Growing Future - Trädplanteringsprojekt på Phyllis

"I hope you all will grow as tall and old as these trees we just planted" -        

Douglas Ndagi, lärare Phyllis Academy

I skrivande stund sitter vi i gästhuset och väntar in gryningen. Vi gick upp tidigt för att hinna säga hejdå till Uncle Maurice innan han försvinner bort för dagen eftersom det är söndag, hans lediga dag. Om bara några timmar kommer vi också att lämna Phyllis. Redan tidigt i våras innan vi åkte ned till Kenya och barnhemmet för att starta upp arbetet av vårt examensarbete (att göra en plan/strategi för hur Phyllis kan utvecklas -med fokus på utemiljön), pratade vi om möjligheten att även kunna genomföra ett praktiskt projekt på plats. Den möjligheten har nu blivit verklighet och vi lämnar snart Phyllis med nästan 300 nyplanterade träd bakom oss.

   Under vår tid här i Kenya har vi förutom att tillbringa tid på Phyllis även varit på en mindre studieresa för att inspireras, hitta goda exempel och lära oss mer om landskapet, kulturen och människorna. I Kisumu några timmar nordväst om barnhemmet besökte vi Viskogen under ett par dagar i början av oktober. Vi blev otroligt inspirerade av alla deras projekt men speciellt ett - ”Pet a tree” gjorde ett extra stort intryck på oss. I korthet innebär det att Viskogen hjälper skolor runt om Kisumu att plantera mer träd på skolgårdarna. Varje barn får plantera ett träd som de sedan har ansvar att vattna, stängsla in m.m och när träden sedan ger frukt är det barnen som får bestämma vad som sker med den. Förutom en bättre utemiljö föder detta en ansvarskänsla hos barnen men även en tanke om långsiktighet, något som annars ofta kommer i andra hand. En av rektorerna vi pratade med berättade att detta projekt hade gett effekter inte bara för skolan men för hela det lokala samhället. Vi blev väldigt inspirerade och började fundera på om man hade kunnat göra ett liknande projekt på Phyllis. Vi passade på att prata med George Ocholla, agronom på Viskogen och ansvarig för skolprojekten om hur man skulle kunna gå till väga, vad man måste tänka på och vilka träd som hade kunnat vara lämpliga.

 Väl tillbaka på Phyllis fortsatte vi med kartläggning, inventering och intervjuer med både barn, personal och andra personer för att förstå Phyllis och hur utemiljön används. Vi var även nyfikna på landskapet runt barnhemmet så vi började undersöka om det fanns historiska kartor som kunde berätta för oss hur landskapet har förändrats över tid, och vilken landskapstyp som har dominerat.  Var det skog eller savann innan jorden började brukas? Eftersom några sådana karläggningar inte verkas finnas har vi fått bilda oss en förståelse av densamma genom att prata med människor runtomkring. Av de svar vi fått är det troligt att det har varit mycket mer beskogat än det är nu. Det har dock inte varit den fuktiga och flerskiktade typen av skog utan snarare taggigare buskar och träd, som till exempel Acaciaträdet. Det är också den här typen av vegetation som spontant kommer upp på platsen vilket man ser exempel på precis intill skolan. Parallellt funderade vi även vidare på trädprojektet och ville inte riktigt släppa tankarna på det.

   Under våra intervjuer med barn, personal och lärare ställde vi en gemensam fråga till alla, nämligen-What is your personal relationship to trees? Alla vi pratade med var överens om att träd är väldigt viktiga av en mängd olika orsaker. Dels för att ge skydd- lä från vindar, skugga från solen och förhindra av erosion i marken, men de ger också ved till matlagningen, virke, mat, och bidrar till att behålla fuktigheten i mark och luft. Det sistnämnda är något som blir otroligt viktigt i det klimat som råder här, speciellt under torrperionderna.  Vi fick se och uppleva ett bra exempel på ett mikroklimat på Kabarak university bara två kilometer från Phyllis. Där planterades det för trettio år sen en mängd träd, de är nu stora och har resulterat i att mikroklimatet där är helt annorlunda, mer fuktigt och svalare än det omgivande landskapet.

  Vi berättade för Leonard Mbugua om våra tankar med trädprojektet och han gav idén sitt fulla stöd. Mr Mbugua har en väldigt betydelsefull roll på Phyllis. Han har jobbat i skolministeriet i många år, och fungerar både som en administratör för skolan och som Jacintas rådgivare och ställföreträdare. Vi kom överens om att presentera projektidén för rektorn och lärare som kunde tänkas vara intresserade. Det blev ett väldigt bra möte, alla var entusiastiska och vi började tillsammans göra en lista på vad som skulle krävas för ett lyckat projekt. Vi föreslog att första steget skulle vara att plantera en fruktträdgård, och att vi skulle börja med två klasser vilket skulle innebära ca 80 träd. (projektet växte sedan allt eftersom och det slutade med att eleverna planterade sammanlagt 280 träd).  Sammy och Douglas som är lärare fick i uppgift att göra en kostnadskalkyl och vi två sa att vi skulle se vad vi kunde få fram i sponsorpengar till projektet. Vi gick vägen via våra mödrar och deras nätverk. Efter att ha skickat iväg vars ett mail lyckades vi på mindre än en vecka få ihop så mycket som 6100kr vilket var långt mer än vad vi hade förväntat oss. Till alla er som bidragit vill vi rikta ett stort tack, och även ett extra tack till Ingrid och Inger- våra handlingskraftiga mödrar!

   När pengarna fanns på banken och vi hade alla med oss, hade vi lite drygt en vecka på oss att planera och genomföra projektet. Vi åkte tillsammans med rektorn på otaliga plantskolebesök runt Kampi ya Moto och Nakuru på jakt efter lämpliga fruktträd, vi besökte järn och redskapshandlare för inköp av verktyg och material till stängsel, och vi letade vattenkannor, planteringspåsar och skottkärror på större supermarkets. De sista skrymmande inköpen gjordes med skolbussen när den ändå skulle in på service i Nakuru. Det var en fantastisk syn att se skolbussen full med 200 trädplantor!

   Sammy och Douglas organiserade så att de flesta trädgroparna grävdes dagen innan plantering. När själva trädplanteringsdagen kom, den 31 oktober, höll vi oss i bakgrunden och lämnade över ansvaret till lärare och rektor. Vår uppgift blev att gruppera träden någorlunda och sortera ut vilka sorter som skulle till allén och vilka som skulle till fruktlunden.  Alla barnen var samlade dagen till ära, och det blev en heldag med alla elever och lärare. Stämningen var högtidlig och uppsluppen på samma gång.  Efter en kort introduktion av rektorn gav lärarna studenterna instruktioner om hur träden skulle planteras, sedan bads en bön för trädens skull, och sen satte allt igång-under några timmar planterades det ca 280 träd. Kogödsel hämtades från omgivande grannar, de små trädplantorna bars till rätt plats av barnen (med viss styrning av oss), vatten hämtades från brunnen och lärarna såg till att ALLA barn planterade minst ett träd var. Projektet och dagen firades med fika som vi inhandlat från Kampi Ya Moto, och avslutningsvis hölls en liten ceremoni där några av barnen dansade och sjöng, rektor och lärare höll tal och även vi fick enligt tradition säga några ord.

   Förutom träd till fruktträdgården, och skuggträd runt fotbollsplanen köpte vi även 150 träd till en allé som leder från entrén vid tomtgränsen vid barnhemmet ända upp till skolan. Detta var utanför vår budget och blev vår avskedspresent till Phyllis. Tanken var att dessa träd skulle planteras när vi åkt, men tack vare hårt arbete av barn och lärare kunde dessa träd planteras tillsammans med resten av träden. Utöver trädplaneringsprojektet skänkte vi material till en start av en liten plantskola på skolan. Detta är något som rektorn tog upp med oss på ett möte och som vi tyckte kunde vara ett perfekt ”systerprojekt” till att plantera mer träd. Det som behövdes var planteringspåsar, vattenkannor och frön – som ett storts start-kit. Plantskolan kommer att involveras i skolundervisningen och barnen får möjlighet att göra något praktiskt. Träden kan sedan planteras på skolgården eller runt om i grannskapet, och kanske kan Phyllis på detta sätt också bli en förebild och inspiration för människorna och skolor runt om i området? Vi hoppas såklart att detta projekt ska ge så mycket som möjligt, framför allt till barnen här på Phyllis!

   Projektet heter numera Growing Future, ett namn som syftar till att vi planterat träd som kommer att ge en bättre miljö till skolan och barnhemmet i framtiden. Barnen får chans att lära sig mer genom praktiska övningar som blir en del av undervisningen, och på samma gång lyfter vi den viktiga frågan om att plantera mer träd. Detta i ett land som enligt många vi har pratat med agerat alltför destruktivt mot sin naturliga miljö.  Douglas en av lärarna, sa något väldigt fint på avslutningsdagen som handlade om att det är otroligt viktigt att ta hand om dessa träd, och att barnen här på Phyllis kommer att växa upp tillsammans med dem:

"You will side by side grow together with these trees- physically, mentally and spiritually"

Vi hoppas kunna återvända inom några år för att återse barn, personal och utvecklingen av det projekt vi startat – därför säger vi inte ”Kwa herini” (hej då), utan ”Tuonane baadaye” – Vi syns snart igen!

/Stina & Hanne