Tankar från en volontär

Det ger en enorm känsla av tillfredställelse och glädje att få inspirera barnen till lek  och att få vara någon som ser och möter dem villkorslöst  De yngre barnen talar swahili eller något annat stamspråk. Med kroppsspråk, lek, sång och bus blir mötena värdefulla. Vi kan prata med ögonen, som ett barn uttryckte det. De vuxna som finns här är fullt upptagna med sina sysslor. Jag har aldrig sett någon vuxen förutom volontärer leka med barnen. Samtalen är också värdefulla. Vi har tid att lyssna och ibland är det enklare att tala med någon utomstående. Vid somliga tillfällen är det fullt tillräckligt att bara finnas där fysiskt. Inga ord behövs. På kvällen sitter vi ofta och beundrar den fantastiska stjärnhimlen. Då känns det bra att få ha en arm omkring sig eller hålla handen. Jag sjunger mycket med barnen både på engelska och svenska. De älskar rörelsesånger och lär sig otroligt snabbt. Tyvärr har jag inte samma förmåga att lära deras sånger på swahili. 

I LEKEN är allt möjligt! -Vi leker att vi åker till Nakuru och köper allt vi vill ha. -Vi leker att vi lagar maten vi längtar efter. Mmm.... -Vi leker att vi åker till havet och badar. -Vi leker att vi är Klara, Caro, Tobias, Mariana (saknade volontärer) och att vi är på väg till Phyllis. Leken ger MIG kunskap, förståelse, glädje,samhörighet och flykt från en stundtals jobbig miljö. I leken behöver barnen inte tänka på rätt/fel och livets upplevelser kan bearbetas. Innan jag slutar vill jag berätta om mitt nya uppdrag. Jag "hittade" en symaskin i gästhuset! Nu kommer barnen med sina trasiga kläder och jag lagar så gott jag kan. Senast kom en pojke med sina enda två par shorts. De var till skoluniformen som de måste ha i skolan. Shortsen hängde knappt ihop. Jag lyckades laga det ena paret och han blev överlycklig. Deras kläder är så trasiga och det finns inga resurser att köpa nya.

Hälsningar Kerstin