söndag 6 november 2011

Pärlor

Hej från Phyllis!

Nu firar vi pantertanter två månader här, vi kom den 7 september, tiden har verkligen gått fort. När vi kom trodde vi att vi aldrig skulle lära oss att se skillnaden på barnen och ännu mindre lära oss namnen. Men där hade vi fel, tack och lov för det.

Vi har den senaste tiden bjudit in grupper om 10 barn/tillfälle till gästhuset som vi bor i. Det är så, att barnen aldrig är i gästhuset annars, en inbjudan dit är något alldeles extra. Få det att fungera med 105 barn i olika grupper blev extra arbete för oss, för rättvist ska det vara, men det fungerar väl som tur är.

När vi hade de 4 småbarnen var det lek på hög nivå, vi var lejon och kröp på golvet med barnen på ryggen. Bus i 2 timmar med saft och kakor, så vi var helt slut, men det var inte barnen. De små försöker att få komma fler gånger, de frågar dagligen efter lek i gästhuset, så nog hade vi roligt.

De små skolbarnen har vi gjort pärlplattor med. Det har ju gått att genomföra, eftersom vi har ett elekriskt strykjärn nu. När de kommer så pratas det och skrattas, sedan när dom får sitta i soffor och pärla är det aldeles tyst. Vi har frågat varför? Det är så roligt så man kan inte prata, men det tas igen när saften och de 3 kexen kommer fram. Vi stryker plattorna och delar ut dem sedan till var och en, det är stor beundran bland de andra barnen när de ser plattorna.

De större barnen får göra halsband eller armband med små pärlor, oj vad fingerfärdiga de är och det är fantastiskt så vackra saker det blir. Vi har kallat besöken i gästhuset för kvalitetstid, det har det verkligen varit.

Den andra aktiviteten vi har gjort är att alla (utom de 4 små) får gå till poolen och bada. Det kanske låter som en lätt uppgift men de är 100 barn samt promenad fram och åter på ca 5 km/sträcka. Det är så att de byter och byter med varandra, oftast minuten före vi ska gå, så listorna med alla namnen kan vara svåra att reda ut.

Nu har vi bara 11 av de mindre barnen kvar och dem känner vi, så nu väntar vi alla på den stora baddagen. Vi hoppas på bra väder så vi kan gå onsdag 9 november.

I lördags kväll kom Billy, en svensk kille som är volontär hos grannen Wendo. Billy och Wendos söner är fantastiska på att sjunga och Billy boy spelar gitarr, så det var sång från ”Billy boygruppen” och barnen sjöng för dem. Det kan vi säga var mycket lyckat. Vi bjöd på saft och kex och 3 karameller var, det kanske låter lite, men för de här barnen är det mycket.

Nu kanske ni förstår att tiden går fort för oss, mellan alla grupperna så är vi med barnen, leker, pratar, syr och stickar med dem.

Visst är det svårt att förstå att det är den 7 november när det är så varmt och skönt i skuggan där vi sitter med barnen.

Hej då från Anna-Maria och Ulla






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar