Läs om Oliver och Torbjörn som kommer till Phyllis på söndag

Hej Hej!

Okej, här påbörjas de texter som ger mig min absolut största läsarkrets någonsin. Pressen är påtaglig.

Om några dagar slår jag mig ner på planet (läs planen) som ska ta mig till Istanbul, Sharjah och Nairobi, med slutdestination ”Phyllis Memorial”. Jag är grymt taggad och den energi som tanken ger mig går knappt att hålla inne i min gigantiska kropp. Jag är på resa, på äventyr. Till havs!

Mitt namn är Oliver Hjort, 22 år, föredetta och blivande student. Hemmastadd i Malmö men uppvuxen i den lilla idylliska byn Torna Hällestad utanför Lund. Jag har alltid haft en stort otörstbart reseintresse, och det här blir min andra resa till Kenya. Den förra ägde rum år 2004/05. Jag har tidigare volontärjobbat i Vietnam, och de erfarenheterna tar jag med mig nu när jag landar i Kenya.

Jag reser tillsammans med den helt lysande Torbjörn Wästerlid, och i fyra månader kommer vi vara Filip och Fredrik, Helan och Halvan, Piff och Puff eller varför inte Musse Pigg och Långben. Det ska bli underbart.

Vi har dessutom en hel uppsjö av idéer som vi kan göra på ”Phyllis”, bland annat en del småbyggen och lekar. När de blir av kommer ni kunna läsa om dem här.

Stor kram tillsvidare.
Oliver


Tjena!

Det sägs att fantomen har tio tigrars styrka. Men nu, när det snart bara finns tio tigrar kvar i världen, borde man kanske byta ut tigern i det ordspråket mot exempelvis fiskmås. Jag tror att om tigern blev kvitt sitt rykte som skogens tuffing och istället sågs för vad den egentligen är, nämligen skogens ensamme stackare, skulle den kanske bli mindre attraktiv som badrumsmatta bredvid någons badkar.

Tänk om flickorna i väst istället gick runt i fiskmåstajts eller liknande fake dito? Dessutom kunde någon ta hand om måsöverskottet i Göteborg.

Torbjörn Wästerlid heter jag och på söndag lämnar jag London för Kenya. Vanligtvis håller jag till i Göteborg där jag läser på Chalmers, promenerar upp och ner för kullar och bakar bröd. Med mig till Phyllis har jag tre kakor torkad surdeg. Säg det inte till tullen bara.

Det ska bli intressant att se hur mjölet är där borta och att se hur jag reagerar när jag äntligen får sätta min fot på Kenyas röda jord. Ända sedan det blev bestämt att vi skulle få chansen att åka till Phyllis som volontärer har allt annat jag tagit mig för känts lite som i en dröm. Lite avlägset och meningslöst, på ett luddigt sätt. Nu ser jag fram emot att kliva tillbaka in i verkligheten. Jag är pepp som Johnny Depp:s Willy Wonka i Charlies chokladfabrik och hoppas kunna flytta berg, eller åtminstone små jordhögar.

”Fantomen har tio fiskmåsars styrka”

/Torbjörn