Känns som så länge. Men jag har faktiskt varit här i två
veckor nu! Jag tittade tillbaka på bilder från de första dagarna och nu
ser jag personligheter istället för bara ansikten. Två veckor är
ingenting egentligen, men här är den tiden fylld med så mycket intryck
och fantastiska erfarenheter att det samtidigt känns som jättelänge.
En sak jag verkligen ville göra med barnen när vi åkte hit
var att få bada i utomhusbassängen som finns nära här. Vi försökte komma
iväg två gånger men blev stoppades av dåligt väder. Men i fredags var
det äntligen strålande sol och perfekt badväder. Så vi packade in de
minsta barnen i skolbussen och gav oss av. Vilken härlig dag det var!
Ingen av barnen kan tyvärr simma men det stoppar de verkligen inte från
att kasta sig i och leka som om de vore fiskar. Dock med simringar och
armpuffar, men helt orädda!
Det är så mycket som imponerar mig med dessa fantastiska
barn. Samtidigt som de är väldigt olika på alla möjliga sätt så har de
alla en sån oerhörd vilja och styrka. Det är som om de inte ser hinder
för någonting och drömmarna får alltid flyga fritt.
Jag tror inte jag har upplevt den ödmjuka självsäkerheten någon annanstans.
På grund av detta tänker jag att det ibland kan vara lätt
att glömma att de allra flesta faktiskt fortfarande är barn. De är barn
som behöver uppmärksamhet, närhet, ensamtid, lek, allvar, skratt, lugn
och kärlek.
Det jag upplevt hittills är att barn inte riktigt ses på
det sättet här i Kenya och det är något jag får påminnelser om varje
dag. Även om även personalen kan skoja och busa med dem när tid finns
mellan arbetsuppgifterna så är inte leken prioriterad alls.
Det är svårt att veta exakt vad jag kan göra som inte bara handlar om olika aktiviteter. Jag vill ju finnas till för alla vilket är svårt, men att försöka få dem att känna sig sedda och uppskattade är något jag är noga med att försöka varje dag.
/Clara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar