåva och lyser upp när hon ser att man använder den. 

Det märks när ett blygsamt barn som man hittat på ett smeknamn till ena dagen nästa dag kommer fram och överlämnar ett armband som tagit flera kvällstimmar att göra. 

Armband är populära att göra, och att ge bort till någon man tycker om.

Det märks på gnistan som tänds i ett barns ögon då man tar upp ett gammalt minne som man delat med just det barnet under ens första besök på barnhemmet.

Foto på mig och Paul tillsammans på samma plats där vi stod 4 år tidigare.

Det märks när man känner hur svårt en nu fullvuxen och självständig grabb har för att släppa taget om en, och ser hur hans blick flyr när ögonen överfylls med tårar redan flera dagar innan det kommande avskedet. 

Avsked blir svåra även för de starkaste

Det märks under avskedstimman genom låtsasflinet som bärs upp av den unga pojken som spelar cool och döljer sin sorg genom att reta andra ledsna barn - samma pojke som bara en kort stund tidigare skakade av gråt i hela kroppen medan vi kramades i ett tomt duschutrymme där han försökte gömma sina känslor från omvärlden.

Tuffingen Obama

Och det märks när man hör en vanligtvis ganska tuff tonårstjej som sällan visar känslor, nu med gråten i halsen och en röst som brister mitt i meningen medan hon håller om en hårdare än någonsin, säga att hon inte vill föreställa sig hur tom morgonkvällen kommer att bli utan de regelbundna godnattstunderna som vi haft för vana att ge varje barn.

Sådana händelser hjälper en att förstå just hur viktiga dessa till synes korta och simpla stunder under en vanlig dag kan vara för en ung människa som aldrig har haft, eller som har förlorat, trygga personer i sitt liv, och som inte vet hur många eller hur få sådana personer som kommer dyka upp under livets gång. 

Men även för oss har just dessa stunder blivit ovärderliga och när resans slut har närmat sig och det blivit dags att skiljas åt så är det tanken på frånvaron och saknaden av just dessa enkla, men ack så betydelsefulla, stunder som inte bara hos barnen utan även hos oss har bringat flest tårar.

/Marijana