måndag 4 januari 2016

Claras sista vecka på Phyllis

Den sista veckan vi spenderat på Phyllis har varit fullspäckad. Vi har hunnit ta med de yngsta till Lake Nakuru, varit på picknick, firat nationaldagen, ätit födelsedagstårta och bakat lussekatter.


Varje dag finns det olika arbetsuppgifter för barnen som ska utföras. De flesta av dem görs av naturliga skäl av de äldre barnen, vilket ger mig som volontär mer tid med de yngre. Därför var det väldigt roligt att ta med de äldsta tjejerna på picknick en eftermiddag.


Man kan tycka att en picknick inte är en så stor grej men det är inte ofta de kommer bort från arbete eller studier och bara kan umgås och prata om det de vill. Vi hade med oss lite fika och godis och dessutom en liten bärbar högtalare som de genast kopplade in sina mobiler i. Plötsligt stod vi där med ett gäng dansande tjejer i gräset med en, till synes, oändlig utsikt över fälten och bergen! Men det fanns även tid att bara sitta och prata eller fundera. Nya miljöer ger nya möjligheter inom och mellan grupper!


Det är många barn på Phyllis och därmed många olika bakgrundshistorier. Därmed blir en sådan självklar sak som födelsedagar inte lätta att fira. Nu när året nästan är slut har i stort sett alla fyllt år, eller fyller år snart. Därför beställde vi en tårta som räckte till alla och anordnade ett gemensamt firande en kväll.

Vår sista dag på Phyllis hade vi bestämt oss för att baka lussekatter. Visserligen två dagar efter lucia men bättre sent än aldrig! Det är väldigt mysigt att baka i ett kök med vedeldad ugn och grytor som puttrar även om det kan bli väldigt rökigt ibland. Det är oftast ganska många i köket samtidigt eftersom någon eller några ansvarar för elden, några vill hjälpa till och baka och så är det alltid några som bara är nyfikna och tittar förbi. Det gör det till ett roligt tillfälle att umgås och prata samtidigt som man samarbetar. Dessutom kan det vara lita andra konstellationer av barn än de man är van vid vilket är roligt eftersom det ofta tar fram nya sidor hos oss alla.



Eftersom jag nu lämnat barnen och snart även Kenya är det många tankar och känslor som ska bearbetas. Mer om det kommer jag skriva om i mitt sammanfattande inlägg när jag kommit hem. Men en sak är säker, jag tänker på barnen och Phyllis nästan oavbrutet och saknar de redan något enormt!

/Clara

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar