I tisdags tystnade Phyllis. Fast riktigt tyst blir det aldrig. Inte ens på natten när barnen sover, för då spelar syrsorna i mörkret och hundarna skäller och morrar åt nattens vålnader. Skillnaden mot samma tid föregående vecka var dock slående. Barnen lunkade tillbaka till skolan, Jacinta flög tillbaka till Sverige och gymnasiebarnen återvände till internatlivet på sina olika skolor. Kvar står vi och funderar över vad som hänt och hur fyra veckors lov kunde gå så fort.
Påsklovsveckorna i siffror:
8 getter
450 chapatis
18 fotbollsmatcher
1 stor pokal
2 tropiska ösregn
4 besök med ungarna i Kampi Ya Moto
83 limpor bröd
10 kg apelsinmarmelad
Påsklovet har varit härligt på så många sätt. Alla aktiviteter: pingis i biblioteket, högläsning i skuggan av träden, dramatiken på fotbollsplanen, utdelning av kläder, fester, påskpyssel, utflykter... Alla samtal: Om Sverige, universitetsstudier, drömmar, vikten av att aldrig ge upp. Givetvis har inte allting varit solsken. Barnen har vinnarskallar stora som luftballonger och ett dåligt resultat i ligamatchen kunde innebära timmar av sura blickar, gnäll om ojämna lag och hot om att sluta spela. Det sistnämnda hotet vittnar kanske mer om någon slags självpennalism utlöst av besvikelsen över sin egen prestation än om en tendens att ge upp så fort någonting går emot dem. Men vi har tagit det på allvar. Många timmar har gått åt till att diskutera varför man ska fortsatta kämpa även om motståndaren kan verka överlägsen till en början. Hoppas den lärdomen stannar hos dem livet ut.
Jacintas sista kväll bjöd på chapatis, get, ris, talangjakt, chokladbollar och en storslagen prisceremoni. Alla dispyter under ligans gång var glömda och även treorna (Memorial United) firades kungligt. Vinnarna (Mugutupu Cheetahs) förärades en stor pokal utöver fotbollsdvd:erna och chokladbollarna som alla fick. Därefter följde en talangjakt där vi bjöds på munspelskonsert, sketcher och dans. Efterfesten varade in till småtimmarna.
Den absoluta höjdpunkten för min egen del inträffade på väg hem från basketutflykten till Kabarak (läs mer om den i inlägget nedan). Ungarna är normalt ganska fåordiga när det kommer till att tacka, men medan vi vandrade på lerstigarna i eftermiddagssolen fick jag plötsligt höra att det här påsklovet var det bästa de någonsin haft. Brödet, marmeladen, chokladkakorna, utflykterna, festerna och fotbollen. Allting lovordades, ingenting glömdes bort. Det var förlösande sköljas över av denna våg av tacksamhet. Ger en större mening åt ens tillvaro här. Rentav den enda meningen.
Med påsklovets slut känns det som något nytt tar sin början. Början på slutet kanske? Plötsligt har vi tid att sortera böcker i biblioteket igen och i morse påbörjades bygget av skiljeväggarna. På lördag ska det delas ut bibliotekskort och om elen dyker upp någon dag går det kanske till och med att fixa ett elektroniskt lager och lånesystem. Vi tvättar våra händer och tar sikte mot nya mål.
Torbjörn
Det vinnande laget (Mugutupu Cheetahs) inför den sista dagens matcher
Inte ens naturens krafter stoppar fotbollen på Phyllis
Chapati-stekning en masse
Susan och Joel innan de lämnar Phyllis för nästa termin på gymnasiet
Hej!
SvaraRaderaHärligt att läsa om alla era funderingar och tankar och förstås också om allt som ni gör och allt som händer på Phyllis och runt om! Är nu tillbaka i vardagen här i Sverige, men bevarar mina dagar på Phyllis för alltid i mitt hjärta! Tack för att också jag fick vara med och dela tillvaron på Phyllis några dagar. Hakuna Matata!
Kram från Pia
Hejhej,
SvaraRaderaroligt och lite äckligt att läsa om larvar och bin! Och såklart dystert med hundarna...
Vi fick brev från dig Bengan igår! Med stor glädje och under högtidliga former lästes det efter kvällsmaten av mig och Daniel, och imorgon blir det mycket riktigt högläsning på nollKlunchen. Tack för att du tar dig tid till att skriva till och med hit! Det är som sagt väldigt roligt att läsa om allt ni gör och jag är sjukt imponerad av hur mycket ni lyckas dra igång och genomföra. Jag blir lite extra glad för biblioteksutvecklingen och ser fram emot att höra hur det går.
Jag ska inte berätta något om politiska nyheter i Sverige, eftersom du inte ville ha några. Men glädjande är att vi verkar ha ungefär samma väder som den kenyanska vintern. Typ 10 på natten och 25 på dagen. Alldeles otroligt skönt väder är det, lämpar sig utmärkt för att läsa läxor utomhus! Vilket är precis vad jag ska gå och göra nu.
Daniel hälsar jättemycket!
/Sofia
ps. Dedär med att vattnet virvlade åt olika håll köpte varken jag eller D. Jag vill dessutom minnas att Cederwall förkastade det på en mek2föreläsning. ds.