Häromdagen insåg jag att
jag fått en vardag här, min kropp och hjärna har vant sig vid
Phyllis-livet. Därför
känns det lite skrämmande att anlända hem till en vinter, mörker, kyla
och massor av måsten så snart. Visst finns en hemlängtan i mig men den
har successivt blivit mindre under tiden jag varit här. Numer spenderas
vardagen med två blivande fritids- och bildlärare
vilket är superhärligt. Kreativiteten flödar och under de få dagar de
varit här har vi redan hunnit ha flera ritstunder, nagellackning,
ansiktsmålning och dessutom ett disco. I söndagskväll tog jag fram
gitarren och ett stort gäng satte sig runtom. Vi sjöng
alla låtar vi kunde i princip och det var ett ögonblick där jag kände
sån total lycka. De stunderna blir fler och fler ju längre tid man
spenderar här på barnhemmet och är väldigt svåra att beskriva, jag tror
alla som besökt Phyllis kan relatera till det.
Ellinore
Kärlek <3 <3 <3
SvaraRadera