Mitt avskedsinlägg kommer lite sent, dels eftersom de sista dagarna i Kenya var fullspäckade med resor och aktiviteter, och dels eftersom jag känner en enorm motvilja till att skriva något som heter ”avskedsinlägg”. Jag vill helt enkelt inte säga hejdå till Phyllis Memorial och alla underbara människor som jag haft äran att lära känna där. Jag har bestämt mig för att detta är ett ”Vi ses igen nästa gång – inlägg” istället, för jag kommer definitiv komma tillbaka.
Jag kommer komma tillbaka för att återigen bli mött av Uncle Maurices stora leende om morgonarna – vilken underbart start på varje dag! Jag kommer komma tillbaka för att få min dagliga ”rulla-runt-i-gräset-kram” av minstingarna, för att flyga drake med dem, för att vända ryggen till medan de tjuväter godis i gästhuset, för att berätta sagor för dem, lyssna på deras glada sånger och underhållas av deras danser, tricks och påhitt – Härligare busungar är svåra att hitta!
Jag kommer komma tillbaka för att återigen prata tjejsnack och skratta med Nelly, Stacy och de andra tonårstjejerna i sovsalen, för att mysa med Mary och Jacinta, rita med John Maina, kittlas med John Kamau, ha vattenkrig med Joseph, lyssna på Willys berättelser, diskutera filmer med Lewis och se vilka bra bilförare han och David har blivit under tiden som jag varit borta.
Jag kommer komma tillbaka för att se hur de och alla de andra barnen har utvecklats och hur deras personligheter har formats. Jag kommer komma tillbaka för att göra om allting vi gjort och ännu mer! Men framförallt kommer jag att komma tillbaka för att uppfylla en dröm som växt fram under mina alldeles för få veckor på Phyllis, en dröm som det visade sig att även Jacinta i hemlighet har drömt under många år. Det är en dröm om att se barnen (och Gidraph!) bada i havet! Det är en otroligt vacker dröm, kanske bland de vackraste jag drömt, och jag kommer göra allt jag kan för att förverkliga den.
Vi ses alltså igen - nästa gång i Mombasa!
Då visar vi lille Johnny var fisk kommer ifrån och då ersätter vi hårda klippor och en brunfärgad, grund bäck till vita sandstränder och ett kristallblått hav som Boaz, John och alla de andra barnen kan simma ordentligt i!
Ha det underbart så länge!
Marijana
Marijana !! Jag tycker mycket om ditt sätt att skriva....Bakom alla dessa ord finns ett hjärta och en tanke, en tanke som som i sin slutända är realistisk och fullt genomförbar...När drömmen går i uppfyllelse kan man aldrig veta men jag har lärt mig att att de tillfällen då det öppnas en dörr ska man inte stå utanför och tveka utan ta klivet in och med nyfikenhet ta emot tillfället... Jag har också en dröm att åter få beträda Phyllis och få sätta mig på trappan och bara insupa atmosfären och kärleken som är nästan fysisk och går att beröra...och så att kanske få träffa dig och få en person och ett ansikte till alla de fina orden om barnen.. Kramiz från mig Gunnel "Brunnskakans Moder " på Viskadalens Folkhögskola
SvaraRaderaHej Gunnel! Tack för din kommentar och dina fina ord! Det är jättekul att höra att du tycker om att läsa inläggen. Drömmen är absolut genomför, jag jobbar redan på den ekonomiska aspekten av den. Följ med vetja, så slår vi ihop våra drömmar! ;)
SvaraRadera