Nu har vi varit här i lite mer än en veckan. Det är svårt att hålla reda på datum och sånt, och klockan kollar man inte på alltför ofta. Man lever mer efter filosofin; nu är det välling, alltså är klockan runt elva, eller nu är det Ugali, alltså är klockan runt sju.
I måndags hade vi biblioteket öppet precis som i fredags, ett bra tillfälle att öva på barnens namn, eftersom de måste bokstavera det ett antal gånger innan en annan lyckas stava rätt. Samtidigt som biblioteket är öppet kan de låna lego, spel, kritor och pussel. Allt funkar väldigt smidigt och det är en mysig stund.
I början av veckan var vi med i skolan litegrann, innan de började med sina exams. Jag (Elin) hamnade i en femteklass och de frågade ut mig om vilka djur vi har i Sverige, om vilka som är farligast och så vidare. Själv passade jag på att öva lite kiswahili. Jag fick också förhöra dem inför deras exams, med frågor inom olika ämnen, och vissa av frågorna kunde jag i ärlighetens namn inte svara på själv. Tur att det fanns facit ;) Barnen här är drivna och målinriktade, de vet att utbildning är nyckeln till precis allt. När vi pratar med dem säger många att de vill bli läkare, piloter och så vidare, och säkerheten i deras röst gör att man inte tvivlar en sekund på att de kommer kämpa stenhårt för att lyckas.
Om dagarna har vi hjälpt till att hacka lök, rensa majs och bönor, bära vatten, det som har behövts göras helt enkelt. Vi har även hoppat en del långhopprep, det är populärt, och så har vi pratat med personal och lärare om den kenyanska kulturen, om fattigdomsfrågor och annat som vi är intresserade av att få deras bild av. De är alla väldigt öppna för diskussion och varje dag lär vi oss otroligt mycket.
Vi måste också nämna något om tvålen de använder här, vi har döpt om den till supertvålen. Den används till att diska, tvätta kläder, till att tvätta håret och som vanlig tvål till händer och kropp. Den fungerar suveränt bra! Varje dag får man bevisat för sig hur effektiva de är här, och hur onödigt komplicerade vi är hemma. Är det verkligen nödvändigt med alla dessa olika flaskor, när en tvål faktiskt ensam kan göra jobbet? Vi som är ”bondflickor” påminns också om hur det var att växa upp på gård, där allt gick att använda till något och inget riktigt gick till spillo. Så fungerar det här med, allting här sköts så effektivt som sagt var.
Igår ordnade Ulla och Anna-Maria en talangshow, den ägde rum i matsalen efter Ugalin. Barnen hade fått anmäla sig dagen innan, så de ropades upp en och en och sedan uppträdde de med dans, sång, eller versläsning. Barnen var duktiga och jag tror att juryn (personalen) hade svårt att välja vinnare.
Just nu har det precis slutat störtregna, och igår vid den här tiden var det strömavbrott så nu är det bäst att avsluta ifall strömmen skulle få för sig att försvinna!
Ha det bra, hälsar Elin och Nessica
Bus på gården!
Lewis, Paul och Nessica
Elin med några av alla små busfrön
Samarbete!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar