söndag 16 maj 2021

Senaste nytt från Kenya

I mitten på mars bekräftade Kenya att de befann sig i den tredje vågen av covid-19 utbrottet. Det har varit en stor smittspridning, framförallt i storstäderna. Den 23 mars gick barnen på ett sju veckor långt skollov och oron fanns om skolorna skulle kunna öppna igen den 10 maj eller inte. Förhoppningen har varit att det långa lovet skulle platta ut smittspridningskurvan.

Under lovet planerade regeringen för att alla lärare skulle få den första dosen vaccination. I slutet på april hade 31 % av landets lärare vaccinerats sig. Trots informationskampanj finns det en utbredd skepsis mot vaccinet i Kenya.

Det långa lovet verkar ha gett effekt på smittspridningskurvan då skolorna öppnade enligt plan i måndags. Undantaget är eleverna i klass 4, 8 och sistaårseleverna på gymnasiet. Anledningen är att de tre klasserna började redan i höstas när övriga klasser fortfarande var hemma.

Både barnen och personalen mår bra och ingen är eller har varit drabbad av covid. Det är fortfarande restriktioner som gäller på barnhemmet. Inga besökare tillåts och personalen lämnar endast barnhemmet vid nödvändiga behov.  Även djuren har det bra. I ett av växthusen odlas vitkål och grönkål, i det andra har man just planterat lök.

För ett par veckor sedan gick motorn till brunnens pump sönder. Brunnen är barnhemmets enda källa till vatten och den är över 200 meter djup. Utan en fungerande pump stod barnhemmet utan vatten och de hade behövt köpa in vatten istället. Kostnaden för reparation var hög, hela 16 000 svenska kronor.  Styrelsen fattade därför ett akut beslut om att skicka extra pengar. Pumpen är nu lagad och barnhemmet är åter självförsörjande på vatten.


Foto: Sara Muthoni


måndag 28 december 2020

Jul vid Phyllis!


Vi har fått två filmer från barnens julfirande!

Det ser ut att ha varit en härlig dag med festmåltid och julklappsutdelning av självaste Father Christmas. 

Först ser vi jullunchen. I nästa video får ni se när Father Christmas besöker barnen.

Video: Jeremy Githiaya

 





söndag 13 december 2020

Uppdatering från Kenya, December 2020


Sedan senaste uppdateringen om barnhemmet har antalet fall av covid-19 ökat drastiskt i Kenya. Av Kenyas ca 50 miljoner invånare har 90 305 personer bekräftats smittade av covid-19 och 1568 personer har dött till följd av viruset (10/12 2020). Covid-19 kryper allt närmare barnhemmet och byn Kampi Ya Moto har nu haft sitt första dödsfall. Barnhemmet är fortsatt isolerat och ingen utomstående släpps in.

När skolan startade för fjärde- och åttondeklassare öppnade vår skola bara för internateleverna. De var alla testade innan de kom och de lämnar inte barnhemmet igen förrän terminen är slut. Det är 17 barn totalt i klass 8 och 12 barn i klass 4. Vissa skolor i landet har drabbats av covid-19 och har då varit tvungna att stänga. 

Barnen som inte får gå i skolan tycker det är jobbigt, men de är vid gott mod och förstår varför det är som det är. Den kenyanska regeringen har fattat ett beslut om att samtliga elever ska återgå till skolan igen den 4 januari 2021. Regeringen har lagt upp en plan på tre år för att komma i fas med deras terminssystem. För 2021 gäller att de elever som inte började skolan i oktober påbörjar termin 2 (av 3) av det skolår som de påbörjade i januari 2020. Förhoppningen är att hinna med både termin 2 och 3 till i juli då alla går in i nästa skolår. För att komma i fas har det lösts genom kortare lov mellan terminerna. 

Klass 4 och 8 i grundskolan samt sista året i high school (fjärde året) som redan börjat skolan igen kommer ha slutexamen i mars för sitt innevarande skolår. Det betyder att de får vänta in nästa års skolstart som kommer ske i juli. Åttondeklassarna ska alltså kunna påbörja high school i juli 2021, enligt nuvarande plan. För de som går ut high school (fjärde året) blir det nästan bättre, de behöver bara vänta till juli för att börja universitetet. I vanliga fall brukar de få vänta från december till juli. 

Barnhemmets kycklingar och tio kaniner är nu levererade. En av kaninerna har även fått fyra ungar. Pandemin har påverkat djurhållningen på så vis att man nu behöver köpa det mesta av maten, tidigare skänktes bland annat grismaten av närliggande Kabarak University. 

Vattenförsäljningen har i stort sett upphört helt. Det var dyrare med licensen än de intäkter barnhemmet fick, trots att det var hela lastbilar som kom och köpte. De enda som köper nu är grannar och boende i området som kommer med dunkar. 

Trots omständigheterna är alla är vid gott mod och blickar framåt mot det stundande julfirandet som även det kommer bli något annorlunda i år. I vanliga fall bjuds alla grannbarnen in till julfirandet men på grund av pandemin kan julfirandet endast ske för barnen och personalen på barnhemmet. 

Luciadagen till ära kommer här en bild som publicerats på vår blogg 2016. Foto: Marijana Gutic

måndag 30 november 2020

Kampi Ya Motos barns kalender för 2021 är här!



Kampi Ya Motos barns kalender för 2021 är nu här och är finare än någonsin! 

Det är en väggkalender, med måttet A3 som uppfälld, med fina bilder och information från barnhemmet. Varför inte ge bort en i present? 

Är du nyfiken på hur kalendern ser ut kan du se halva kalendern genom att klicka här.

Kalendern kan beställas genom att maila shop@kampiyamotosbarn.se. 
Priset är 140 per kalender och alla pengar går till barnhemmet (förutom kostnaden för porto). 

Skriv namn, adress och antal kalendrar i mailet. Pengarna sätts in på Kampi Ya Motos Barns plusgirokonto 90 01 18-1 eller genom att Swisha till 9001181. 
Märk bidraget ”Kalender” och glöm inte skriva ditt namn! 
När din betalning är registrerad skickas kalendern inom några dagar.



lördag 14 november 2020

SKICKA EN VIDEO-JULHÄLSNING TILL BARNEN!


I år, mitt i koronakrisen står barnhemmet Phyllis Memorial tomt på volontärer och besökare för första gången sedan det grundades, med undantag för konflikterna efter de politiska valen år 2007 som resulterade i ett inbördeskrig.

Eftersom inga volontärer kan resa ner finns det ingen som kan ta med julkort till barnen. Därför kommer känslan av omtanke och närvaro från oss i Sverige vara viktigare än någonsin i år! 

Även ett vanligt år finns det få saker som gläder barnen mer än att titta på videohälsningar från Sverige och på så sätt spendera en stund med alla oss trots avståndet! Dessa videohälsningar älskas mist lika mycket av barnen som av personalen. 

Därför hoppas vi på att samla in massor med videohälsningar i år och verkligen hjälpa barnen att se att de inte är ensamma eller bortglömda! ALLA kan vara med! 

Det spelar ingen roll om du varit vid barnhemmet och känner barnen personligen eller inte! Precis alla som vill sända ner lite glädje och kärlek är välkomna att delta! 

VILL DU VARA MED? 

INSTRUKTIONER: 
Spela in en kort videojulhälsning på engelska (max 2 min.) och skicka den till oss via wetransfer.com så sätter vi ihop alla hälsningar till en video och överför till Kenya. Personalen kommer att spela upp videon för barnen under julen! 

När du går in på wetransfer.com, välj gratis överföring för filer upp till 2GB och skriv volontar@kampiyamotosbarn.se i mottagarfältet.

Du kan göra precis vad du vill i videon: prata, sjunga, dansa, med eller utan julmössa och dekorationer, med eller utan familj och vänner.. det finns inga regler! Varje video är unik och du gör precis som du vill!

Inkludera ditt/era namn och prata högt eftersom barnen blir så uppspelta och till sig när de ser er att det blir svårt att höra TVn även när den är på högsta volym!

Vi behöver ha videona så snart som möjligt och senast 30 november för att sätta ihop dem och överföra till Kenya!

TUSEN TACK TILL ALLA SOM BIDRAR!!

söndag 18 oktober 2020

Uppdatering från barnhemmet


Många är ni säkert som undrar hur barnhemmet har det i dessa speciella virustider. Både barnen och personalen mår bra. När pandemin bröt ut införde Jacinta besöksförbud till barnhemmet och när personalen behöver åka in till Nakuru för att uträtta ärenden använder de bilen istället för allmänna kommunikationsmedel.

Viruset är på nedgång i Kenya i dagsläget men oron är stor att det kommer öka igen.

Jacinta hade tillsammans med personalen och barnen planerat för en stor jubileumsfest under påsken med anledning av att barnhemmet fyller 20 år i år. Festen har fått skjutas fram på obestämd tid.

Samtliga skolor; grundskolor, high school, college och universitet stängdes i mars. Barnhemsbarnen som bott på internatskolor flyttade hem till Phyllis i avvaktan på att skolorna skulle öppna igen. I viss mån har det funnits möjlighet att fortsätta sin skolgång på distans, men det har i de flesta fall brustit i tillgången till internet. Våra barn har haft tillgång till internet, och i viss mån har de studerat, men inte tillräckligt för att vara i fas som om de skulle gått i skolan. 

Vi har dock fått glädjande nyheter och det är att i måndags öppnade skolorna igen för de barn som går i klass 4 och 8 i grundskolan (klass 8 är sista året i grundskolan), och de som går sista året i high school. De ska fortsätta den klass de påbörjade i januari, läsa ikapp året och ha sina slutprov i mars/april nästa år.

Pågående projekt på Phyllis är att bygga nya kaninburar för det kommer nya kaniner. Nya kycklingar är beställda från Uganda, men eftersom Ugandas gränser är stängda har de inte levererats. Odlingarna går bra, det har regnat lagom mycket under senaste tiden. Köket och matsalen målades om i våras, köket är nu blått och matsalen vit. Under tiden som köket målades om sköttes all matlagning utomhus. 

Foto: Jacinta Njoroge

tisdag 19 maj 2020

Minnesord

Minnesord

Gert Isgren 1943-2020


Utan Gert Isgren är Kirseberg sig inte mera likt. Här växte han upp och bodde i samma hus nästan hela livet. Han var en vardagshjälte.

Han drabbades av sjukdom som succesivt gjorde hans kropp svagare. Men inte hans psyke. Istället för att låta sig brytas ner engagerade han och dottern Lisa sig i att hitta sätt att ekonomiskt stötta ett barnhem i byn Kampi ya Moto i Kenya. Han drabbades hårt av att höra hur barnen gick lång väg till skolan utan att äta frukost på morgonen. De åt ingenting förrän på kvällen när de kom hem igen. Han började skicka pengar till barnhemmet som skulle gå till frukost för barnen. Hans engagemang växte som ringar på vattnet runt omkring honom i stadsdelen. Grannar kom in med en månatlig slant till barnhemmet Phyllis Memorial, men också för att få en pratstund, gärna om livet på Backarna som det var när Gert växte upp. 

Kampi Ya Motos Barn blev 2007 en stödförening med 90-konto. Läs gärna mer på hemsidan www.kampiyamotosbarn.se.Vi blev en styrelse som under många år varje månad samlats i Gerts kök. Kaffe och hembakat stod hustrun Unn för. 

Många föräldralösa barn har fått förutsättningar att skapa sig ett gott liv med tryggheten från barnhemmet som grund. Vissa av dem är nu vuxna och går på universitetet eller har jobb och egna familjer. Några av dem har till och med hälsat på i Sverige. När Gert fick besök av en av dem blev det känslosamt, hon var en av de barn som tack vare honom fick frukost. Det var första gången hon smakade bröd berättade hon. Som resten av barnen på barnhemmet kallade hon honom pappa. Han var deras pappa, och genom föreningen han skapat, även deras försörjare. 

Gert var föreningen Kampi Ya Motos Barns kassör till 2019 då han valdes in som hedersledamot. Kroppen gav sakta upp, men varje gång vi kom på besök var det tydligt att hans engagemang för barnen var lika starkt som för snart 20 år sedan då han först läste om barnhemmet. Han skickade med oss uppgifter på saker vi behövde ordna med i föreningen fram till veckorna innan han gick bort. Den dag han dog var en dag för styrelsemöte. Även om vi vid det här laget har vant oss att hålla mötena på annan plats än i hans kök är hans frånvaro i vår förening påtaglig. 
En vardagshjälte, vår hjälte och vår förenings grundare.


Kampi Ya Motos Barns styrelse

Elna Fredriksson, Gunnel Brander, Ulf Ernfors, Gert-Inge Brander, Therese Gustafsson, Caroline Eriksson, Bo Hörgren och Pilka Herner

måndag 28 oktober 2019

PHYLLIS 20- ÅRS JUBILEUM NÄRMAR SIG!


I April 2020 blir det hela 20 år sedan Jacinta Njoroge, inspirerad av sin 6-åriga dotter Lotta, skrapade ihop lite pengar för att bygga ett träskjul på en nästintill tom tomt ute på den Kenyanska landsbygden i hopp om att förse sex små ensamma gatubarn med tak över huvudet. 

På den ödelagda tomten fanns för 20 år sedan endast två gravar bredvid varandra. Två gravar där Jacintas far och mor vilade tillsammans.  Där vilar de, på precis samma plats, än idag. Samma, men så annorlunda. 

Platsen som tidigare präglades av död, sorg och saknad, präglas nu av liv, glädje och hopp. 
Platsen som tidigare omgavs av torr sand och tystnad omges de nu av grönskande trädgårdar och de härligaste av barnskratt dagarna i ända. 
Platsen som tidigare var tom har fyllts med hundratals kramar som ges och fås varje dag. Världens bästa kramar må det tilläggas! 

Platsen som tidigare var betydelselös för förbipasserande har kommit att betyda det viktigaste av allt för flera hundra barn som saknade det som vi så ofta tar för givet: En grundläggande trygghet. 
En skyddad plats där man kan andas ut. Där rädslan kan ta en paus. Där man kan sova med båda ögonlocken stängda, utan en flyktplan i bakhuvudet. Där man kan mätta magen var dag, utan oro för att behöva spara skorpor tills imorgon. 

En trygg plats där man kan avaktivera överlevnadsmekanismerna och aktivera barnasinnet. Där man kan bota trauman genom lek med nya vänner. 
En plats där man kan lämna det förflutna bakom sig, leva i nuet och få en ny chans till en ljus framtid. En plats där man kan älska och vara älskad. 
En plats som ingen annan. 
(Fråga vilken volontär som helst!) 

I April 2020 kommer vi fira Phyllis Memorial Children Home’s 20-års jubileum. 

På plats i Kenya kommer Jacinta att organisera en fest med en privat insamling för utbildningspengar till ett av barnen som vuxit upp vid Phyllis och som har blivit antagen till en utbildning i Sverige. 

Före detta volontärer och besökare som vill dela dessa speciella dagar med barnen och personalen i Kenya kan höra av sig till volontar@kampiyamotosbarn.se för information om boendemöjligheter vid barnhemmet under denna period. 

Mer information kommer att dyka upp när datumet närmar sig och vi hoppas att alla ni som på olika sätt följt och stöttat barnhemmets utveckling kommer att fira och glädjas med oss, oavsett vart i världen ni befinner er!




torsdag 9 maj 2019

F.d. volontären Gabriella och mamma Christin berättar om sin återresa till Kenya!


Vi fick äran att åka tillbaka till Phyllis och herre vad härligt det var att komma tillbaka! 

2 veckor gick fort, alldeles för fort. Men vad fint det var att få träffa alla igen. Och så stora vissa barn blivit! De som pratade ingen eller lite engelska förut pratar nu bra engelska. Vissa har gått ut Primary school och börjat på High school, det kändes som de blivit så stora på bara ett år och sen så har det kommit 5 nya barn till barnhemmet! Men som tur är så var sig mycket likt, så det kändes trots allt som att komma hem igen.


Alla är så välkomnade, så snälla och kärleksfulla. Vi båda blir så förundrade över hur fina barnen är, inifrån och ut. Så genuint snälla. Och som de tar hand om varandra, på sitt sätt. Utåt sett kan de se ut som barnen är lite tuffa mot varandra. När man kollar film i matsalen och någon somnar är det inte ovanligt att den som sitter bredvid ger den sovande en knuff så den vaknar till exempel. Men det är med kärlek och omtanke. De stora barnen hjälper de små att tvätta sina kläder, de små försöker hjälpa till så gott de kan. Alla drar sitt strå till stacken. 

 
Bild: Susan bär vatten

Vi kom när det var 3 dagar kvar av skolterminen, ett medvetet val. För då visste vi att vi garanterat skulle få träffa alla. Annars har barnen som har kvar släktingar och har möjlighet att åka besökt sina släktingar under några lov förut. Så vi ville inte riskera att någon var borta när vi kom. Men under hela detta lovet var alla kvar på barnhemmet. Något som jag faktiskt tror att en del tyckte var positivt. Ett barn berättade att hos sin släkting var det tråkigt och fanns inget att göra. Det barnen tyckte bättre om att vara hemma på Phyllis. Ett fint kvitto tycker jag. 



Bild: Miles och Isaak 

Vi var med på skolavslutningen i Phyllis skola. Något vi visste kunde vara drygt, men vi hade nog glömt hur drygt. Alla elever klämde in sig i det största klassrummet och sen satt lärarna längst fram. Lärarna pratade om hur terminen gått, hur viktigt det är att studera hårt, hur viktigt disciplin är bland annat. En tillställning på ett par timmar, sittandes på små hårda träbänkar. Några barn råkade somna, vi förstår dem faktiskt. Såklart har lärarna rätt i det dem säger, men efter en stund så är det lite svårt att fokusera och verkligen lyssna på det dem säger, tyvärr. Men vi är evigt tacksamma att de låter oss vara med och är så välkomnande! 



Bild: Skolavslutning 

På jobbet där Gabriella jobbar har några kollegor samlat in pengar till barnhemmet. 1100kr har de samlat ihop och dessa bestämde vi tillsammans att vi skulle laga en god måltid för. En get köptes, ris, grönsaker, läsk och efter mitt (Gabriellas) önskemål bakades det Chapati. Vilken festmåltid det blev! Mums!!! Som man saknat den Kenyanska festmaten!! 

Sedan hade även ICA Kvantum i Klippan skänkt cirka 400-500 bindor! Mensskydd är dyrt i Kenya så det var toppenbra att vi kunde ta med dem ner. 

Gabriella skriver:
Jag kommer ihåg hur ledsen jag var när vi skulle hem 2018 efter att ha varit på Phyllis i 4,5 månader.  Det var riktigt tungt och jag tror faktiskt inte jag var riktigt redo att åka hem då. Tårarna sprutade hela de 2 sista dagarna, konstant. I år kändes det mycket 'lättare'. Barnhemmet finns kvar och även om massor har ändrats, så är det så mycket som är likadant. Barnen finns ju kvar, om inte alla på barnhemmet så är de i alla fall i landet. Personalen är ju också där, bland dem Uncle Maurice med sitt snälla leende och vänliga blick. Jag kan ju åka tillbaka, och visst kommer jag göra det. Många gånger!

Men visst sprutade tårarna sista kvällen även nu. När det var dags för min favorit grej på dagen, godnatt kramar, så var det såklart lite vemodigt. Men jag tror det är viktigt för barnen att se att det är ok att vara ledsen. Många har så mycket känslor i sig, svåra och komplicerade känslor kan jag tänka mig. De liksom håller dem inom sig, vilket är 100% förståenligt. Men när de säger till mig "gråt inte, don't cry" så säger jag "det är skönt att gråta och det är helt okej om man vill gråta när man är ledsen..." 


Bild: Jag och världens snällaste, finaste, bästa Fridah och lilla söta Chibet 

Nu när jag kom tillbaka som besökare reflekterade jag över min tid som volontär. Hade jag kunnat gå tillbaka till när jag var volontär hade jag sagt till mig själv NJUT! Sluta fundera på om du är tillräcklig, sluta fundera på om du hittar på mindre eller är tråkig jämfört med tidigare volontärer, sluta jämföra, sov ut ibland, ta tid för dig själv att ladda batterierna, ät mer av den goda frukten, NJUT av varje sekund och var snäll mot dig själv, du duger och gör så gott du kan! De är lätt att vara efterklok, men de är väl en av fördelarna med att komma tillbaka. Så om du är som mig och tampas med alla dessa funderingar så vill jag bara säga DU ÄR BRA precis som du är! Så länge barnen är glada är det det viktigaste. ❤


Bild:  Christin med Mothoni, Linda och Chibet


Och så de där godnatt-kramarna, de saknar man ju redan! ❤❤❤

Vi avslutar med ett litet tänkvärt citat:

“Things you take for granted someone else is praying for”

Massor av kramar från Christin Persson och Gabriella Nilsson


Alla bilder i detta inlägg tillhör Gabriella Nilsson och Christin Persson

tisdag 9 april 2019

Roberts volontärberättelse: Phyllis, Phyllis, mitt älskade Phyllis

Phyllis, Phyllis, mitt älskade Phyllis. Nu har det gått två månader sedan jag lämnade dig. 
Sverige är stelt och kallt, men bussarna går i tid. Så mycket kärlek och skratt du gav, fastän maten var rätt trist. 

Nu sitter jag här och dagdrömmer mig tillbaka, tillbaka till att hacka kål och lyssna på Kizunguzungu, spela kubb tills mörkret lagt sig och sedan ge alla god nattkramar. 

Du är en oas mitt i det fattiga och bitvis våldsamma Kenya, du är en trygghet och värmen för alla "förlorade barn". Att med din hjälp kunna gå från att inte ha någon framtid till att ta examen i sociologi. Att från att sitta på gatan och tigga pengar, till att pirrigt vänta på jultomten och hens paket. Paket som du får för att du är du, för att någon i ett kallt land i norr älskar dig. 

Det är lätt att glömma hur tufft dessa barnen har haft det, att någons mamma blivit mördad, när dem som vilket barn som helst klagar över hur tråkigt det är med jullov. För att i nästa stund minnas att julen är till för familjen, något som är ett barns allt, är tryggheten i livet. Något som dessa barn blivit övergivna av, något som dessa barn blivit utnyttjade av, något... Hur är det ens möjligt?

Det är i dessa stunder, stunder när det otänkbara infinner sig. Som Gud visar sin nåd, med dig Phillis. Den nya familjen bestående av en trygg plats, med 'unklar & auntiesar' (ursäkta mina böjningar), faddrar & volontärer, vänner & klasskamrater. 

Här sitter jag i Sverige och drömmer om under, magi och meningen med livet. När jag är en del av det, en del av Phyllis. 

En av Roberts favoritminnen är att ha deltagit när barnen tar examen i Kenya
Top 3 minnen från Phyllis

3. Varje söndag är det Gudstjänst, varje söndag kommer grannbarnen till Phyllis för att delta. Dessa barnen är smutsiga och slitna, medan barnhemsbarnen är friska och vitala. I sann Phyllisanda bjuds barnen sedan på mat och lek under hela dagen, under denna tiden är de en del av Phyllis. När de väl går hem, så är det med mat i magen och förhoppningsvis glada över att få ha lekt en dag. Jag påminns varje gång över hur bra barnhemsbarnen har det i jämförelse. 

2. Att få vara med när barnen tar examen är otroligt. Att se hur stolta barnen eller snarare ungdomarna är, hur stolta släktingarna är och hur imponerade de andra barnhemsbarnen är. Överallt på skolan dansas det och sjungs det, på vägen hem till Phyllis sjungs det och på Phyllis firas det ännu mer. 

3. Att ge kramar är fantastiskt, men att ge godnatt kramar till alla barnen är otroligt. Och skulle jag någon gång missa någon, eller om jag skulle gå och lägga mig tidigt. Ja då får jag höra det dagen efter, men det är ju inget jag vill missa heller! Det tar ofta någon timme att säga godnatt till alla, ibland blir det sagor, ibland långa samtal och allt som oftast  ska de bara ha en kram till och en till....

Denna volontärberättelse är skriven av Robert Nilsson, Volontär vid Phyllis vintern 2018.