Underhållning i sovsalen

Hej!

Som ni redan läst är vi nu fem hundar fattigare efter en väldigt tragisk natt. Men barnen på Phyllis sörjde inte länge och nu är vardagen åter igen. Barnen kämpar på med skolarbetet, och i min mening har de väldigt mycket läxor. Jag kan inte minnas att jag i den åldern hade såa mycket hemläxa efter så långa skoldagar.

De mindre barnen har dock lite mer fritid om kvällarna. Så något jag snappat upp från Oliver (som brukar läsa för småtjejerna på kvällen) är att smyga in till tjejernas sovsal efter ugali-måltiden. Där är det alltid fullt liv med spring och skratt. Jag upplever tjejernas sovsal ibland lite som ett lekrum, det är så härlig hjärtlig stämning. I en säng spelas det fia med knuff, i en annan läser de lite äldre för de mindre, i en hörna dansas det, i en spelas det trummor på deras väskor och i en annan sitter ett gäng och putsar sina skor samtidigt som några jagar varandra runt sängarna i full fart. Med andra ord, så är sovsalen en riktigt rolig plats.

Något som har börjat hända när jag kommer in är att det tystnar lite, sen kommer tio flickor fram och drar med mig till en av sängarna och bokstavligt sätter mig ner och ställer sig runt om och beordrar mig att sjunga. Vilket jag såklart gör! Jag minns inte hur det började, men jag har blivit lite som en radio i tjejernas sovsal tror jag. Ibland lyckas jag få dem att sjunga med mig, men oftast sitter de bara i en ring och lyssnar. Jag hinner knappt hämta andan mellan sångerna innan de ropar in nästa beställning! Barnen köar för att välja låt och sen sjunger jag tills jag inte har någon röst kvar, och det brukar vara ganska ungefärligt med när det kommer en aunt och säger att det är dags att släcka ner för kvällen. Jag har nog fått den största fanclub jag någonsin kommer få och barnen undrar när jag ska släppa min egen skiva i Sverige (vilket absolut inte kommer hända). Två av barnen har även bett mig att vara så snäll och komma tillbaka när det är dags för giftermål så att jag kan sjunga på deras bröllop! Jag tar det som en komplimang!

Igår följde jag med Maragia till en internatskola för att betala skolavgiften till en av barnhemmets grannars barnbarn och samtidigt få chansen att träffa henne. Där sprang vi även på några av Phyllis barnen, som mottog oss med oändligt många kramar. Lite hemlängtan hade de och tycker att det känns väldigt långt tills de får komma hem i augusti.

Efteråt bjöd Torbjörn, Oliver och jag ut Maragia och hans vän Mercy på restaurang. Ett av samtalsämnena blev födelsedagar och Maragia berättade att han inte firat en enda födelsedag i hela sitt liv. Så när han gick till toaletten slog vi tre ihop våra kloka muzungohuvuden och bestämde att vi skulle fira den idag, rätt dag eller ej. Så jag smög iväg och beställde tårta. När vi ätit färdigt släcktes salen ner och in kommer tre skönsjungande servitriser med tårta och ljus till en förvånad men lycklig Maragia!

Vi hörs! Kram Julia