Klaras volontärberättelse

Från Sverige en mörk novemberkväll, till Kenya en ljus novembermorgon. Skilda världar under samma himmel, på samma planet. Den sjunde november förra året reste jag till andra sidan ekvatorn för att bo och jobba som volontär på Phyllis i fyra månader. Nu har snart två månader gått sedan jag kom hem och det är svårt att sätta ord på de veckor jag spenderade på afrikansk mark. Min vistelse på barnhemmet är bland det bästa jag gjort och jag är så tacksam att jag fick chansen att komma just dit. Återvände hem till Sverige med vänner och lärdomar för livet.

Barfota med musik i öronen utan hörlurar och värme under fötterna. Händerna i andras händer och leende på läpparna. Brännande het sol i nacken och livet dansandes omkring dig. Färger du inte visste fanns, ord redo att av dig bli upptäckta och utforskade. Många möjligheter och förutsättningar. Olika berg att bestiga. Människor att lära känna och verkligheter att forma, stigar att korsa.

Mina vägval ledde mig till Kenya och det är inget jag någonsin kommer ångra. Fyra månader under solen i Afrika har lärt mig om livet och människor samtidigt som jag fått vänner och upplevelser jag aldrig kommer glömma. Att hålla hand och promenera sakta längs vägarna. Att smaka och känna nya färger och ett nytt språk. Kenya känns idag som ett andra hem och jag kommer definitivt resa tillbaka snart igen.  Saknar värmen under fötterna och viskande ord på swahili. Att leva så nära inpå livet och känna sig som en tydlig del av universum.

Saknar Kenya varje dag. Saknar att prata swahili med fnissande publik och alla oväntade kramar. All värme från solen och människorna. Dagarna tillsammans med alla på Phyllis var ofta fyllda med skratt och glädje men också långa samtal kring livet och framtiden. Alla kontraster och skillnader två länder emellan - två olika världsdelar - diskuterades livligt. Allt från klimat och väder till mänskliga rättigheter och kultur. Och musik! Dans, utbildning och kärlek. De frågor människolivet kretsar kring precis som jorden följer sin omloppsbana runt solen. Att få se svaren genom deras ögon är en erfarenhet jag önskar jag kunde dela med mig av. Vi har så mycket att lära av varandra, av andra länder och andra kulturer.

Tiden i Kenya har bjudit på nya utmaningar och erfarenheter. Jag har fått inblick i livet och vardagen på den afrikanska landsbygden. Har lärt känna kulturen och många helt fantastiska människor. Jag har lärt mig att inte ta livet för givet, att uppskatta det jag har och inse att förutsättningarna skiljer sig radikalt beroende på var i världen du lever. Självklart visste jag det sedan tidigare men förstod nog inte riktigt innebörden. Ibland måste du se med egna ögon och bära med egna händer för att insikten ska få fäste i dig. Kom hem med många nya perspektiv, värderingar och prioriteringar. Perspektiv från små och stora individer. Givande och tänkvärt. Något jag bär med mig i ryggsäcken framöver. Jag har också lärt mig att konversera lätt på kiswahili och laga chapati samt att hacka kål på smartaste sätt och åka kommunaltrafik på Kenyas landsvägar!

Vill passa på att rikta tusen tack till alla er som gjorde min resa möjlig, alla ni som stöttat och följt mig längs vägen. Nu väntar nya projekt och fortsatt engagemang för en hållbar framtid på Phyllis. Det är tidig april och ljuset knackar på dörren, kvällarna är inte lika mörka längre. Solen skiner här i Sverige men i Kenya väntar regnperiod med dyrbart vatten att hämta från himlen. Den känslan saknar jag, att leva så nära livet. I Sverige är gatorna tomma och du behöver knappt lyfta ett finger för ett glas vatten. Den livskänslan på Kenyas landsbygd önskar jag alla som ville kunde få uppleva som global utbildning. Å andra sidan skulle jag vilja visa barnen världen utanför Kenya också. Det finns mycket kvar att lära och jag ser fram emot det med varm glädje! Jag minns ofta det kocken Maurice på Phyllis sa till mig innan vi skulle återvända till Sverige, ”även om vi kommer vara långt ifrån varandra fysiskt kommer vi alltid vara nära varandra i själ och hjärta”. Det bär jag med mig. Trots avståndet finns vi där för varandra, någonstans i världen.  

 

Klara Elzvik Nyström

Skrivet av Klara Elzvik Nyström, volontär på Phyllis Memorial Children´s Home and Academy november 2013 – februari 2014