Lusten att lära

Dagarna här på Phyllis rullar på i en rasande fart. I söndags bar det återigen av till den berömda Olo-Ika poolen. Denna gången var var de mindre barnens tur.

Synen av 18 uppspelta, icke simkunniga, glada barn som plaskar runt i en barnpool som om de aldrig tidigare sett vatten. Det är en fantastisk syn. Jag passade på att lära några av barnen lite simteknik vilket var väldigt uppskattat.

 

Jag har under veckan också varit med barnen i klass 1 och 5 i skolan. Skillnaderna mellan den kenyanska och svenska skolan är stora. Inte minst för strukturen på lektionerna och skolarbetet. 

Barnen trängs i ganska små klassrum som skiljs åt av tunna plywoodväggar. Ljudet av högljudda lärare och barn som pratar i kör ekar därför mellan klassrummen. Eleverna delar på de skolböcker som finns och att skolbänken ibland används som kladdpapper verkar inte läraren ha några större problem med.

 

 

Jag chockas över elevernas disciplin och den stora respekt de har för sin lärare. Jag chockas också över deras höga studiemotivation. Barnen arbetar med sitt skolarbete minst lika flitigt under de lektioner då en lärare inte är närvarande som under de lärarledda lektionerna.

Eleverna verkar lika chockade när jag berättar om att man i Sverige inte bär skoluniform eller att skolan nästan alltid är gratis. 

Elin