Att jämföra och lära av varandra

Först kan jag berätta om att Phyllis Memorial Children's Home har nu ett nymålat kök. Efter att i ca 1 1/2 vecka ha använt carporten med några extra plåtväggar som vindskydd för matlagningen har det nymålade köket nu börjats användas igen. Lämpligt nog blev den första middagen i köket en riktig finmiddag! I söndags ville nämligen Ellinore ha en avskedsfest så det lagades stora mängder ris och fårgryta. Och både fiskdamm och "sätt mustasch på Ellinore" hanns med innan det blev disco.

Utekök under ommålning!

Köket, nymålat och fint med matlagning på g!

Fiskdamm!

Varje dag jag är här upptäcker jag nya sidor hos något av barnen. Ena dagen kan det handla om att få höra någon sjunga på ett sätt som får mig att glömma allt annat, nästa dag kanske det handlar om att någon som knappt tittat åt ens håll plötsligt väljer att ta kontakt genom ett leende eller lite bus.
Ikväll fick jag en lång pratstund med tre av killarna som ganska nyss kommit hem från high school. De började fråga mig om min upplevelse av Kenya och sedan började vi jämföra olika företeelser i våra hemländer, vilket ledde till många skratt. Även frågan om religion och tro kom upp i jämförelsen och ledde till ett mycket intressant och spännande samtal om hur vi ser på vår värld.

Redan innan jag åkte hit visste jag att tron på den kristna guden och Jesus är väldigt stark här. Men hur djupt det sitter och med vilken självklarhet man tar det som en sanning hade jag nog inte helt förstått. Det är bön före varje måltid, i skolbussen innan den åker iväg och innan man kliver ut när man kommit fram. Man har kyrka i matsalen både lördag eftermiddag och söndag morgon som barnen för det mesta håller i. Och de beskriver hur de i skolan får lära sig om evolutionsteorin som någon som andra tror på när de inte tror på Gud. Därför får man vara lite försiktig när man hamnar i dessa frågor och samtal. Att komma från ett väldigt sekulariserat samhälle som ser på vetenskapen som det självklara svaret på många frågor kräver ödmjukhet och stor nyfikenhet.

Jag tycker personligen att dessa samtal är otroligt viktiga och intressanta, men man måste hela tiden påminna sig själv om att vi inte är här för att lära ut en ny sanning. Om något är vi här för att ge tid. Tid åt barnen att få berätta, fråga, fundera och skratta åt våra olikheter och likheter. Att få dela med sig av och höra om andras erfarenheter och insikter är något jag ser som väldigt viktigt för att barnen ska kunna känna sig sedda och betydelsefulla. Dessutom lär man sig otroligt mycket av varandra genom att stanna lite extra i ett samtal. Vare sig det handlar om religion, flätor i håret eller musiksmak!

/Clara